Att främja dialekten

Allt emellanåt är min ambition att skriva en del på Björnamåle. I kväll hittade jag ett embryo till en dikt som behandlade just detta. Efter att ha kompletterat och filat lite grand bifogar jag den till dagens blogg. Den heter.

Klirne å kleta

Va äre för skellna mella klirne å kleta

dä skull ja bra gärna vell veta.

För att berne upp detta problem

man skull behöv e datamodem.

Om man klirne då kan man int kleta

de töffel var männich jett veta

Men om man kleta då kan man int klirne

dä ä sä en annan vell grirne

Klirne dä gör man på´n smargås

sä smare legg jamt på ne krås.

Att bre kan ne  hete iblann

dä kan va rektet minsann.

Kleta man gör då man måle

sä färga in´t far å gåle.

Att penselstryk kann´e å het

en sanning i all evighet

Nu gå ja ömkring å klirne å klete

bafför nån medmännich rete

å för att narsnär bli förnöjd

ja känn mäg sä fromsint å böjd.