Ett sommarminne.

Vi här på Tallbacken bor så till att vi har möjlighet köpa våra mejeriprodukter från Norrmejerier. En producentförening som har norrländska bönder som leverantörer och säljer sina produkter till idel nöjda kunder i Norrland. På deras filpaket har de en text som lyder så här: Den svenska filen föddes i Norrland. Ingen vet med säkerhet hur länge vi norrlänningar känt till konsten att göra kulturmjölk, eller filmjölk som vi säger i dag. Men redan 1732 skrev Carl von Linné i ”Flora Lapponica” om hur en ”kompakt mjölk” framställdes i Norrland. Då var det så kallad tätmjölk som han avsåg. Eller ”Tet´n” som man sa i dagligt tal. Som barn på 1930-talet var det den gängse sommarmaten i många sammanhang. N´tetbryt dä va söbben dä.

När sommarn var över var det också slut med tetbryta. För att spara tetn över vintern gjorde man så att man blötte in en tygbit med tete och förvarade den i en tillsluten glasburk. Nästa sommar tog man så fram tygbiten och lade den i färsk mjölk, och si, då blev det åter frisk och fräsch tätmjölk. I vissa fall, särskilt vid varmt och fuktigt väder, kunde tätmjölken surna å då sa man att det blev ”pöttertet n”. För att det skulle bli tetn till nästa dag måste man ”sil på” som det hette. Då blandade man en halv kopp av gårdagens tätmjölk i en bunke med färsk mjölk Till nästa dag hade bakteriekulturen utvecklat härligt tjock och seg ”filmjölk” För ett antal år sedan praktiserade vi att framställa egen tätmjölk och det var sannerligen en nostalgisk upplevelse. Nu vet jag inte om det går att får fram en gnutta tätmjölk så pass att man kan ”sil på”. Om det finns någon som läser min blogg och som har kännedom om var man kan få tag på äkta genuin tätmjölk så kan ni höra av er.