En känsla.

I kvällens tysta timma

det äntligt slutat stimma

vid nattens hädanflykt

Och som i disig dimma

poeten slutat rimma

i en tid förryckt.

När alla orden svinner

av det som hos mig brinner

då inget kan förklaras

av det som snart förrinner.

Alla ljud försvinner

ty det kan ej bevaras.

När tiden hos mig lider

i hädan svunna tider

jag kan ej skriva mer

Jag sedan sakta glider

I suckan sakta skrider

mot det som vila ger.

Det är en känsla bara

som ej går att förklara

den känslan bara finns

Så kan det kanske vara

ett nonsens blott att spara

om sällhet därmed vinns