Ett minne.

Ett minne från en svunnen tid har jag bevarat i diktform. Någon enstaka gång besökte jag honom i hans enkla boning där han levde ett rätt påvert liv. Men trots sin enkla livsstil var han frisk som en nötkärna ända upp i hög ålder. Ings elaka baciller bet på honom i hans stundom rökiga tillvaro.

N´ dikt uti vädre öm n´gampajk

N´Valfrid han va ogift han

för na fruntimmer hadde int nappe.

Han gatt laga matn sjalv minsann

de geck söm alltid i röaste rappe.

Mästadels bleve oppvärmt mjalka å nesläfft grötn

men i blann bleve pärern å sella

Somlia daga då bleve bara blöt´n

för då haddn kömme på vella.

Mestadels varn ganska sä lat

vä hygienen könn´ en int skryte

han iddes int diske na fat

då han nan gang jort säg en bryte

Men höör han gneke på å gnodde

vä ne dänn matlagningsbesväre

Sä måddn oherranrns gött där han bodde

för han feck i alla fall släppe väre

Mer om galan

Det var ett proffsigt team av artister som underhöll oss vid äldregalan i går kväll. Lars  T Johansson, känd radioröst i Västernorrlandsradion, var den som ledde det hela och det gjorde han med bravur. Hep Stars, med stora framgångar på 60-talet,  bjöd på många minnesvärda melodier. Stina Joza, en lokal sångerska, sjöng många schlagers från 60-talet. Särskilt minns man hennes framförande av ’”Lyckliga gatan”. Lennie Norman, etablerad ståuppkomiker, lockade till många skratt.

En mycket trevligt program som räckte nästan till halv elva. Därav den sena hemkomsten och dito utebliven blogg. Jag hopas att ni nu känner er kompenserade.

Hep Stars med idel hitlåtar från 60-talet.

Stina Joza, en lokal artist som framförde månag minnesvärda schlagers på kvällens tema "Vårt kära 60-tal".

Äldregalan.

Det blev ingen blogg i går kväll. Orsaken till detta var att KäraHu och jag besökte Fjällräven Center i Örnsköldsvik och deltog i Äldregalan som åskådare och kom inte hem förrän vid tolvtiden. Galan är ett årligen återkommande arrangemang som riktar sig till lite mognare publik. Både KäraHu och jag var imponerade av den fantastiska underhållningen som presenterades. Temat var ”Det glada 60-talet” varför man exekverade många minnesvärda evergreens från den tiden.

Låt mig återkomma med lite noggrannare beskrivning av denna minnesvärda upplevelse.

Smakfostran.

Smaken är som baken; delad. Det är ju ett gammalt vedertaget axiom. Och det är nog helt överensstämmande med verkligheten. Visst har vi människor olika tycken och smak. Det i sin tur är ett resultat av den kultur och miljö som vi vuxit upp i. Det har också betydelse under vilken tid vi smakfostrats.

Under min barn och ungdomstid på trettio och fyrtio-talet var den gängse kosthållningen, och därmed också smakfostran, helt annorlunda i jämförelse med dagens. Det var den genuina husmanskosten, ofta baserade på egenproducerade råvaror, som dominerade. Fortfarande var insaltning det vanligaste sättet att bevara färskheten hos olika produkter. Salt fläsk och kött var vanligt likasom salt sill och strömming m.m Som en följd därav vill ofta äldre personer ha mera salt till maten än vad som är vanligt i dag.

Under den tiden var det också vanligt att man dagligen utförde hårt ansträngande kroppsarbete som innebar att det oftast inte var några problem med övervikt. Om man på den tiden till exempel oskuldsfullt slösade med socker i olika maträtter var det ingen som reagerade nämnvärt. Det var helt okej. När man således lade några sockerbitar i kaffet var det något som alla accepterade. I dag är det närmast kriminellt. ”Jaha. Du måste ha socker i kaffet du, de har inte jag”. Jag var härförleden på restaurang där de vid den avslutande kaffekoppen ställde fram mjölk men inte socker. Den nyvunna kulturen innebär troligen att även jag en dag är ”sockefri”.

Att inta en väl lagad maträtt som, med kockens skicklighet, anbringats den rätta fina smaken är en upplevelse av hög dignitet.  Det är en del av vår tillvaro och utan den skulle livet troligen te sig mera trist. När man njuter av rätten tillsätter också kroppen de för matsmältningen så viktiga vätskorna. Detta oavsett om den består av en väl kryddad och grillad Oxfilé eller några skivor Blodpudding. På detta lever vi glatt vidare!!!

Gonatt o gomorron.

En repris.

En favorit i repris inför vår och sommar kommer här:

När Magnolian blommar

När Magnolian blommar

i sin vita skimrande skrud.

Den vittnar om vår och sommar,

bär om livskraften bud.

Den väcker ett vackert minne

från flyktig, hänsvunnen tid.

Det frestar och eggar mitt sinne

om kärleksgemenskap så blid.

Men flyktig är nuet och tiden.

Var fagraste blomma  den ger

ett budskap om tid som förliden,

är svunnen och finns icke mer

Så vittnar en vacker blomma

om livets förgänglighet.

Den vissnar och vill åstadkomma

flödande liv i en lång evighet.

Åter till Tallbacken.

Nu skall det väl bli lite mer ordning på bloggskrivandet när  livet återgår till sina vanliga rutiner (och datorer).

Om man än en gång summerar intrycken av resan kan man konstatera att det varit en givande vistelse i Uppsala. Per-Olof och Gunilla har väl tagit hand om oss och dessutom bjudit oss på många intressanta upplevelser.  Det var också rart att få träffa Emma och Lukas i deras hem. Till hösten skall de byta lägenhet eftersom de hyr den nuvarande i andra hand under en begränsad tid.

Det har inte blivit något riktigt sommarväder ännu här på Tallbacken. Träden har i alla fall börjat lövsprickningen så vi får väl hoppas att det blir sommar så småningom.

På återseende.

Dags att summera.
Nu är det dags att summera vistelsen i Uppsala. Söndagen ägnades åt en biltur ut tll rRoslagen med nedslag i bland annat Norrtälje och Grisslehamn.
Vädret var v'lomte det bästa för ned tanke på att det snart är sommar här nere. Regn och snålblåst som inte inbjöd till varken bad eller sol. Det var i alla fall intressant att stifta bekantskap med dessa nejder. Vi gjorde också ett besök hos Clearence Lundberg med familj som bor i Norrtälje.
Måndagen gjorde vi ett besök hos Emma och Lukas. Det var roligt qatt träffa dem också. Nu är vi redo för att företa återfärde4n till Långviksmon och 'Tallbacken.

En annorlunda upplevelse.
I går var vi bänkade på Reginateatern här i Uppsala för att uppleva Phontrattarnes årliga föreställning Grand Show.

Phontrattarne är ett storband med balett och sångare tillhörande Norrlands nation vid universitetet. Vårt näst äldsta barnbarn Emma är med och dansar i baletten varför det var extra spännande föreställning. Det var en fantanstisk fin

show med många spex annekterade tillstudentlivet. Det är rätt unikt men det var yterligare en flicka med i Phontrattarne med anknytnng till Långviksmon nämligen sångerskan Lina Persson.
Vädret är inte det allra gynnsammaste här. Det är ganska blåsigt och kallt. Men det får vi tåla
See you.