Nonsensdikt med grundligt djup

Mitt i en sinnrik värld

lýser förgängelsen fram.

Långt från glitter och flärd

kommer vår svaghet på skam.

Vi har ett liv att leva

i en förtrollad sekund.

Försöker framåt oss treva

finna fäste och grund.

Alltid mot målet vi strävar

ger oss en hemlighets bikt

om än för livet vi bävar

den hindrar en svår interdikt.

Slutligen kan vi oss rädda

det är ett under som sker.

Genom att någon vill bädda

en kropp i jorden ner.

Men det är bara ett stoft

En kastvind på tiden äng

med aning av livets doft

som av blomster en säng.

Melodifestivalen.

Så har den första deltävlingen i ”Jippot” gått av stapeln. Som ålderstigen tv-tittare måste jag säga att jag blev lite smått förvirrad. Det beror troligen på att jag inte hänger med i den stora schlagerdansen. Det är liksom i en annan världsålder. Från den utgångspunkten inser jag att undertecknad bloggskrivare inte skall lägga ner stor möda på ett eventuellt engagemang. Den slutliga trösten består i den förvissningan att programmet gott och väl klara sig utan mig. Till yttermera visso verkar det ändå vara ett populärt program son drar stora tittarskaror.

Detta skall således vara gräddan av alla mer än 3.000 bidrag som skickats in och som förhoppningsvis skall föra Sverige till ytterligare en seger. Det är att vara trosviss, sa jäntan. Ett riktigt bottennapp i programmet var inslaget från någon ort utanför Karlkrona. Jag kommer nu inte ihåg vad den  hette om det var ”Klagomåla” eller. Där visade de ett inslag som tack och lov inte kom med. De kunde lika gärna ha spelat vilken pausmusik som helst och det hade varit klrt mycket bättre.

Nu ska vi lida oss igenom ytterligare ett antal lördagar. För låta bli att se det vågar vi ju inte. Även en sketen bloggskrivare kommer att vara platt klistrad vid skärmen.

Hejdå

Vila

När det lilla barnet danas i sin moders sköte är hjärtat bland det första som skapas. Under hela graviditeten får den allt den behöver genom moderkakan som är en del av moderns blodomlopp. Men även om så sker har det lilla fostret sin egen hjärtverksamhet redan i ett tidigt skede. Sedan fortsätter hjärtat att pumpa blodet runt i kroppen under individens hela livstid. Dag som natt är alltid hjärtverksamheten i gång. När vår livstid en gång är till ända är det oftast hjärtat som allra sist upphör att fungera.

Då kan man fråga sig: Hur är det möjligt att detta lilla organ kan fungera oavbrutet under en så lång tid? Visserligen går det under natten ned till en relativt låg vilopuls. Men det upphör ju ändå inte helt med sin verksamhet. Hemligheten ligger i att hjärtat mellan varje enskilt pulsslag har en viloperiod. Under bråkdelen av en sekund är det helt stilla. Vila pulsslag, vila pulsslag.

Om vi i vårt liv kunde ta lärdom av denna lilla del av kroppen. Med det vill jag uppmärksamma hur viktigt det är att vi får ordentiga viloperioder i vår tillvaro för att vi skall få kraft till en ibland rätt stressig och orosfylld tillvaro. Jag tror det är viktig att vi under de perioder vi har tillfälle till vila verkligen kan koppla bort alla störande inslag som saboterar våra möjligheter till stärkande rekreation. Vilan har inte bara kvantitet den har också kvalitet.

Med det skall jag praktisera det jag vill lära alla mina kära bloggdiggare och andra genom att i denna sena timme inta ”snarkläge”.

Ha de gött, väl mött.