Total bloggtorka.

Meningslösa rader för radernas skull.

staplade ord på varandra

Tankar som nog skulle jordas i mull

ord som en gud skulle klandra.

Språket vill klä sig i cheviotkostym

en dräkt som är fasligen fin

En sådan drapa är så  androgyn

att ingen känner till liturgin.

Likväl den fyller en dubbel funktion

för poetens timliga goda

Ty livet får genast en djup dimension

av välmåga får man förmoda.

Dessutom rör han den geggiga sörja

av ord som är meningslös goja

Något som ingen själ skulle sörja.

ej ens vildmannen uti sin koja

Slutligen är det väl dags att vakna

över hur meningslöst detta är

Och utan att någonting någonsin sakna

jag slutar min dikt utan minsta besvär.

Jöran.