Grarnkäglern.

Jag vet inte riktigt hur det gick till men en vinter under någon av mina övre skolår ansökte jag och beviljades ”kottlov”. Jag är osäker om det någonsin funnits en skolunge som haft en sådan sagolik ferie. Kottlov det smakar väl något.

Det hände sig vid den tiden att från skogsbolaget Mo och Domsjö utgick ett påbud om att det fanns ovanligt gott om grankott det året. (ve sa käglern) Det här var tidigt förtital och skogsbolaget hade fått upp ögonen för att man kunde föryngra skogen snabbare om man sådde livskraftiga frön på de avverkade ytorna. Därför köpte man upp grankottar som genom att utsätta dem för värme klängde ut fröna. För den sakens skull hade man en speciell ”klängstuga” i Björna.

Nu var det så att alldeles i närheten av Långviksmon avverkadea ett relativt stort hygge med granskog, vars träd  fullständigt dignade under granna fröbärande kottar. Det var från dessa jag skulle plocka så många ”kägler” som möjligt. Varje dag vid 7-tiden på morron stod jag beredd med ryggsäck på ryggen med skaffning i, samt länpligt antal säckar för skörden. och väntade på Edvin Lundberg som med häst och kördon var på väg till arbetet. Så fick lillpojken sätta sig bredvid ”farbro Edvin” och tillsammans körde vi  sträckan bort till hygget. Min uppgift var att för varje gran som fälldes plocka åt mig alla granna kottar som fanns i toppen. Det blev åtskilliga säckar som fylldes varje dag med de värdefulla fröbärarna. Eftersom jag fick tid över från uppgiften som kottplockare fick jag möjlighet att hjälpa  den snälla och godhjärtade ”farbro Edvin” att köra granstockarna ner till flottleden några kilometer bort.

Än idag går det en välbehagets ilning genom kroppen vid minnet av gemenskapen med de grova skogsarbetarna. Vid den värmande middagsbrasan, styrkte vi oss med vad som fanns i matsäcken. Den lille grabben växte i takt med alla de uppmuntrande ord och meningar som flödade. Den välvilja och generositet som fanns hos dessa enkla skogsmänniskor har kanhända präglat mig för livet. Ett fint minne blev det i varje fall. Under en veckas tid var jag som en fullvärdig medlem i arbetslaget.  Att MODO  sedan betalade en rätt god slant för de grankottar jag kunde leverera gjorde ju inte saken sämre.

Nedtecknat av en ”kägelsamlar”.