Alerta abborrar.

Jag hörde idag att ett forskarteam i Umeå har itresserat sig för läkemedelsrester som läcker ut i våra sjöar och vattendrag. Det kan i vissa fall vara av så stor mängd att det påverkar fiskbeståndet. Genom mängder av antidepressiva medel blir abborren så uppspelt att den ibland inte vet var den skall ta vägen. Om den blir så till den milda grad påverkad att den hugger på vilket bete som helst som kommer i deras väg kan studien tyvärr inte ge något svar på. Man kan ju även tänka sig att ett eller annat kärlekspiller tar vägen ut i något vattendrag också. Vilken effekt det i så fall skulle ha på firrarna skulle kanske kunna vara intressant att utforsak i en särskild studie.

Under min lyckliga barn och ungdom på trettio och fyrtiotalet var ”Kattjärn” ett helt jungfruligt vatten med ett fiskbestånd av  ”tusenbröder” så att det bara kokade ibland. Numera är den en liten grådaskig göl i skuggana av betongfabriken Strängbetong. Sista firren har för länge sedan lämnat detta vattten. Förmodligen hade någon slängt dit ett antal kärlekspiller eftersom det fanns  verkligen gott om abborre där. Vid den tiden hade vi en granne som hette Olov Danielsson. Han födde upp minkar som pälsdjur. Den som känner till lite om minken vet att den ägnar 90 % av sin tid med att äta. Vi småpojkar bidrog aktivt till att hålla minkarna vid liv genom att fiska tusenbröder i Kattjärn. Dessutom bidrog det också till att förstärka vår ekonomi. För varje fylld fyra liters plåthink med abborrar fick vi en krona. Tänka sig, för en krona kunda man köpa 200 halvtöreskola, vilken  himla massa godis. Nu var det verkligen så att så mycket pengar som en krona spenderade man inte på godis. Möjligen på sin höjd 5 öre. Kronan den sparade man för kommande större investeringar. När det var gynnsamt behövde det inte ta så lång tid att dra upp till en fyra liter hink med fisk. Bäde vi småpojkar, Olov Danielsson och minkarna var tillfreds med den uppgörelsen.

Om firrarna möjligen hade lite känning av ”Alla hjärtans dag” kunde forskningen tyvärr inte visa på men om så vore fallet skulle det nog bara vara till fördel.

Med det tar jag ”Hjärtligen” farväl till er alla kära bloggdiggare.