injail

Alla inlägg under januari 2013

Av Jöran Lundberg - 6 januari 2013 22:42

En trettondag.

Att trettondagen hör till julen känns inte så intensivt som man kan tro. Guld. Rökelse och Myrra som gåvor till den nyfödde judakonungen verkar nu för tiden inte så upphetsande i vår globala värld.

Helt enligt traditionen var Kärahustrun och jag till missionskyrkan för den sedvanliga samligen för mission i vår tid. För en gammal man som är född på tjugotalet och således i historisk tid och inte i nutid finns perspektivet fast förankrat i sinnevärlden. Jag kan inte med fog påstå att det var bättre förr men det var definitivt ”annorlunda”.

Numera är församlingens bistånds och missionsarbete kopplad till Secondhandbutiken ankaret och dess verksamhet. Genom Ankaret kan ändå vår lilla grupp spendera ett antal hundratusen varje år, till olika hjälpbehov runt om vår värld.

Insamlingen för ett skolbygge i Colombia är nu på väg att fullföljas. De medel som generösa givare runt om i vår bygd och annorstädes har gett är nu inbetalda. Tillräckliga medel för att bygga skolan, bekosta inredning och övrigt material finns disponibla. Dessutom räcker pengarna till att förse skolorten med färskt vatten genom ett brunnsprojekt.

Åtta personer i olika åldrar från vår bygd reser nu den 16-onde ner till Letitia för att vara med och verkställa detta angelägna bygge. Du som läser denna blogg och eventuellt har en levande tro, bed en enkel bön för att resan och arbetet skall bli lyckosamt för den grupp som reser.

För många knegare är julen definitivt slut och den grå vardagen tar vid. Jag tror att det för de flesta känns skönt att ha ett arbete att gå till som fyller deras vardag med substans och mening. En stilla önskan inför framtiden är att ännu fler skall finna en meningsfull sysselsättning.

Så går  livet vidare här på Tallbacken och annorstädes till båtnad för oss alla

Hejdå.

ANNONS
Av Jöran Lundberg - 5 januari 2013 22:08

En resa till Norge.

Anne-Lise ropade på sin pojkvän Halvard som var från Sverige. Kan du komma och hjälpa mig med pusslet jag får inte ihop det. Men vad skall det föreställa när det är färdigt? Det är en tiger utanpå kartongen. Men käre lille Anne-Lise för det första vi kommer aldrig att få ihop det här till en tiger, för det andra tycker jag att vi skall hälla tilbaka alla Kellogs Frosties i kartongen.

En norrman skulle isfiska. Han borrade ett hål och satte ner kroken och linan. Plötsligt hörde han en röst som sa: ”Det finns ingen fisk där”. Han borrade ett nytt hål och försökte på nytt men samma röst sa: ”Det finns ingen fisk där”. Han försökte en gång till men rösten sa: Det finns fortfarande ingen fisk där”. Hur vet du det sa norrmannen. Det är jag som är vaktmästare i ishallen svarade rösten.

Det var två norrmän som var ute och jagade älg och de hade skjutit en stor tjur.När de släpade älgen till bilen gick det väldigt tungt och trögt. Då kom en svensk förbi och såg vad norrmännen sysslade med och sa: ”Det skulle gå mycket lättare om in drog älgen medhårs.

Norrmännen gjorde som han sa och drog älgen medhårs och märkte att det gick mycket lättare. De drog älgen en stund innan de stannade till och den ene norrmannen sa till den andre: ”Den där svensken var inte så smart. Hanbs knep gör ju att vi kommer bara längre från bilen”.....

ANNONS
Av Jöran Lundberg - 4 januari 2013 22:40

Rapport från Tallbacken.

En kortfattad rapport från Tallbacken konstaterar lakoniskt att läget är under kontroll. Åttiplussare som jag är har jag nu begynt det gigantiska arbetet med att avlägsna snön från taket på fabriken/förrådet. Men jag tar det lite i sänder varför det kan betraktas som terapiarbete. Den gamla kroppshyddan behöver ”lite” motion varje dag.

En dag härförleden åt vi ”Skipper Janssons tempteisen” vilket föranleder mig att skalda:

En frestande Jansson gjorde oss glad

Med potatis, anjovis och lite spad

Rikligt med grädde så till den grad

vi blev tvingade ta en lång promenad

Av Jöran Lundberg - 3 januari 2013 22:08

Skrivandet ädla konst.

Jag tänkte ägna en blogg åt brevskrivandets ädla konst.

För det första när man skriver ett brev skall man ha någon att skriva till. Det kallas adressat. Det kan vara någon närstående eller en bekant i största allmänhet. Eller så kan man skriva till någon man inte alls känner då det i bästa fall kan få som resultat att man får ytterligare en som man eventuellt kan skriva till. Vilket gör att det blir ännu mer betungande.

Sedan måste man han något att skriva om. Har man inte tillräcklig fantasi att hitta på något kreativt att skriva om då måste man ägna sig åt lite allvarligare ämnen. Man kan till exempel skriva om den där mannen som skröt över att han hade så väldigt många människor under sig. Det visade sig att han klippte gräset på kyrkogården. Man kan kanske berätta en rolig historia som den här: I en tågkupe sitter en tandlös gammal gubbe tillsammans med en mor som har ett barn som gråter och kinkar. Till slut kan inte gubben hålla tyst utan han säger ”Ni borde stannat hemma med den där bråkiga ungen, tänk om det är något som smittar”. Varefter mamman säger ”Då kan farbror skatta sig lycklig, han håller nämligen på att få tänder”.  Har man inget annat att skriva om kan man kanske kopiera Wikipedias beskrivning av urbefolkningen på Nya Zeeland. Jag kan avslöja att det sinns massor av andra ämnen att skriva om. För att ni riktigt skall lära er brevskrivandet i grunden ger jag er som exempel  ett brev som en norsk mor skrev till son kära son. (översatt till svenska).

 

Käre  söte Ole.

Bara ett par rader så du får veta att jag ännu lever. Jag skriver detta brev väldigt sakta för jag vet att du inte kan läsa så fort. Du kommer inte att känna igen huset när du kommer hem för vi har flyttat. Jag kan inte ge dig adressen heller för den förra Bergenfamiljen som bodde här tog med sig numret till sitt nya hus så de skulle slippa byta adress. Det fanns en tvättmaskin i vårt nya hus när vi flyttade in, men den fungerar inte bra. I förra veckan stoppade jag fjorton skjortor i den och drog i snöret. Sen dess har jag inte sett dom. Din syster fick barn i morse. Jag har inte fått reda på om det blev en pojke eller en flicka så jag vet inte om du är moster eller morbror. Jag var hos doktorn i tisdags, din far var med. Doktorn satte ett litet rör i munnen på mig och sa åt mig att inte öppna munnen på tretti minter. Efteråt erbjöd sig din far att köpa röret. Det regnade bara två gånger i förra veckan, först tre dagar och sedan fyra dagar. I måndags blåste det så mycket att en av våra hönor la samma ägg fyra gånger. Skicka hem ditt enda par byxor så kanske jag kan laga dem. Jag hoppas att det går bra att sortera guleböj ändå.

Många hälsningar från din ömmande moder.

PS Jag skulle ha skickat dig hundra kronor men tyvärr hade jag klistrat igen kuvertet. DS

 

Av Jöran Lundberg - 2 januari 2013 22:56

På grund av ett tekniskt missöde blev bloggen tripplad nen det fär ni stå ut med

Jöran

Av Jöran Lundberg - 2 januari 2013 22:43

Vila vid en lägereld

Ibland när jag suttit vid den öppna spisen i vårt frtifdshus i Hemsjön och betraktat elden har det slagit mig hur den kan avspeglar livet självt och fögängligheten. När man först tänder den är det en liten pyrande låga som ibland är nära att slockna. Men så får den ny näring och en eldflamma smyger sig upp och tar fart.

Efterhand som veden värms upp utvecklas elden ännu mer och snart är det en stor flammande brasa som värmer och ger ljus omkring sig. Den sprudlar av värme och energi precis som i medelåldern. Snart har elden förbrukat all energi som fanns i veden och sakta fälnar den och samlar sig till sist i en lite tynande låga. Så blir livet annorlunda och väntar på att förvandlas.

Liknande tankar har jag samlat i en liten dikt som heter just Vila vid en lägereld.

Håll till godo med den alla kära bloggdiggare och facebooksvänner.

 

Vila vid en lägereld.

Vila vid lägereld, en stund av stilla ro

finner en själens vila som fågeln i sitt bo

långt från strid och jäkt

Söker sin mening på berg och i dal

finner den där i himmelrikets sal

som från änglar en fläkt.

 

Så ber jag en stilla bön för mening och mål i mitt liv

En bön vid en skimrande eld där du o Herre mig giv

en boning med ljuset släkt.

Så vill jag färändrad, förundrad sitta en gång

hugsvalad vid en lägereld en evighet lång

klädd i din skimrande dräkt.

 

 

Av Jöran Lundberg - 2 januari 2013 22:43

Vila vid en lägereld

Ibland när jag suttit vid den öppna spisen i vårt frtifdshus i Hemsjön och betraktat elden har det slagit mig hur den kan avspeglar livet självt och fögängligheten. När man först tänder den är det en liten pyrande låga som ibland är nära att slockna. Men så får den ny näring och en eldflamma smyger sig upp och tar fart.

Efterhand som veden värms upp utvecklas elden ännu mer och snart är det en stor flammande brasa som värmer och ger ljus omkring sig. Den sprudlar av värme och energi precis som i medelåldern. Snart har elden förbrukat all energi som fanns i veden och sakta fälnar den och samlar sig till sist i en lite tynande låga. Så blir livet annorlunda och väntar på att förvandlas.

Liknande tankar har jag samlat i en liten dikt som heter just Vila vid en lägereld.

Håll till godo med den alla kära bloggdiggare och facebooksvänner.

 

Vila vid en lägereld.

Vila vid lägereld, en stund av stilla ro

finner en själens vila som fågeln i sitt bo

långt från strid och jäkt

Söker sin mening på berg och i dal

finner den där i himmelrikets sal

som från änglar en fläkt.

 

Så ber jag en stilla bön för mening och mål i mitt liv

En bön vid en skimrande eld där du o Herre mig giv

en boning med ljuset släkt.

Så vill jag färändrad, förundrad sitta en gång

hugsvalad vid en lägereld en evighet lång

klädd i din skimrande dräkt.

 

 

Av Jöran Lundberg - 2 januari 2013 22:43

Vila vid en lägereld

Ibland när jag suttit vid den öppna spisen i vårt frtifdshus i Hemsjön och betraktat elden har det slagit mig hur den kan avspeglar livet självt och fögängligheten. När man först tänder den är det en liten pyrande låga som ibland är nära att slockna. Men så får den ny näring och en eldflamma smyger sig upp och tar fart.

Efterhand som veden värms upp utvecklas elden ännu mer och snart är det en stor flammande brasa som värmer och ger ljus omkring sig. Den sprudlar av värme och energi precis som i medelåldern. Snart har elden förbrukat all energi som fanns i veden och sakta fälnar den och samlar sig till sist i en lite tynande låga. Så blir livet annorlunda och väntar på att förvandlas.

Liknande tankar har jag samlat i en liten dikt som heter just Vila vid en lägereld.

Håll till godo med den alla kära bloggdiggare och facebooksvänner.

 

Vila vid en lägereld.

Vila vid lägereld, en stund av stilla ro

finner en själens vila som fågeln i sitt bo

långt från strid och jäkt

Söker sin mening på berg och i dal

finner den där i himmelrikets sal

som från änglar en fläkt.

 

Så ber jag en stilla bön för mening och mål i mitt liv

En bön vid en skimrande eld där du o Herre mig giv

en boning med ljuset släkt.

Så vill jag färändrad, förundrad sitta en gång

hugsvalad vid en lägereld en evighet lång

klädd i din skimrande dräkt.

 

 

Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24
25
26 27
28 29 30 31
<<< Januari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ injail med Blogkeen
Följ injail med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se