Örnvägen 16.

Enfamiljshus som tillen början av Gösta Larsason och hans familj. Numera ensamboende.

En dramatisk natt.

Jag har nog i något tidigare inlägg berättat om min vistelse som vapenfri värnpliktig vid Garnisonsbrandkåren i Boden dit jag kom som nittonåring en junidag för mer än sjuttio år sedan. Med nytaget körkort som jag erhållit efter en kort utbildning vid en körskola i Härnösand. Brandstationen ansvarade också för ambulansverksamheten inte bara för den militära garnisonen utan även för civila i hela Bodenområdet. Det fanns två ambulanser, en modell 34 och en från 39. De bemannades av oss värnpliktiga. Bara någon dag efter att jag anlänt till Boden blev jag uttagen som ambulansförare. Efter en snabb introduktion var det bara att hoppa in och köra. Året som delansvarig för ambulanstransporterna för en stor del av Norrbotten var fylld av många dramatiska händelser som för en oerfaren yngling många gånger var rätt påfrestande. Jag ämnar i kväll berätta om en sådan.

En vinternatt blev jag och min assistent larmade till en olycka vid järnvägsstationen. Det visade sig vara en person som vid växlingsarbete halkat i snömodden och blivit överkörd av ett växellok. Hans båda ben var krossade och när vi anlände låg han fortfarande under loket. Räddningsarbetet var i full gång för att få loss honom. Det gick ut på att genom domkrafter hissa upp maskinen för att få loss honom. Under tiden ropade den olycksdrabbade att de skulle strunta i domkrafterna och i stället backa undan loket. Under tiden försökte jag i möjligaste mån hålla honom varm.

Det tog alldeles för lång tid med att få fram honom och efter en kort stund förlorade han medvetandet på grund av blodförlusten. På den tiden fanns inga möjligheter att ge honom blodtransfusion på stället. Efter en intensiv arbetsinsats lyckades man få loss honom och  till ambulansen. En fartfylld transport med blåljus genom Boden vidtog.

Tyvärr hade han avlidit av blodförlusten. Eftersom han fortfarande låg på ambulansens bår blev vi uppmanade att skjutsa honom till bårhuset. Jag minns att det inte fanns någon ledig katafalk att lägga honom på utan vi var tvungna att lägga honom på golvet. Vi rätade till honom efter bästa förmåga och tog en filt från ambulansen och bredde över honom. Den natten var det inte lätt för en yngling som inte konfronterats med så dramatisk död att somna 

Infart

Örnvägen utgör infarten till samhället Långviksmon från söder. Det sträcker sig fram till centrum där den möter Svanvägen och övergår då till Lomvägen Jag börjar min redovisning från söder.

Örnvägen 14.  

Enfamiljsvilla, ursprungligen byggd av Johan Andersson. Idag bor hustrun kvar i huset.

Finurligt.

Av och till brukar jag testa mina läsares kunskaper i mitt hemlands tungomål, nämligen Björnamåle. Så ock i kväll.

1.  Agäsia =

2.  Blattne =

3.  Dôbben =

4.  Eterong =

5.  Fimmelstang =

6.  Gevogen =

7.  Hamlet =

8.  Jôke =

9.  Kjevar =

10. Lajje =

11. Menslen =

12. Pjåle =

13. Ron =

14. Sjôla =

15. Tepet =

Spovstígen 2

Det byggdes endast en byggnad på nedre sidan av Spovstigen. Således den enda med jämnt nummer. Huset byggdes före kommunsammanläggningen av Björna kommun och var ämnat för seniorboende. Under senare tid har den fungerat som vanlig hyresfastighet. Huset innehåller två lägenheter med separata ingångar.

Bloggskrivaren.

Att ständigt ta nya tag med en lysande blogg varje dag,

finna nya genismarta drag är en uppgift av renaste slag.

Ty man ska alltid ha nya uppslag, texten ha sådana särdrag

och ha infall av olika slag så läsaren känner behag.

Då kan rätta taktiken vara att tackla läsarnas skara,

med att ständigt förklara den svåra uppgiften rara.

Att man ej alltid kan klara att alla frågor förklara,

Då blir det ibland en snara som hör till det helt ogripbara.

Man därför bör  acceptera att texten kan variera,

och dessutom nog tolerera det ej alltid går att servera,

eller ens på frågan fundera på sådant som kan expandera

till det som kan paradera på gator och torg med mera.

Ibland kan det väl  hända att man på orden kan vända,

en bländande hälsningsfras sända. Men med bloggtorka är det elända

nå ut till de som är kända, såväl som till alla okända.

Därtill något  klurigt avsända till alla de stackars elända

som väntar på att versen skall vända ut från allt det elända.

Man då tvingas att någonting göra ett och annat klurigt beröra.

Till exempel en mening tillföra och smarta idéer torgföra.

Ett och annat klurigt framföra utan att misstänkliggöra,

någon ihopkokt röra som ej ens ett dövöra kan störa.

Det lider mot höst.

Idag skriver vi första oktober 2020 och därmed är vi definitivt inne i den årstid som benämnes höst. Ofta är det inte ovanligt att det fösta snöfallet har kommit och även en och annan frostnatt. I år har det varken varit snö eller nattfrost varför markerna fortfarande visar en viss grönska. Jag har till exempel ännu kvar mina sommarblommor vid Sivs gravplats på Björna kyrkogård, även om de visar en viss överblomning. Men de har ännu kvar en liten del av sommarens prakt. Den milda väderleken bidrar även till att det ännu är möjligt att plocka numera verkligt fullmogna lingon. 

Hösten är också den tid då allt liv förbereder sig för den kommande vintern. Även här uppe på Tallbacken görs sådana förberedelser. Jag har avslutat vedhanteringen genom att dels inomhuslagra en viss mängd som kommer att räcka för att erhålla den värme som erfordras framöver. Dels har jag täckt över en stor vedhög som kommer att hållas någorlunda torr tills våran. Jag kommer också att invintra komposten. Detta sker genom att isolera den mot de minusgrader som väntas komma. Några äpplen att tala om blev det inte på mitt äppelträd i år och bärskörden är också avslutad. Gräsmattan har jag ännu inte "höstat in" men det verkar bli en del fina dagar framöver så kanske även det blir av.

Jag brukar ibland skoja och säga att nu kan jag likt björnen gå i vinteride. Det är väl inte helt med sanningen överensstämmande men visst blir ett lugnare skede under vinterhalvåret. Men det blir väl även en del sysslor som hör vintern till som snöröjning och annat.Att njuta av en god pensionärstillvaro är väl inte heller helt fel.

Läget för Covid 19.

Jag har en bestämd känsla att till och med Folkhälsomyndigheten börjar bli less på pandemin. Men de fortsätter i alla fall att hålla sina pressträffar två gånger i veckan även om det troligen inte är någon tittarstorm kring dessa. Jag antar att en ökade smittspridningen orsakas av den ökade mängden festliga tillfällen bland ungdomarna. Det är lätt vid dessa tillfällen att det finns sådana som är smittbärare. Vi har återupptagit sammanträdena med GUBBRÖRAN. Men vi är noga med att hålla avstånd så smittorisken hålls obefintlig. Jag vidhåller fortfarande att det inte blir någon tydlig förbättring förrän det finns ett säkert och verkande vaccin.