Mellan stolarna.

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har en längre tid kritiserats för att inte skapa den trygghet för utsatta människor som är målet för deras verksamhet. Man har tolkat de skärpta regler som kommit från regeringen på ett synnerligen strikt sätt, ja till och med belönat anställda för deras sätt att neka lidande personer deras försäkringsrätt. Detta har resulterat i att försäkringstagare kastats ut i personlig misär.

Frågan var uppe till debatt med försäkringsminister Annika Strandhäll i kvällens Agenda. Samtidigt som hon ansåg situationen oacceptabel försökte hon vältra över skuldfrågan på den borgerliga regeringen. Detta utan att nämna hur frågan har hanterats under de senaste nästan fyra åren. Samtidigt var det mycket prat om att människor hamnat mellan stolarna. Det är givetvis ett känt faktum att om det står uppställt två stolar och man råkar sätta sig i mellanrummet emellan dessa så är det inte så lyckat. I sämsta fall kan ändalykten fara väldigt illa med en befarad invaliditet som följd. Något som troligen inte kommer att omfattas av något försäkringsskydd. Det var tydligen det som Annika Strandhäll avsåg då hon förskräcktes över dessa miserabla förhållanden. Nu på onsdag skall de ansvariga dessutom tvingas avge en missförhållanderapport, men någon förändring eller bättring omgärdade hon med en talande tystnad, hur det nu kan gå till.

Det inbakade budskapet till Sveriges försäkringstagare är, vad jag kan förstå, att i möjligaste mån hålla sig långt bort från försäkringskassa och arbetsförmedling. Risken är nämligen att vid konfrontation med dessa absurda institutioner hamna mellan stolarna med ty åtföljande skräckfyllda erfarenheter. Hu oacceptabla dessa än är.