Allt har sin tid.

Jag råkade häromdagen några bekanta som jag kom i samspråk med. Vi kom spontant att samtala om hur begränsade vi blir när vi kommit till hög ålder. Jag berättade att jag bestigit Kebnekajse ett antal gånger men att jag numera troligen inte skulle ens en liten bit på väg. Allt jag kunde åstadkomma under mannakraftens dagar kan jag numera inte utföra vilket man måste betrakta som en naturlig del av livet. Det är ändock många människor som trots ett gravt handikapp och en annorlunda livssituation kan finna en meningsfull tillvaro i livet. I ett sådant skede betyder livsviljan oerhört mycket. Det är frågan om att inte tappa livsgnistan.

Redan konung Salomo hade många funderingar omkring spörsmålet. I många bibliska skriftställen som han författat återkommer ofta dessa frågor. Även som när jag nyss stod vid en dödsbädd och tog ett sista avsked går tankarna osökt till livets förgänglighet. Samtidigt som man förnimmer inombords att man ändå vill bejaka livet.

För att ytterligare belysa frågan bifogar jag en dikt jag skrivit vid något tillfälle Den heter;

Allting har sin tid.

Födas och gödas har sin tid.  Livet som blev givet har sin tid.

Amma sin mamma har sin tid. Lära sig stå å gå har sin tid.

Leka och smeka har sin tid. Hjärta och smärta har sin tid

Skola och sola har sin tid. Ungdom och mandom har sin tid

Stärka och verka har sin tid. Arbeta och streta har sin tid

Förstå och förmå har sin tid. Soltid och skoltid har sin tid

Lära sig bära har sin tid. Glappa och slappa har sin tid

Med nära och kära har sin tid. Knoppas och hoppas har sin tid

Vaska och traska har sin tid. Anvara och spara har sin tid.

Glamour och amour har sin tid. Stöpplet och skröpplet har sin tid

Calllibrator och rullator har sin tid. Fattig och spattig har sin tid

Bida och lida har sin tid. Sida vid sida har sin tid

Strida och skrida har sin tid. Vara mossig och tossig har sin tid

Vara slaggig och gaggig har sin tid. Vara hemme på hemme har sin tid

Vara slö och dö har sin tid. Fullbordas och jordas har sin tid

Att finnas och minnas har sin tid. Att gömmas och glömmas har sin tid.

Ty allt har sin tid, i sin tid.