En dag att minnas

Jag dröjer mig kvar vid allhegonatiden då var kyrkogård visade en hänförande anblick med alla tända ljus. De som gått före oss är inte bortglömda utan lever kvar i våra hjärtan. Ytterligare en dikt på samma tama får förstärka de intryck som anblicken gav.

Ett ljus.

Ett ljus över stoft som förgängelse tär

bär ett bud från en himmelsk värld

Det minner oss om hur de verkade här

hur de härstädes redde sin färd.

Fast stoftet i graven förgängelse ser

Förintas och åter blir mull

Finns det ett hopp som himlen oss ger

Ett hopp för frälsningens skull.

Så är ett ljus över stoftet tänt

ett hoppets ljus för livet.

Ett budskap som blir i förgängelsen sänt

det blir oss i evighet givet.

Vårt liv är ett stoftkorn i rymdernas hav

som vittnar om livet och döden.

Det påminner oss om den frid som gav

hugsvalande ro över timliga öden

Så låt oss då tämligen väl besinna

den sanning som över stoftet står,

om frid och förlossning vi slutligt skall finna

vår himmelska väg över nåden går

Så lyser ett ljus för det som är och som varit

det som blir tänt i allhelgonatid.

Vittnar om de som före oss farit

som slutligen funnit en himmelsk frid.