Min barndoms somrar.

Jag strävar efter att göra mina blogginlägg så varierande som möjligt. Aven om en del av mina litterära alster har en genuin karaktär av det som jag kallar ”bloggtorka”. Nu har jag en idé om att någon gång emellanåt beskriva händelser som jag minns från min barndoms somrar, som naturligtvis var enbart soliga.

Jag växte upp i en mycket trygg miljö med omtänksamma föräldrar och fina syskon omkring mig. Förutom mina två bröder Gösta och Gunnar fostrades i familjen även fyra flickor såväl av finsk som av svensk härkomst. Flickorna från Finland var så kallade krigsbarn som evakuerades till Sverige några år under andra världskriget. De två andra flickorna som kom från ett barnhem blev ett med familjen och upplevs än i dag som två riktiga systrar, inlemmad i släktgemenskapen.

Somrarna på 1930 och 40-talet minns jag alltid som soliga. Vi var inte gamla, kanske en fyra  fem år när vi barn ensamma fick gå ner till Storsjön och bada vilket gjorde att vi redan vid tidig ålder blev vana vid att vistas i vatten. Jag var nog inte mer är sju-åtta år när jag lärde mig simma. Jag var då med min två år äldre bror Gösta och hans kompisar och erövrade min simkunnighet samtidigt med dem. Badandet blev därmed an dominerande del av sommarens upplevelser. Men det hände en hel del andra saker också som jag väl får anledning att eventuellt skildra i kommande bloggar.

Därmed Gonatt och gomorron.

Underhållsarbete.

Det är ett antal år sedan det hus som vi bebor här på Tallbacken byggdes. Av och till har vi gjort en det underhåll och förändringar. Nu tyckte vi att det var dags att förbättra lite i tvättstugan i källaren där vi också har ett duschutrymme. I dag har vi således varit fullt sysselsatta med att måla om tak och väggar. Dessutom har jag förut fixat till en ny och ändamålsenlig duschkabin. När arbetet blir klart om någon eller några dagar blir det ett nytt och fint rum där nere.

Med det kan man väl känna sig riktigt nöjd även med den här dagen, så därför:

Gonatt och gomorron.

I kväll får ni åter ett litet smakprov på björnamåle. Det handlar om:

Kalasa för i tin.

För i tin vare fale farket då man feck gå på na kalas.

Jämarns va damm åt då damm va bortböen.

Dä bäste söm damm visste de va julkalasa.

Då feck damm verkeligen äta  ”magan bårla röggberne”.

Ända från julskinka å  ris á la Malta te vattelimbera.

Na Lina hon tyckte bäst öm begravninga

På gravöle feck a döppe sä myjte hon vellle

å kanske ha´n pössa vä säg hem å

Sä då dam dödde då var´na fejen

”Når ska vä kömma ut å ha sä hänne rolit nan fler gang” sa na

då hon ¨åkte hem bortaa  begravninga.

Dä va int sä fett på´n dänn tin,

meste bara oppvärmt mjalka å ne släfft gröt´n

iblann vare bara nan sell-laka te sövel

söm damm döppe na pärer te.

Sä man ska int önner på öm de va farket

tå gå på na kalas.

Familjedag i Hemsjön.

I dag har jag tillbringat större delen av dagen uppe vid fritidshuset i Hemsjön. Det har varit strålande fint väder och därför rätt badvänligt. Släkten var samlad till ett gemensamt senkommet födelsedagskalas. Det är rätt stimulerande att någon gång emellanåt får vara tillsammans. Min förhoppning är att det skall kunna arrangeras vid några fler tillfällen.

Samtidigt känner jag mig rätt nöjd efter en rätt jobbig dag, man är ju inte så ung längre. Därför känns det verkligen befogat med en rejäl dygnsvila. Så därför:

Gonatt och gomorron.

Nalta.

Na Efrosyne känt säg nalta dörsk

N´Albin va nalta vingern.

N´Axel han va nalta tövlet.

Na Elvira geck nalta himpet.

Na Tyra vs jussöm nalta spinki.

Men n´Urban nalta rônn.

N´Erke va nalta hjulbernt

men n´Álbert nalta kobernt.

N´Seved han va nalta sevlet.

Men n´Salmen nalta sä pegg.

Nalta bårli intjvätt dä ä int just nanting.

Tystnaden.

Så har dagens alla ljud nått sin fullbordan. Sommarskymningen har övergått till natt. Allt är stilla. Då smyger sig en förtrollande känsla av välbefinnande över en enkel skribent. Det är svårt att till fullo tolka denna förnimmelse. Ett försök ändå.

En känsla.

I kvällens tysta timma det ljuvligt slutat stimma

vid nattens mörka flykt

Och som disig dimma poeten slutat rimma

i en tid förryckt.

När alla ljuden svinner av det som hos mig brinner

då inget kan förklaras

den känsla jag förrinner när alla ljud försvinner

ej det kan rätt besvaras.

När tiden hos mig lider i hädan svunna tider

jag kan ej skriva mer

Jag sedan sakta glider och i längtan skrider

mot det som vila ger.

Det är en känsla bara som ej går att förklara

den känslan bara finns

till sist det nog kan vara ett nonsens blott att spara

ty inget därmed vinns

Så över land och vatten den stilla sommarnatten

breder ut sitt flor

där är den dolda skatten som blomman i rabatten

där frid och glädje gror

 Selfies-

En form av fotografier som av och till blivit mycket populära. Att fotografera sig själv ur alla vinklar och vrår. Men samtidigt tycker jag att det blivit något självcentrerat beteende. Men också en rätt kul grej. Jag satt en gång på Y-bussen ner till Stockholm när alldeles framför mig satt en tonårstjej med mobiltelefonkamera, Hon ägnade hela den tid resan tog åt att producera så många selfies som möjligt. Med alla möjliga vinklar, ansiktsuttryck och grimaser m.m tog hon sig själv och lade in dem i, som jag förmodar, någon sorts databas. Också ett sätt att fördriva tiden, tänkte jag.

I dag har jag varit uppe vid Hemsjön tillsammans med större delen av familjen Holmberg från Visby. Lite regnskurar på förmidagen men annars var det så soligt att vi satt på altanen och

fikade. Då tog Ulrika en ”specialselfies” med sin I-fhone. Jag skall försöka bilägg den till bloggen.

Timmerhuggning.

Jag kom  samspråk med en av mina grannar häromdagen. Han hade fällt ett par torrtallar som jag bekom av honom till min vedeldning. Han hade i sin ungdom varit skogsarbetare några år. Slitet med såg och yxa i oländig terräng och dessutom massor av snö. Då kom jag att tänka på en dikt som jag skrivit med just det temat. Jag bifogar dikten till monblogg i kväll.

N´Langjonk.

Han va´int nan skogsärbetar

För han va alldeles för tövlet.

Förste tree han skull fälle

tog hele dan förn.

Timmersvans´n han hadde va dålet fele

å röggen hans va bortitok för vek

sä dä geck som knövlet förn.

Å  snön stog ända oppi örstola pån

sä hörr han än gneka på,

sä vorte nä intjvätt förn

Kamratern hanrs töckte sönn ömmen

”Du ä på fel plass häri live”, sa dam

Sä searn fecken kömma in

pa bolagskantore.

Han skull gvässe pennnern

då tröbben hadde gått å.

Dä va fäll e lämplet göra att´n