Timmerhuggning.

Jag kom  samspråk med en av mina grannar häromdagen. Han hade fällt ett par torrtallar som jag bekom av honom till min vedeldning. Han hade i sin ungdom varit skogsarbetare några år. Slitet med såg och yxa i oländig terräng och dessutom massor av snö. Då kom jag att tänka på en dikt som jag skrivit med just det temat. Jag bifogar dikten till monblogg i kväll.

N´Langjonk.

Han va´int nan skogsärbetar

För han va alldeles för tövlet.

Förste tree han skull fälle

tog hele dan förn.

Timmersvans´n han hadde va dålet fele

å röggen hans va bortitok för vek

sä dä geck som knövlet förn.

Å  snön stog ända oppi örstola pån

sä hörr han än gneka på,

sä vorte nä intjvätt förn

Kamratern hanrs töckte sönn ömmen

”Du ä på fel plass häri live”, sa dam

Sä searn fecken kömma in

pa bolagskantore.

Han skull gvässe pennnern

då tröbben hadde gått å.

Dä va fäll e lämplet göra att´n