Jim Jim.

Ibland brukar jag roa mig med att i någon mån försöka bekriva personer som levat förr i tiden i min henbygd. I kväll skall jag ägna några tankar och hägkomster till en som hette Helmer Söderlind. Han var ursprungligen från Svedjeudden som utgjordes av några torpargårdar på andra sidan Storsjön från Långviksmons horisont. Hans far hette Johan (Jössae) Söderlind. Helmer var född 1894 och gifte sig med banmästare J F Anderssons äldsta dotter Emelia.

I början av 1920-talet sålde Nils-Erik Johansson sin torplägenhet belägen mitt i Långviksmon med därtill hörande skog till en herre som hette Petter Bergkvist. Efter bara något år sålde han i sin tur torpet till just Helmer Söderlind. Jag tror Pette for till Amerika.

Helmer bedrev tillsammans med sin hustru jordbruket och som bisyssla ägnade han sig  också åt skinnhandel. Vid otaliga resor runt om i lappmarken köpte han pälsvaror av olika jägare för att sälja dessa varor vidare till olika tillverkare av pälsar. Det sägs att han var en mycket driven affärsmnan och han berättade vid något tillfälle att han en gång var nära att få plikta med sitt liv för sina hårda affärmetoder. Han köpte också upp renskinn och bellingar av lapparna. Dessa produkter levererade han till lappskotillverkningen.

Genom smarta affärer och tämligen sparsamt leverne blev han med tiden tämligen burgen. Sitt kapital placerade han delvis i aktier varför han tidigt skaffade sig en radioapparat så att han dagliden kunde följa börsnoteriugarna. Han bedrev också en viss bankverksamhet i liten skala i det att han mot god ränta stod till tjänst med små handlån till de som av en eller annan anledning råkat i penningknipa.

Emelia och Helmer var barnlösa vilket jag tror  i viss mån utgjorde en saknad i Helmers liv. Helmer tyckte mycket om barn och som liten pilt sprang man ibland in och fick ett halvt glas ”sockerdricka” eller hjärtstyrkande droppar på en sockerbit. Det var inte alltid gratis denna bjudning utan rätt ofta ville han att man i gengäld skulle utföra någon syssla eller springa något ärende åt honom.Vilket man gevetvis gärna gjorde.

I någon kommande blogg skall jag berätta mera om hans livsöde som även om det kan tyckas alldagligt ändä på något vis är värt att berättas och därmed räddas åt eftervärlden

Jag kanske skall förklara den lite annorlunda rubriekn. Han gick nämligen i dagligt tal under just benämningen JIMJIM. Det berodde på att han hade egenheten att dra ut på talet på ett konstigt sjungande sätt som lät på detta vis. Mmmmjimmmmmjim!!