Frieri me förhinder.

N´Fingal tyckte de va söm härmlet hörre de geck då han skull juusum frie della Berta. Han hadde ju gått å kike påna bra langte tag å gjort na smo framstöta. Då han hadde träffena pån fest n´gang hadden bjudda på ne glas sockerdricka. Dam hadde stått vä nä dänn dreckesglasa o titte varann oppi öga. Ätte vann Fingal känne se vana lite vätte entresserad. N´Fingal tycvkte att na Berta å han skulle bli e jörnslete par.

Nu hadden fotta på tu man hann en sömmarkväll å då dam  satt å keles sä passen på å frågta öm int hon skull könn tänk säg?

”Hördödu Fingal ha du nan aning öm vem söm är pappe att däg. Mamma din feck ju däg söm e sorts sömmarlam. Ja oförhappanes vel säg, å hon ha väl aldrig ens tala ti ne dänne nan gang. Öm jäg int ha fott e dänne alldeles öm bakfotn sä ha du å jäg samme pappe. Vä ä liksöm halvsöskarn. Sä även öm de vore marnömt å fo däg dell kär se vet jäg int öm de vore se praktiskt. Men de ä fäll inge hinner öm vä skull forstätt å träffese söm döm halvsöskarn vä ä. Vä ä fäll i alla fall liksum jussum inom samma familj.

Men du kan ju tana Tora däri granngårn sä ta ja brorsan hennars,  n´Álbert, sä bli va ju ännu mer släkt.

Bra va?