En man som heter Ove.

Det är inte var dag som jag i min blogg ägnar mig åt att recensera en bok. Detta ämnar jag nämligen göra i denna inlaga.

Jag skrev förut i samband med farsdag att jag fick en bok av vår dotter Ulrika med titaln En man som  heter Ove, och att jag möjligen skulle återkomma i ärendet när jag läst den. Så har nu skett varför jag med glädje och tillfredsställelse  uppfyller det löftet.

Allra först vill jag rekommendera er alla bloggdiggare att läsa den. Det är nämligen en fantastisk berättelse som författaren Fredrik Backman bjuder på. På baksidan av boken står det följande om innehållet:  Ove är 59 år. Han kör SAAB. Trots att han avsattes som bostadsrättsföreningens ordförande för flera år sedan (i det som Ove sjläv bara minns som ”statskuppen”) är han fortfarande kvarterets vresige ordningsman. Men när de nyinflyttade grannarna i radhuset mitt emot råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande historia om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Vilket kommer att förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden

Man både skrattar och gråter när man läser historien om Ove. Boken är skriven som en kärleksförklaring till en något vresig och butter man som genomgår en metamorfos under inflytande av omgivande små trivialiteter. Relativt korta kapitel upbyggda som avslutade berättelser gör att man kan läsa boken utan att behöva känna sig stressad

Den är absolut läsvärd.