Ett barndomsminne.

Under min barndom var det alltid brukligt att kreaturen betade på skogen under sommaren. Då hade man korna i sommarlagårn som var placerad så att det var lätt att släppa ut djuren direkt till skogs. Det var naturligtvis ett enkelt sätt att få foder till djuren under sommaren. Man nyttjade alltså den växtlighet som marken bjöd på. Om det var särdeles lönsamt kan man ifrågasätta eftersom det ofta var magra marker och det gick åt rätt mycken energi för de sträckor de vandrade varje dag. Därför var det alltid aktuellt med att stödutfodra dem

Framåt sensommarn och hösten då det blev svamptider livnärde sig djuren i stort sett på svampdieten. Det innebar i sin tur att de inte var så benägna att återvända hem när kvällen kom.

Jag minns då att när det blev den tid när det var mjölkdags var frågan ofta om de skulle komma hem i tid. Då fick man ofta uppmaningen som löd:  ”Gå upp på Bäckmyrbacken å hör ätter öm kossern ä på hemväg. Bäckmyrbacken var en liten höjd någon kilometer in i skogen där man kunde höra koskällorna på långt håll. Då följde man ljudet och fann koskocken kanske en bit upp mot Brattlia. Då var uppgiften att mana på dem så att de begrep att de skulle skynda sig hem för att bli mjölkade. Det hände också nåon enstaka gång att de stannade kvar över natten.  Då hettte det: ”att korna låg borte”

Det var mycket lugnare när man kunde ta in dem på höstbetet när återväxten på åkrarna hade vuxit till sig. Då gick de tjudrade vid en rätt lång kedja. Då var det bara att ta in dem när det var dgs för mjölkningen.

Andra tider, andrta seder. Nu är det datastyrda robotar som sköter hela proceduren.