Ofärlen.

Jag har börjat med att lista upp ”nyord” i björnamåle. Nya ord fast de är gamla. Sådana ord som inte ännu finns i någon ordlista.  Med utgångspunkt från dessa ord har jag skrivit en liten dikt om ett livsöde. Ni alla kära bloggdiggare är de första som får ta del av detta nya hugskott från en ålderstigen hjärna under en nästan kalrakad huvudsvål. Håll till godo.

Marja

Na Marja va ofärlen. Hon va född vän klompfot

Doktorn sa att dä vant na myttje å göra att´e

Sä´na Marja himpe på vän dän fotn

Å jorle sä gött hon könne.

Iblann gorle ne sä ont tin dän fotn

sä hon schardes då hon geck.

Dä va ini nordens bänglet på blåis´n

hon sätte säg på aschele flere ganger.

Men hon var´n baddar dell å kön mjalke,

fast hon gatt ha erne berne däri möckerömme.

Men, gösse kär, han vort gift å

å feck´en rakt reckorderlenen kär.

Å, båna feck dam, en langen ra,

ingen å dam va lytt. Granna onga.

En å damm vorte en jämarns skickli läkar

å spealist på klompföttern. Han årna dell dam han.

Sä man kan säg att´a Marja varn missionär

å sarn hennas en visionär.