Ni kanske tror kära bloggdiggare att jag alldeles har glömt ”Björrnamåle” eftersom det inte
figurerat i min blogg nu på ett tag. Men det har jag faktiskt inte utan i kväll berättar jag om:

Kallebrita alias ”Nässabrita”

N´dän tin då jäg vax opp på trettitale då fanns´e myttje falk ti gåla. Dä va såna söm nu ha falle i glömska. Dä va blant anne e fruntimmer söm vä kalle ”Nässabrita”. Hon bodde ensam tin kåk ä va gammal ren då. Je sku tro hon va fell emot n´nitti år gammal. De bety ju att hon va född nan gang i mittn åv artanhönnretale och dä ä väldit lämge sen. Vafför hon hete ”Nässabrita” dä va för hon hadd sä pikit´n nässa.

Då man va å hälse påna skull a allten bju på kaffe. Men je må då säg, dä vant nan gästning int. Hon hadde en töcken dän ”åkokepanne” söm hon hedd gamgrommen te. Sä fyllde hon n´dän panna vä vattne å koke först på n dän grommen. Då de hadde stått å koke n stann sä hällte na över ne dän åkoke tinn annen panne, hedde på nalta kaffe å koke ne en gang dell. Je måst förstå att dä vant na gött int. Dä va rakt nåkt. Nanting sä körnstet söm garvsyra dä fanns no int i hernses sinnesvärld

Stora köppa. Å stärt vare, å hett vare. Dä va söm en pina innan man hadd fott ti se n´ dän gästninga. Inge brö hadde na, utan bara sletkaffe. Men sä toket dä låt sä levde na dells hon dog hon å.

Om ni ska ha för matpengen valuta, käka då en vällagad Paluta.

Hejdå.   Jöran.