En liten blogghälsning i sena kvällen även om det inte hänt så mycket på Tallbacken den här dan. En helt vanlig dag alltså. Jag har ju aldrig egentligen varit någon fema på svensk grammatik men jag har märkt på senare tid att det är
en så kallad ”avattiseringstrend”. Det innebär att infinitivmärket försvinner i allt större utsträckning. Jag läste en artikel idag och fann då följande mening: ”Vi tappar många politiska talanger genom inte vara tilräckligt lyhörda för de förväntningar som de nya har på oss.”. Där har det kanhända varit befogat med ett att före inte även om meningen ändå är fullt läsbar. Jag är naturligtvis inte den som förordar attanvändande i tid och otid men i vissa sammanhang blir språket mera harmoniskt med ett infinitivmärke då och då. Sagt och skrivet av en novis i svenska språket. Haha.

Det kan hända jag har satt in den här dikten någon gong förut men jag frestar er igen:

Att dela på ord

Att dela på ord tycks för många va kärt

Det märks nutilldags titt och tätt.

Det kan stundom vara en smula prekärt

Där meningen icke blir rätt.

”Rök fritt” på en skylt tycks för många helt klart

Som att man får bolma hej vilt.

Med ”rökfritt” blir budskapet helt uppenbart.

Då blir det totalt väsensskilt.

En ”bardisk” är ofta belamrad med glas

Och flaskor och drinkar och så

Ifrån en ”bar disk kan väl ingenting tas.

Det finns ju ingenting på.

Bekantskapsannonsen jag läste igår

Jag söker en ”brun hårig man”

Besvaras nog av en som inget förstår

För han är ju ”brunhårig” han,

En ”sjukgymnast” knådar sliter och drar

Tar hand om de muskler som brast.

En sån kompetens tror jag inte den har

Som bara benämns ”sjuk gymnast”.

Till sist en uppmaning till alla bloggdiggare: Må hyvens, inte tjyvens!

Hejdå. Jöran.