Jag kan inte underlåta att än en gång skriva om de fantastiska kvinnor som tilldelades Nobels fredspris 2011. Detta med anledning av att jag såg ett TV-program som CNN hade gjort. Där intervjuades de tre som fick redogöra för sin insats var och en på sitt område. Man fick tårar i ögonen när de berättade om hur de med fredliga medel var på god väg att styra utvecklingen i Afrika mot demokrati och fredlig samlevnad.

Genom den uppmärksamhet och den status som fredspriset ger kan man hoppas på att dessa intelligenta kvinnor kan påverka de styrande i FN,  i Amerika och Europa att medverka till att den process som startats får utvecklas till något stort och gott för Afrika. Denna kontinent som med sina råvarutillgångar och sin arbetskraft kan utvecklas till en av världens starkaste ekonomier. Detta under förutsättning att de goda och demokratiska krafterna får dominera.

Det är hisnande att uppleva vilken kraft och tåga det finns bland de afrikanska kvinnorna. I våg efter våg kan de utan vapen erövra den kontinent de under hundratals år varit berövade. Men det är ingen lättvunnen seger eftersom den onda snikenheten dominerar så stora områden i Afrika. Tyvärr är det så att denna ondska understöds i stor utsträckning av Amerika och Europa, som många gånger med ojusta medel, vill nyttja de tillgångar som Afrika har.

Man får se de tre kvinnornas insatser (tillsammans med tusentals andra) som en gryende soluppgång för Afrika.

Jag hoppas att ni mina kära bloggdiggare delar den stora beundran jag har för dessa kvinnor och önskar därmed en god fortsättning på det gamla året, det lilla som ännu finns kvar.

Till sist kom jag att tänka på älgjägarn som inte lyckades skjuta nån älg som sa: "Det gör  inte så mycke, det är ju ändå såsen som är godast".

Hejdå. Jöran.