Om en vecka vid den här tiden har vi avverkat det mesta av julafton. Då är det hela nästan över. Därför är den vecka som ligger framför oss en tid då vi förbereder oss för det som raskt går förbi.

Här på Tallbacken tar vi det väldigft lugnt med dessa förberedelser. Visserligen kommer väl en eller annan dammtuss att förvisas till dammsugarens mörka och skräckinjagande inre, ett eller annat rån kanske kommer att rullas, en Jansson kommer att få sina slantade potatisar och en gran förses med bomler m.m Men egentligen är det inte så förödande om inte alla dessa poletter faller på sin givna plats. Det viktiga är att vi trivs med varandra och med vår tillvaro. Kanske ska vi mitt i detta "mörker" tända ett ljus, sitta ner och låta våra tankar komma till ro. Vi människor älskar att vara uppfyllda av förväntan men jag tror att denna förväntan får inte bli något tungt som läggs på våra axlar. Jag menar att de krav som ligger havande i denna får inte dominera vår tillvaro.

Ett förväntans ljus

Må vi tända vårt förväntans ljus

för att lysa upp vårt hus

och skapa ro och frid.

Mitt i livets larm och brus

vi låter tidens ultimus

stärka oss i juletid.

Så må vår digra stress och jäkt

kläs i sinnesfridens dräkt

till lisa för vår själ.

en frid  som är med sången släkt

och som har ljusa tankar väckt

till nytta för vårt väl.

Med den lilla dikten stänger jag även lucka nummer 17. Väl bekomme.

Så väntar oss julbordets fröjder som tar oss till hisnande höjder.

Hejdå. Jöran.