Skriver några enkla krumelurer innan det är dags att kvarta in denna annandag. Skillnaden mellan meningslösa meningar och dito meningsfulla kan ibland vara väldigt hårfin. Det är helt upp till läsaren hur det uppfattas. Det är därför en grannlaga uppgift att formulera meningarna så att de uppfattas någorlunda lika av olika läsare. Dessa meningar som inleder min drapa är således helt meningslösa om de inte kan tolkas av så många läsare som möjligt med för dem någorlunda likstämmighet. Detta fenomen kan å andra sidan inverka menligt på läsarens förmåga att tolka olika meningar eftersom det på ett uppenbart sätt griper in i den innersta kärnan av deras personlighet. Samma mening sonm skrivs på ett enhetligt sätt kan således tolkas olika beroende på vilken sinnesstämning och intelligensnivå läsaren befinner sig på. Därför, kära bloggdiggare, slutar jag skriva denna goja som endast är till för att lura er att läsa något helt meningslöst. Ha Ha.

Ha därför en god och lyckosam fortsättning på julfirandet om ni så firar den tillsammans med min idiotiska blogg eller inte.

Ät leverpastej. Hej Hej.

Jöran.

I dag är en annandag. Julfriden har lägrat sig över Tallbacken, dvs inomhus. Utomhus har vi en del känning av Dagmar. Det blåser rätt friskt omkring huset. Dessbättre är vi lite i utkanten av ovädret och får väl inte lika hårda vindar som lite längre söderut.

Annars har helgen förflutit i fridens tecken. I går på juldagen var familjen Lundbergs från Järved här och gästade oss. Vi åt en härlig porterstek som KäraHustrun tillagat. Johan stannade då över hos farmor och farfar. Johan och jag var ute i blåsvädret på en tur med spark men det tog inte lång stund innan vi var ordentligt genomblåsta.

Vi lyssande på TV-gudstjänsten och många olika julsånger. Vi lyssnade bland annat på Adams julsång men däremot sjöng de inte Jörans julsång, men den är väl kanske inte så välkänd ännu. Så här lyder den i alla fall:

Jörans julsång

Det var en gammal jul en gång

man sjöng en egendomlig sång

som nägon skrivit har

I alla hus i alla prång

man  sjöng och kraxa dagen lång

i alla julens dar.

Den handlade om Jesus Krist

om julens budskap helt förvisst

med mången konstig ton.

på fantasi var ingen brist

men också den tar slut till sist.

när vi går över bron

Om några dar blir Gott Nytt År

då vi varandra hälsa får

en frantid ljus och varm

Då mycket undrande vi står

och kanske också fälls en tår

i tidens hets och larm.

Den visdom är oss icke gett

att skåda dagar vi ej sett

den framtid som vi får

Då full förtröstan han berett

att vi får äga ännu ett

välsignat Gott Nytt År.

Så önskas alla bloggdiggare en god fortsättning på firandet, ta det lugnt med julematen.

Hejdå. Jöran.