Våra dagar.

Våra dagar synes som oskrivna blad som lera i mästarens hand

att ältas och sköljas i bad efter  bad som vågorna slår emot strand.

Vår tid kan ej mätas med meter och grad eller mått mellan bjälke och grand

ty frågorna ligger på lit de parad att visas i framtidens land.

Så kan vi då leva i aningens tid med känslor av stor dignitet

borta från oro bekymmer och strid närande stor litenhet.

Då fylles vi helt av frihet och frid befriad från grav bitterhet

ty livet vi lever fylles därvid av hoppfull medvetenhet.

Med en uppriktig önskan om en saftig ragu stänger jag härmed adventslucka sju.

Hejdå. Jöran.

Under de här dagarna före jul är vi ett gäng som besöker alla bygdens 70+are med en liten julgåva. Det här året i form av en bok som heter "Himlen är på riktigt".

Härom dagen besökte jag en person som skulle fylla 90 om något år. På frågan om hur det stod till blev svaret "Hä lörns int klaga", "skull man gräv ne säg te krämpern äre fäll bäst å flytt". Sen kom det ett klingande skratt. Så berättade hon om ett läkarbesök där doktorn hade frågat hur det kom sig att hon alltid var glad. "Att vara positiv och glad ä bäste medicinen" blev svaret. Tänk, sade läkaren, om jag kunde skriva ut det på recept, det skulle bli billigt för landstinget och folk skulle må bättre.

Jag har sagt det förut, "Ett gott skratt förlänger livet". Jämmer och elände har vi ändå nog av. Förnöjsamhet  är livets bästa rollator. Samtidigt ska man komma ihåg att allt mänskligt framåtskridande i grunden bottnar i oförnöjsamhet. De flesta av idéer och uppfinningar har tillkommit av lusten att få det bättre.

Som en följd av denna positiva livssyn ska OLD-fejs öva idag för att vara ute och roa människor och försöka att locka dem till ett gott skratt. Få se om det lyckas.

Frukost med gröt och ägg, lockar en gubbe med skägg.

Med det stänger jag (lite försenat) lucka 6 i min adventskalender.

Hejdå. Jöran.