En nyskriven dikt,

Som handlar om livstiden..

De fyra livstiderna.

Barndomens ljuvliga dagar,

med sol över ängar och hagar,

är en sällsam tid

En tid som sinnet behagar,

Ej något som någon beklagar

långt från all möda och strid.

Ungdomen har också sin tjusning.

Med framtidstro fylld av berusning,

för ett liv i full harmoni

Framtiden ses som en krusning,

på ett hav med besynnerlig ljusning

och med skimmer däri.

Mandomen den är arbetets tid.

Ett liv fyllt av möda och strid,

med omsorg av hem och härd

Meningsfull levnad kan fogas därvid,

mitt i livets verksamma id.

I en skimrande värld.

Ålderdom är livets aftonljus,

när domnat har livsvindens sus.

Allt är stilla och dött.

Försvunnit har allt larm och beus,

blott en tillvaro i dunkelt ljus,

där allt är slutligt förött