Framtida dunkel.

Min morgondag är ett oskrivet blad,

Ett framtida dunkel bortom förnuft.

Det är en dag  bland dagarnas rad,

en vansklig chimär blott och luft.

Men hur det än vankas och hankas,

skall den väl komma ändå.

Om det än kinkas och klankas,

ligger den nära inpå

Därför måste jag leva,

av pur nyfikenhet omstyr.

Blott för att famla och treva,

efter den dag som i morgon gryr.

Och efter den dagen det finns en ny,

som pärlor trädda på band.

Där dunkla dristar att gry.

för att forma mitt liv efterhand.

Att fylla min dag med någonting gott,

och alltid lägga en mening däri,

är det grannlaga updrag jag fått,

för att forma mitt livs poesi.

Men om det ej gryr någon morgondag,

och min stund på jorden är slut.

Då är jag famnad av himlens behag.

I evighets hägn jag tryggt vilar ut.