Avsked.

Modfälldhet.

Beklämdhet.

Förstämdhet.

Inåtvändhet.

Upprördhet.

Otrygghet.

Klenmodighet.

Missmodighet.

Botfärdighet.

Villrådighet.

Tråkighet.

Osalighet.

Ändlighet.

Ohygglighet.

Fåfänglighet.

Förgänglighet.

Oundviklighet.

Ömklighet.

Overklighet.

Ofullkomlighet.

Svårighet.

Tomhet.

Villsenhet.

Nedslagenhet.

Tomhet.

Dysterhet.

Se framåt.

Se framåt, vad än som händer

Se framåt, än hur livet länder

Se framåt, i olyckans mörka gränder

Se framåt, vid lyckans stränder

Se framåt, tag en dag i sänder

Se framåt, och livsmodet återvänder.

Ensamhet en styrka.

Den senaste tiden har mina tankar ofta kretsat omkring livets innehåll och slutmål. Det har i första hand resulterat i en dikt som heter:

Tvåsamhet och ensamhet.

Tvåsamheten är en del av livet som ger styrka kraft och ro.

Något som man ofta tar för givet, som gemenskap i ett tryggat bo.

Når tvåsamheten byts mot ensamheten en makaber livsförändring sker.

Ofriheten blir en del av intigheten som inget verkligt liv åt livet ger.

Då är det angelägen tid att repa mod, att låta livet åter ha sin gång.

Ty tiden är att liknas vid en flod som brusar likt en mäktig sång.

Det finns en mening lagd i varje dag som styrker inför ensamheten.

Om en vila uti Guds behag och är en del av evigheten.

Fylld av vänlighet.

Stefan Einhorn har utkommit med en ny bok som heter Konsten att göra skillnad. Han blev i kväll intervjuad i Fråga doktorn och deklarerade där så fint om ur viktigt det är att sprida glädje och vänlighet omkring sig.En recensent skriver följande:

Bokens moralsoppa tillreds så här: Börja med ett rågat mått dygder, blanda ner några anekdoter om enskilda människor som gjort skillnad i världen, tillsätt biologiska bevis på människans godhet och krydda med konsekvensetik. Täck sedan anrättningen med ett ansvarsbegrepp så tunt skivat att det inte går att använda om någon annan än individen. Skänk sedan den färdiga rätten till de fattiga. Må sedan bra för att du, med Gandhis ord, har varit den förändring du vill se i världen. I kvällens intervju menade han att människan i grunden är god och gärna vill medverka till en gemenskap fylld av vänlighet. Han påstod också att ett kärleksfullt liv var gynnsamt och befordrande för hälsan.

Personligen har jag också gjort liknande erfarenheter. De gånger jag har kunnat medverka till en atmosfär av förtrolighet och gemenskap har jag känt mig stärkt till både kropp, själ och ande. De tankarna har även funnit sin gestaltning i många av mina dikter och sånger. Ett exempel på detta är när Inga-Britt Svensson på You-tobe sjunger sången "Strö blommor" den sång jag skrivit texten till. Googla Inga-Britt och lyssna.

Jag lägger in en bild från kvällens intervju:

Vad är en tid?

I de här dagarna har jag ofta haft funderingar om min stund på jorden. I efterföljande dikt har jag speglat den i ett tidsperspektiv. Den heter:

En fråga om tid.

Livet är bara en fråga om tid, timmar, minuter och dagar.

Det är inte något att fästa oss vid och inget som någon beklagar.

Och kunde du lägga din tid i en säck, som du sluter med tiotals knutar.

Så vore ändå dina dagar väck, ty du vet ej alls hur de slutar.

Din tid är som en ensam myra. En myra bland tusentals andra.

Den som inte ens kungar kan styra, där den syns i ensamhet vandra.

Så är livet bra en fråga om dagar,eller hur som din tid du använder.

Det är inte något som någon beklagar, eller nåt som till rättelse länder.

Så har en gång den tiden förgått. Den tid som på jorden du fått.

Gott om du då något litet förmått, innan den slutligt har ändat för gott.

För till slut väger dina gärningar tungt, då de ändligen skall dissekeras.

Och då konstatera, sakligt och lugnt. De kommer aldrig att repriseras

Kondoleanser.

Något som jag upplevt mycket trösterikt är alla de vänner nära och kära, släktingar och andra som på ett eller annat sätt har hört av sig i min förändrade livssituation. Blommor, kort och brevhälsningar jag erhållit jar stärkt mig i min vardag. Som jag skrivit i en tidigare blogg har alla sådana hälsningr, stora som små, stärkt mig oerhört under den första svåra tiden. Nu börjar livet åter få en gestaltnig som som gör det lättare att se fram  emot kommande dagar.

Som exempel på dessa kärlekshandlingar lägger jag in en bild.

Döden tänkte jag mig så

är en dikt av Bo Setterlind ur "Dikter från San Michele. I sin dikt liknar han döden vid en gammal odalman och sig själv som en liten harpalt som lyfts upp i odalmannens korg och slutligen somnar.

Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden.

Han bar en frökorg i sin hand och strödde mellan orden

för livets början och livets slut sin nya fröskörd ut.

Han gick från soluppgång till soluppgång.

Det var den sista dagens morgon.

Jag stod som haren unge, när han kom.

Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!

Då tog han mig och satte mig i korgen

och när jag somnat, började han att gå.

Döden tänkte jag mig så.