Hur hanterar man det som blir över?

Jag var i dag ned till missionskyrkan och deltog i gudstjänsten. Lyssnade med stort intresse på predikan. Mycket intressant med ett personligt och kroppsnära innehåll. I ett avsnitt i sin förkunnelse kom han att nämna om brödundret. Den skildring ur bibeln som beskriver en händelse ur Jesu förkunnargärning där han gör det så kallade "utspisningsundret". Sedan de hade utspisat fem tusen män förutom kvinnor och barn (uppskattningsvis 10.000) blev det tolv korgar över. Nu nämns inget om hur stora korgar det var och heller ingenting om hur mycket fisk respektive bröd det var. Men om man antar att varje korg rymde 250 liter och det var 2 korgar fisk och 10 korgar bröd. Då skulle det röra sig om en halv kubikmeter fisk och 2,5 kubikmeter bröd. Genast måste det ha uppstått ett logistiskt problem. Dels skulle det hanteras så att livsmedlen (livsmedelslagen) inte surnade respektive torkade eller möglade. Dessutom skulle de också, vad jag kan förstå, fraktas över Genesarets sjö. En nog så kinkig uppgift. Troligen var det så att skribenten som rapporterade om händelsen inte ansåg sig behöva ha nån uppfattning i frågan. Tog för givet att det löste sig.

Något liknande situation har jag i mitt numera enmanshushåll. Även om jag inte tillnärmelsevis har de problemproportioner som på Jesu tid. Varje gång jag är nere på Handlarn och skall proviantera brottas jag med att det mesta är anpassat för så kallade storhushåll. Minsta falukorven är på 8 hekto = 4 portioner för min del. En bit stekfläsk 6-7 hekto = 3-4 portioner. En förpackning kroppkakor eller pitepalt =3-4 portioner. O.s.v. 

Det innebär att det ofta blir rester kvar som hamnar i kylskåpet eller frysen. Om man då inte är nog skärpt med den så kallade "kylochfryskollen" blir resultatet inte så tillfredsställande. Detta kallar jag "brödundersyndromet" Något som jag förmodligen inte är ensam om. Personer som passerat "bästföredatum" hålls vid liv med något som också passerat "bästföredatum". Men jag klagar inte utan tar det som en livsföringstillvänjande utmaning. Sedan går jag ner till Millas och äter lunch emellanåt. Fisk på onsdagar = supergod! Minst lika god som på andra sidan Genesaret.

I slutet av Mars.

Om man rapporterar vädermässigt så börjar det så smått kännas lite vår i luften. Vi har den senaste tiden haft många dagar med plusgrader. Och även nattetid, vilket är ovanligt i mars. Det har medverkat till att snötäcket som var rätt ansenligt har sjunkit ihop. All snö på vägarna har tinat bort. De börjar dessutom att vara rätt torra vilket underlättar bilkörningen.

Dock är det ännu inte tid för att det skall bli någon riktig och varaktig vår. Vi har hela april månad kvar och den brukar bjuda på en del otrevliga efterslängar av vintern. Men jag gläder mig åt varje dag med fint och gynnsamt väder. När det är varmt utomhus är det så mycket lättare att hålla varmt i min lilla pensionärslägenhet. Men jag skriver det samma som jag alltid skriver när det gäller vädret. DET BLIR DET VÄDER DET BLIR. Och på Tallbacken är läget under kontroll.

Så kommer ni ihåg att ställa fram klockorna en timme i natt. Det glunkas om att de skall skippa den här omständiga omställningen. Vilket vore en gudi behaglig gärning.

Försöker bilägga några nytagna väderbilder.

Solen har gjort vd den kunnat och tinat bort snön på gången upp till entrén 

Snöslungan har varit till god hjälp vid snöröjningen i vinter. Nu får den vila och i stället har jag min förträffliga sparkcykel.

Vattentornet förser mig med friskt vatten genom MIVAs försorg. Det är mycket värdefullt och uppskattat.  

En räcka av ord

Ibland kan man skriva om alls ingenting, helt utan den minsta mening.

endast staplade ord runtomkring, som bildar en konstig förening.

Ett verk som är helt utan mening och mål, kan man med möda författa.

Men frågan är om de verkligen tål, att uppnå de mål som är satta.

Således är det en räcka av ord, som i sig inte har något värde.

Som kan tyckas vara ett mord på en bra idé som man närde.

Då kommer osökt den frågan: Hur kan det då vara fatt?

Har man ej den förmågan att uppnå det mål som är satt

Om man således har en god ambition, att skriva en vettig vers.

Kan det ändå bli en konstruktion av en nog så svettig pärs.

Så sannolikt blir kontentan av denna ordkonstruktion.

Man får avsäga sig all förväntan på en mening med full perfektion.

Ty om man fortsätter att skriva någonting helt osannolikt.

Kan man  anklagas för att bedriva en diktning som inget är likt.

Då har dikten i sig inget värde, något larvigt som snart glöms bort.

Det blir förkastat helt av de lärde och försvinner i rök inom kort.

Men om man är så dum och envis, att bedriva sin diktning ändå.

Det är ett nog så kraftigt bevis på en galenskap, svår att förstå.

Då bör man nog sluta att dikta. För en meningslös ordkonstruktion,

får svindlande syner att svikta, inför denna sorgliga komposition.

Ankaret.

Än en gång vill jag påminna om att det i Långviksmon finns en sekondhandbutik som fungerar alldeles förträffligt. Den har ett brett sortiment av varor som tillfredsställer de allra flestas önskemål. Den finns i Jollenhuset. Trevliga lokaler och trevlig personal. Har du nära till lokalen eller någon gång har vägarna förbi Långviksmon bör du göra ett besök. Det lönar sig. Om inte annat kan du slå dig ner i Ankarets "kaffehörna" där du mot en billig penning kan köpa kaffe och hembakt bröd. Ofta kan du även få en givande pratstund med andra trevliga gäster.

Det är i vår tjugo år sedan missionsförsamlingen öppnade den första butiken. Några entusiaster startade i liten skala och med frejdigt mod såg till att det hela funkade. Detta trots att de var omgivna av en del tvivlare. Det småskaliga har i dag växt till en väl fungerande enhet. Jag brukar kalla butiken för "ABG" = ALLA BLIR GLADA. De som skänker sina överblivna prylar blir glada. De som på Ankaret tar emot prylarna blir glada och de som på ett eller annat sätt får del av överskottet blir glada. Det är många miljoner som på detta sätt, under de tjugo åren, delats ut till olika hjälpbehov världen över.

Håll korpgluggarna öppna framöver vårkanten. Då skall det nämligen bli TJUGOÅRSFESTLIGHETER. Det kommer att bli olika arrangemang som du som kund gynnas av. Dessutom vet jag att personalen är inställd på att visa dig än större respekt och uppmärksamhet. Kanske kan du också göra något "fynd" som även du blir glad över.

Etik i metrik.

Med industrialiseringen under senare delen av 1800-talet och vidare under 1900-talet skedde en viss samhällsomdaning. Det gamla överbefolkade bondesamhället löstes upp och många flyttade in till städer och industriorter. Det som förr var slutet blev föremål för nya influenser. Det var också en tid med utbredd fattigdom och alkoholism. Den framväxande väckelserörelsen i par med nykterhetsrörelsen betydde oerhört mycket för en förändrat samhällsstruktur. De tog då i viss mån över kyrkans roll som moralens väktare.

Denna feodala moralsyn levde kvar långt in på mitten av förra seklet. Låt mig ta ett exempel där jag själv var med (dock inte delaktig). Under 1950-talet hade missionsförsamlingen i Långviksmon en omfattande verksamhet bland ungdomar. Det föranledde församlingen att tillsammans med samfundet på riksplanet anordna ungdomsläger med deltagare från hela riket. Att lägret var riksintressant vidimeras med att lägerledningen bestod av idel samfundsstorheter. Generalsekreterare Gösta Nicklasson. Distriktsföreståndarna Gustav Landmer och Hjalmar Lövgren samt rikssekreterare Rune Rockström.

Under en kväll med lite "lättsammare" underhållning skulle det serverades varmkorv från en särskild korvvagn. In kom, styrande vagnen, en ung brutta klädd i kort kort kjol med bar överkropp så när som på en behå av bikinityp (ännu ej uppfunnen) till deltagarnas stora glädje och förundran. MEN LÄGERLEDNINGEN, FARBRÖDERNA I STRIKTA SVARTA KOSTYMER OCH RUNDKRAGE, GICK I TAKET. Kalabalik utbröt och "farbröderna" var beredda på att avlysa lägret och skicka hem ungdomarna. Efter långa och mer sansade diskussioner kunde lägret ändå fortsätta. Den unga nyfrälsta flickan från Småland hade däremot inte en aning om vad hon hade ställt till med. Händelsen var ändå en fingervisning om synen på dåtidens etik och moral.

Underhand har samhällets moraluppfattning förändrats avsevärt. När vi i dag skriver 2019 har uppfattningen om vad som är moraliskt gångbart slätats ut rätt väsentligt. Det är nästan så att man ibland tycker att pendeln har svängt lite för mycket. Nu är i stort sett allt moraliskt gångbart. Detta har gett upphov till en del avarter i uppträdandet, som våld i nära relationer, stökigt och okontrollerat uppträdande i skolan och på arbetsplatser osv osv. #me-too-rörelsen har satt fokus på en del men utgör ingen slutgiltig lösning. Ett etiskt/moraliskt uppvaknande är kanske nödvändigt.

och om moral.

Jag är väl medveten om att jag nu ger mig in på ett rätt känsligt och svårgripbart ämne som framför allt är mycket omfattande. Jag bedömer ämnet så omfattande att det kan vara nödvändigt att dela upp det på flera avsnitt i min blogg. Jag vill ju samtidigt inte göra min avhandling alltför tegelstensartad. 

Det är nämligen så att människors syn på just etik och moral varierar synnerligen markant. Dels beroende av kulturell bakgrund men också rent tidsmässigt. Människors moraluppfattning har nog förändrats över tid varför den äldre delen av befolkningen kan ha en mer konservativ syn på dessa frågor till skillnad från den yngre generationen. Det kan också ibland märkas en viss skillnad mellan olika landsdelar. Och framför allt mellan olika länder. Även om jag i denna framställning kommer att koncentrera mig på de förhållanden som råder i vårt land.  

Historiskt sett var det kyrkan som hanterade frågor om etik och moral. I varje fall under vissa tider var det därvid upprättat en strikt codex för vad som var accepterat och inte. Mestadels var det prästernas uppfattning om rätt eller fel som var rättesnöre. Ren formellt hade de ett strikt ansvar för den så kallade kyrkotukten. Samtidigt satte de sin prägel även på församlingsmedlemmarnas moraluppfattning. Detta hade till följd att kyrkans och prästens moralsyn också blev samhällets.

Rätt slående är den gamla tidens syn på äktenskapet. Nutidens samboförhållande klassades förr som syndfullt. Det var hor enligt dåtidens moraluppfattning. Ett exempel är den kvinna som drev ett stort jordbruk tillsammans med sin man och plötsligt blev änka. Trots att det, för att kunna driva jordbruket vidare, var absolut nödvändigt att städsla en dräng betraktades det som moraliskt förkastligt att han bodde under samma tak som änkan.

Mestadels löste man dilemmat genom ett äktenskap som inte hade någon djupare grund rent känslomässigt. Det ingicks ofta endast för att anpassas till den tidens moraluppfattning.

Sex och samlevnad var även det ett område som var föremål för prästens argusögon. Också det var en viktig del av kyrkotukten. Barn avlade före äktenskapet var "horungar" enligt kyrkans och samhällets moralsyn. Föräldrarna blev ofta föremål för bestraffning. Än värre var det med utomäktenskapliga barn. I det fallet var det i regel kvinnan som betraktades skyldig medan "horbocken" oftast gick fri. Mest var det kvinnor i beroendeställning, pigor till exempel, som var mest utsatta. Trots att de mer eller mindre våldtogs belastades de med hela skulden. Kvinnan var också i flesta fall ansvariga för barnets försörjning och uppfostran.

Förändringar i moralsynen gick mycket långsamt vilket jag ämnar deklarera i en kommande blogg.

Ordspråken motsäger varandra.

Ibland kan ordspråken vara väldigt motsägelsefulla. Till exempel ENSAM ÄR STARK och ENIGHET GER STYRKA. Oförenligheten är emellertid bara skenbar. De två ordspråken används i i helt olika livssituationer. Gånng efter annan måste vi samarbeta med andra för att genomföra vad som är till gagn för oss själva och andra. det gärller rent av det mesta i livet. Det ligger således mycken visdom i orden ENIGHET GER STYRKA.

Men ibland befinner vi oss i en situation där det inte finns möjligheter att genomföra något med hjälp av andra. Man är utelämnad till att endast lita till ens egen förmåga. Då kan den styrka och handlingskraft man har inneboende vara en tillgång som medverkar till ett gott resultat. Då kan man med rätta ta till sig innebörden i ordspråket ENSAM ÄR STARK. Några ytterligare exempel.

Försiktighet är en dygd: OM DU INTE KAN BITA IFRÅN DIG SKA DU INTE VISA TÄNDERNA..

Ingen vinner nåt utan att våga: DEN SOM INGENTING VÅGAR KAN INTA SKYLLA PÅ OTUR.

Den råd lyder är vis: ETT GOTT RÅD ÄR BRA. VEM SOM ÄN GER DET.

Sjäkvtillit: VAR VÄN MED DIG SJÄLV OCH OCKSÅ ANDRA TYCKER OM DIG.

Vidare.

När jag spånade vidare på gårdagskvällens funderingar hittade jag i mina annaler en prosadikt som man kan säga är ett komplement till dessa. Jag kan tänka mig att vissa delar av läsekretsen inte är så benägen att ta till sig det ibland lite sorgliga budskapet. Men det är väl så att kan vi inte hantera triviala och sorgliga inslagen är vi heller inte mogna för de lustfyllda. Så håll till godo:

Vårt liv.

Vårt liv är som gräset. Eller som blomman.

Som i dag lever och i morgon kastas i ugnen.

En vind drar förbi då finns den inte mer

Förgänglighet är dess väsen. Ett irrbloss dess gestalt.

Dock.

det är den arvedel vi fått.

Blott en tillvarons möjlighet till skapande.

Dins stund på jorden har ett skimmer av salighet.

Den skänkts oss av en osynlig hand som leder oss till fullkomning.

Utslocknande. Pånyttfödelse.