En trösterik högtid.

I dag hade vi gudstjänst för min älskade Siv i Missionskyrkan. Det blev för mig personligen , och jag tror även för mina nära och kära en högtidsstund. Där fick vi tillsammans med övrig släkt och en stor del av bygdens folk ta ett fint avsked. Personligen har jag erfarit mycken tröst i alla mina många vänner från när och fjärran som visat en så stor empati och genuint deltagande inför min förändrade livssituation.

Vid den efterföljande minnesstunden var det många som i telegram och eller vittnesbörd visade ärlig uppskattning av hennes livsgärning. Siv hade många oerhört fina egenskaper som inte minst jag och våra barn fick ta del av. I dag  blommade dessa ut i alla de fantastiskt fina minnen som många hade fått genom Sivs rejäla och rättframma liv. Det hjälpte i alla fall mig att repa mod inför de kommande dagar jag hoppas få många av.