Ett teaterstycke.

Entrén var dramatiskt unik

Med förunderlig charm din mimik

du gjorde succé direkt

och när du fällde din första replik

du fyllde salongen av ditt primalskrik

som från himlen en fläkt.

Så började livets teater en gång

Det stycke som varade levnaden lång

Med första akten

Ömsom var dräkten tämligen trång

Ömsom fylldes teatern med sång

Bara att hålla takten.

Dagar och år på scenen du stod

du sökte klara var tidsperiod

med den rätta tekniken.

Du visade verkligt hjältemod

när du memorerade var episod

för att roa publiken.

I sista akten ridån sänkes ner

på livslångt drama slutet du ser

något av värde försvunnit.

Det är ett mäktigt crescendo som sker

ty allt av verklighet finns inte mer

till livets final du hunnit.