Det gamla klotet.

Det är snart sensommartid och dagarna blir kortare. Det är redan rätt mörkt om kvällarna. En annorlunda tid kan man tänka. Men ännu kan dagarna vara riktigt varma och soliga. Det är bara att kunna ta vara på tiden. Och leva i nuet. Inte fördjupa sig de mörka och grå dagarna som kanske kommer. Jag bifogar en dikt som i nägon mån spegler stämningen.

Tankar i sensommartid.

När flydda dagen åter är till ända

Solens strålar sakta nedåt vända

med god och gudlig glöd och glans

man vill till fagra minnen återvända

som ljuv mystik på livets trolska slända

med någonting som kom från ingenstans.

Augustiskymnings trolska blida blå

Som sakta jämnar ut sig till det grå

Och slutligt finner sin nyans

Den doft som dominerat dagen då

Son syns ej nånsin kan förgå

Ty slika ting de triggar mig till trans.

Så finner jag att livet har sin tjusning

Den nya dagen med sin ljusning

Gryr och börjar om på nytt

Då fylls jag av en ljuv berusning

Som ändå bara är en krusning

Av den tid som för evigt flytt.

Morgondimma, solen sakta gryr

Kort är tiden dagen från oss flyr

Aftonskymning omkring nejden breder

Allt är stilla, ändat allt bestyr

Sakta rofyllt, stunden ljuv och dyr

som hugsvalelse och ro bereder

Det gamla klotet.

Det är snart sensommartid och dagarna blir kortare. Det är redan rätt mörkt om kvällarna. En annorlunda tid kan man tänka. Men ännu kan dagarna vara riktigt varma och soliga. Det är bara att kunna ta vara på tiden. Och leva i nuet. Inte fördjupa sig de mörka och grå dagarna som kanske kommer. Jag bifogar en dikt som i nägon mån spegler stämningen.

Tankar i sensommartid.

När flydda dagen åter är till ända

Solens strålar sakta nedåt vända

med god och gudlig glöd och glans

man vill till fagra minnen återvända

som ljuv mystik på livets trolska slända

med någonting som kom från ingenstans.

Augustiskymnings trolska blida blå

Som sakta jämnar ut sig till det grå

Och slutligt finner sin nyans

Den doft som dominerat dagen då

Son syns ej nånsin kan förgå

Ty slika ting de triggar mig till trans.

Så finner jag att livet har sin tjusning

Den nya dagen med sin ljusning

Gryr och börjar om på nytt

Då fylls jag av en ljuv berusning

Som ändå bara är en krusning

Av den tid som för evigt flytt.

Morgondimma, solen sakta gryr

Kort är tiden dagen från oss flyr

Aftonskymning omkring nejden breder

Allt är stilla, ändat allt bestyr

Sakta rofyllt, stunden ljuv och dyr

som hugsvalelse och ro bereder