Omslag i vädret.

Över Långviksmon med omnejd har det de senaste dagarna legat en köldbrygga som på siona ställen har varit över (eller under) tjugograderstrecket minus. Helt plösligt kom det varma vindar och på någr timmar var det vid nollstrecket. Med tanke på hur  lite det göt om man eldar en brasa i kaminen måste det vara en enorm mängd energi som sveper över oss. Med värmeböljan kommer det också en del nederbörd mestadels i form av snö. Det gör att man i morgon är predestinerad för lite (mycke) snöskottning. Min förhoppning är att det efter detta snöfallet skall bli en period med uppehållsväder. Men man får ju inte alltid som man önskar.

I ovrigt går livet sin gilla gång här på Tallbacken. Den gilla gngen är så vanlig att MODO dom bara fortsätter att förlora varje match. Nu är det nog inget hopp om att de skall kunna kravla sig upp över strcket. I vanliga fall skulle det ha inneburit att de varit tvingade att spela i en lägre serie nästa säsong. Men eftersom serien skall utökas med 2 lag blir det så att jumbolaget kommer att bli tvingade till en kvalserie. Om de vinner den blir de kvar i elitserien även nästa år. Ett litet halmstrå alltså. I nuläget ser det dock rätt mörkt ut.

Med det önskar jag alla kära bloggdiggare en god morgondag med allt vad det innebär. Personligen skall jag samla krafter för den snöskottning som väntar under morgondagen.

Gonatt och gomorron.

Tennismatch

Igår spelade jag tennis med min kompis och det är sällan jag sprungit så mycket, sa skotten.

”Är din kompis så bra?”

”Nej vi hade bara en racket”.

En Knut på tillvaron.

Tjugondag Knut då dansas julen ut och då är det meningen att det skall vara slut. Jag har en stark känsla av att en del tänjer ut begreppet jul en smula och har inte så brott att ta bort alla lysande ideer och arrangemang. I varje fall här på Tallbacken står granen där i sin fulla prydnad, grön och fin. Den har inte börjat  barra ännu och då tycker vi att den skall få lysa upp tllvaron för oss några dagar till.

Jag tycker mig ana att Tjgondagknut inte har lika stor betydelse som förr i tiden. Då skulle julen dansas ut och det med besked. Dans och festligheter var intimt förknippade med högtidlighållandet. Jag har inte hört att det skall bli någon festlighet i samband med  Knutsmässan. Å andra sidan skall julen vara intill påska så det är väl den sanningen de tänker på.

Om vi nu blickar framåt skall det väl ändå gå mot ljussare tider då våren så småningom gör sitt inträde så sakteliga. Häromdagen fick vi ytterligare lite snö, men det blev nog inte mer än en 7-8 centimeter. Dessutom var det fjunig kallsnö så det var lätt att få det undanskottat. Det har vrit rätt många köldgrader vilket gjort att det inte har varit så attraktivt att vara utomhus. Jag hade tänkt att om det blir lite mildare skulle jag ta en liten tur med min nyservade skoter. En åttiplussare som kört skoter nu i femtio år. Så länge är det sedan jag skaffade min första maskin. Vid det här laget är jag så rutinrad att Sankte Per har lovat mig en himmelsk skotertur när vi nån gång träffas. Ärkeängelm Gabriel har iordningställt en himmelsk skoterled speciellt för Per och mig. Det skall bi spännande.

Dags också för mig att ”spänna av” för att genom en stärkande sämn möta en ny morgondag.

Gonatt och gomorron.

Klimatsmart.

Jag återkommer i min blogg med lite mera fakta om klimatet.

Det är nämligen så att många talar sig varma för klimatet vilket i sin tur kan  bidra till den globala uppvärmningen. Härunder några värmande ord om man inte kan dem kalla kalla.

• Jämfört med medeltiden då man trodde att jorden var platt, har IPCC      räknat ut att sedan jorden blev rund har den ökat med hela 360 grader runt  hela sin omkrets.
• Koldioxidatomen är ett av världens giftigaste ämnen. IPCC:s  noggranna kalkyler tyder på att det krävs en enda enhet CO2 för att åstadkomma det som på vetenskapligt fackspråk kallas en "hype" som slår hårt över hela jorden.
• Ett tidigare okänt ämne, den hemska diväteoxiden, misstänks enligt      nya rön av IPCC bidra till den globala uppvärmningen. Det finns även andra  risker. Hundratals omkommer av diväteoxid varje sommar.
• Miljöpartisterna har upptäckt en ny oroväckande cykel. Varje år      omkring mars-april, börjar det oväntat bli varmare! Visserligen brukar det  gå tillbaka någon gång kring september-oktober, men de vet ännu inte  orsaken till dessa våldsamma växlingar i klimatet. Tänk om det spårar ur?   Vi har programmerat vår avancerade superdator med senaste versionen av Sim  City för att närmare studera detta fenomen. För att eventuellt lugna MP.
• Isbjörnar bajsar på isen, enligt nya forskningsrön, vilket gör den      mörkare och därför bidrar till avsmältning. Dessutom har man upptäckt att  en isbjörn som står på nordpolen och går 100 meter söderut, 100 meter västerut och  100 meter norrut och  sedan 100 metr österut på något mystiskt sätt kommer tillbaka till utgångspunkten.
• En räkneövning för den klimatsmarte: Om Al Gore flyger i privatjet      som drar fem ton flygfotogen i timmen till ett föredrag, pratar i två      timmar till diabilder som belyser 4 kvm med totalt 10 000 lumen, får tjugo  minuter i TV som ses av en miljon tittare vars apparater drar 200 Watt styck, hur mycket får då mr Gore i honorar?
• Inte undra på att isarna smälter. När vi kontrollerade var det hela 32 grader varmt på Antarktis! Vi skall bekräfta det nästa vecka också, då      vi får våra nya celsiustermometrar.

I bokskogen

Första kapitlet i Al Gores senaste bok om klimatförändringarna är att du inte ska hugga ner träd för att göra papper till en bok som ingen vill läsa.

Jörans blogg 2015.01.10

Lite om grunden för vår välfärd.

Den välfärd vi gemensamt byggt upp i vårt land bygger i stort sett på de naturtillgångar som finns. och fanns, inom Sveriges gränser. Det är i första hand skogen och malmen som lagt grunden för den levnadsstandard som vi har i dag. Tillgången på brytbar malm av olika slag gjorde att en mängd förädlingsindustrier etablerades. Till att börja med var det ofta utländska arbetares kunskap som amvändes för att stärka den industriella utvacklingen. Efterhand uppträdde framgånsrika svenskar på arenan och bidrog till att nya företag och industrier skapades och  främjade på så vis uppbyggnaden av vår välfärd.

Under 1800-hundratalet var det många som insåg att i vår rika tillgång på skogsråvara fanns ett ofantligt värde om den kunde förädlas på rätt sätt. Det var i första hand sågverksindustrin som gorde skogen till en eftertraktad exportvara. Otaliga sågverk växte upp efter kusten och  från dessa hamanr gick ofantligt många skepppslaster ut till olika länder runt om i världen. De stora älvarna och vattendragen nyttjades som transportleder från alla Sveriges skogsområden.

Men tillgången på denna rika och värdefulla råvaran byggde på att det fanns arbetare som var villiga och hade förmågan att utföra det slitsamma arbetet med att ta fram det från  de milsvida skogarna. Samtidigt som det skapade många arbetstillfällen i de överbefolkade inalandsbyarna utsatte man den arbetsföra befolkningen för omänskliga unbäranden vid det slitsamma skogsarbetet. Ända fram till i början av 1930-talet hade arbetsgivaren ingen som helst ansvar för den undermåliga arbetssituationen. Skogsarbetarens första åtgärd efter en ofta milsläng skidfärd till hygget var att bygga sig en enkel skogskoja att övernatta i. Genom att gräva ett fotsdjupt dike i marken och över detta bygga ett simpelt stockhus kunde man skapa sig en torftig bostad. Några utlagda stenar utgjorde kojans eldstad. Elden på denna härd skulle både tjäna som värmekälla och att vid den tillreda enkla måltider. Det kunde hända att detta ofantliga slit inte var mer lönsamt än att när man kvitterat ut sluträkningen och betalt krediten hos handlaren häftade man ändå i skuld. Dessa heroiska insatser har sällan blivit föremål för några äreminnen eller utmärkelser.

Många är de skogsarbetaröden som våra författare har beskrivit i både prosa och dikt. Jag erinrar mig Dan Anderssons dikt ”Helgdagskväll  i timmerkojan” ”Bort, längtande vekhet ur sotiga bröst. Vik bekymmer ur snöhöljda bo.”

Jag har skrivit en lite annorlunda skogsarbetardikt som jag tänker bifoga min blogg. Så här låter den.

N´Langjonk.

Han va´int nan skogsärbetar

För han va alldeles för tövlet.

Förste tree han skull fälle

tog hele dan förn.

Timmersvans´n han hadde va dålet fele

å röggen hans va bortitok för vek

sä dä geck som knövlet förn.

Å  snön stog ända oppi örstola pån

sä hörr han än gneka på,

sä vorte nä intjvätt förn

Kamratern hanrs töckte sönn ömmen

”Du ä på fel plass häri live”, sa dam

Sä searn fecken kömma in

pa bolagskantore.

Han skull gvässe pennnern

då tröbben hadde gått å.

Dä va fäll e lämplet göra att´n

Ett mediadrama.

I dag har vi genom en kompakt mediabevakning fått följa två franska gisslandraman på ort och ställe, minut för minut. Nästan som i en spännande aktionfilm har vi serverats dramats upplösning ända in på märgen. Vi har genom alla tekniska landvinningar fått uppleva hur vi är en del av den globala mediavärlden. Var man än befinner sig i världen har man med sin I-phone i famnen blivit väl informerad om vad som hänt.

Endast inom en mansålder har dessa landvinningar förändrat vårt sätt att leva och befinna oss. När jag som liten grabb på trettiotalet hörde den första radioutsändningen upplevde man det som något alldeles revoluionerande. Eller som när jag som femåring efter en olyckshändelse fick åka automobil ner till lasarettet i Örnsköldsvik. Eller den första åkturen med flygmaskin 1938. Man skulle kunna tro att alla desssa tekniska framsteg på olika områden skulle föra mnniskor närmare varandra och därmed bidra till en fredlig existens. Men trots denna enorma utveckling är människorna på jorden samma gemena varelser som i svunnen tid. Därför används ofta tekniken endast för att förgöra varandra. Därför handlar de skildringar som massmedioa förmedlar till oss nästan uteslutande  om eländes elände.

Dessvärre finns det väl ingen lösning då detta problem. Men jag kommer fortfarande i mitt liv och i min blogg, ivra för att vi skall uppträda så att, i umgämget våra medmänniskor, våra vänner, vi kan förmedla kärlek och respekt.

Motion ger kondition.

Ingen som någon tid har följt min blogg kan ha undgått att erfara hur tacksam jag är att min åldriga lekamen fungerar någorlunda hyfsat. Även om jag känner en viss begrönsning i rörligheten kan jag ädå fungera på något sätt. De senaste dagarnas ymniga snöfall har bibringat mig riklig sysselsättning med snöskyffeln. Samtidigt känner jag hur min kondition förbättras av snöskottningen. Det går väl inte så fort för mig men det går

När Arne Lindström var  på väg till Bergen med sin buss en gång frågade han en norrman hur lång tid det skulle ta att köra resten av vägen. ”Jaa, sa norman, det tar den tid det tar”. Så är det för mig med snöskottningen också. Det får ta den tid det tar.

Ett litet poem får illustrera!

Meditation över en skyffel.

När Kung Bore ymnigt strör

över nejden vita flingor ner

Då vet jag att det mig berör

ty det rik motion mig ger.

Den vita snö som i drivor höjes

kan bli ett hinder  för min levnad.

Om nederbörden inte undanröjes

samt verka menligt för min trevnad.

För varje liten yta som jag röjer

så den blir ansad, ren och fin

Min kondition jag därvid höjer

och kroppens krämpor lider  pin.

Så det är inte enbart till mitt men

med vinterns vita flingors mängd

Ty när jag skottar planen ren

blir pest och pina undanträngd.

Så när jag svingar mina stela armar

med skyffeln höjd mot himlens sky

Då livets öde över mig förbarmar

så att jag känner mig så frisk och kry