Ett mediadrama.

I dag har vi genom en kompakt mediabevakning fått följa två franska gisslandraman på ort och ställe, minut för minut. Nästan som i en spännande aktionfilm har vi serverats dramats upplösning ända in på märgen. Vi har genom alla tekniska landvinningar fått uppleva hur vi är en del av den globala mediavärlden. Var man än befinner sig i världen har man med sin I-phone i famnen blivit väl informerad om vad som hänt.

Endast inom en mansålder har dessa landvinningar förändrat vårt sätt att leva och befinna oss. När jag som liten grabb på trettiotalet hörde den första radioutsändningen upplevde man det som något alldeles revoluionerande. Eller som när jag som femåring efter en olyckshändelse fick åka automobil ner till lasarettet i Örnsköldsvik. Eller den första åkturen med flygmaskin 1938. Man skulle kunna tro att alla desssa tekniska framsteg på olika områden skulle föra mnniskor närmare varandra och därmed bidra till en fredlig existens. Men trots denna enorma utveckling är människorna på jorden samma gemena varelser som i svunnen tid. Därför används ofta tekniken endast för att förgöra varandra. Därför handlar de skildringar som massmedioa förmedlar till oss nästan uteslutande  om eländes elände.

Dessvärre finns det väl ingen lösning då detta problem. Men jag kommer fortfarande i mitt liv och i min blogg, ivra för att vi skall uppträda så att, i umgämget våra medmänniskor, våra vänner, vi kan förmedla kärlek och respekt.