Ett gammalt forografi.

Det är gulnat, solkigt  och nött

skärpan är inte så klar

En bild som  livet förött

som minnner om forna dar.

Han ser ner på mig från tapeten

med besynnerlig gammelmansblick

Gör mig ständigt medveten

om tider som kom och gick.

Hans anlete fårats av livet

strävan som satt sina spår

märken med kritstreck skrivet

under långa slitsamma år.

Något för tiden bevarat

på ett gammalt fotografi

Som kanske frågan besvarat

vad slutet kommer att bli

Det är endast skugga och stoft

vid söndervittrat fotografi

Blott en förgängelsens doft

med en himmelsk myrten däri

En förvirrad gemenskap.

Jag har nämnt det förut. Vi skall nästan alla  i den här bygden anslutas till varandra (och omvärlden) med så kallad fiberoptik. Det senaste året har det varit ett grävande och plöjande och fiberdragande och anslutande utan dess like. Ett millimetertunt rör av plast skall med teknikens hjälp föra oss samman medelst olika konstifika funktioner. Och i dessa yttersta dagar skall det såkedes nå sin fullbordan i det att Telia genom sitt dotterbolag Scanova är beredd att starta programutbudet. Enligt det senaste löftet skall det ske måndagen den 26 januari. Då är man beredd att ge de cirka 200 anslutna i Storsjöbygdens fiberförening den service de så länge eftertraktat.

Detta oomkullrunkeliga faktum har skapat en viss oro och frustration bland de som nu framöver skall nyttja detta kommunikationsmedel. De har nämligen fått sig tillsänt viss teknisk utrustning i form av diverse lådor och kabelnystan med mera med mera som merparten inte har en aning om hur den skall användas. Än mindre inkopplas. 91 åriga Alice eller Hilmar 97 år har aldrig förr varit i närheten av sådana mojänger och står där som levande frägetecken. En kryptisk monteringsanvisning på Engelska gör inte saken bättre. En viss hjälp och anvisning har utlovats men i stort sett endast mot rundligt tilltagen rese- och timersättning.

Men detta faktum har också skapat en viss gemenskap i Storsjöbygden. Var man än träffas  vare sig det är hemma hos varandra eller ute på gator och torg är det stående samtalsämnet hur i alla världen det skall funka det här med fiber och bredband och Tv och telefoni osv osv. Alla står där långa i synen som  Skogaholmlimpor. Detta projekt som de suggererats att delta i har bibringat dem gråa hår utom på de fläckar de är flintskalliga. De stackers amatörer i Storsjöbygdens fiberförening som haft till upgift att bibringa sina medlemmar information har inte haft det särdeles lätt. För varje sådan insats har förvirringen bara blivit större.

Om man vore en elefant skulle man lugnt sätta sig på sin breda bak och under lite lövplockande med snabeln invänta sakernas gång. För att det kommer att lösa sig på ena eller andra sättet är jag alldeles övertygad om. För egen del har jag utarbetat en plan som jag kommer att följa. Om det till äventyrrs går in i nordens snett får jag väl utarbeta en plan B. Eller möjligen en plan C. Allt i full förvissninga att så småningom kommer det att fixa sig.

Halleluja. Pris ske Gud.

Medmänniska.

Efter att kung Bore fyllt på det vita förrådet alldeles lämpligt har vinterväglaget stabiliserats. Det betyder att vi nu kan använda det färdmedel som lämpar  sig utmärkt vid sådana tillfällen nämligen aparken. ”In Sweden wi call it e´kick” som Brännström sa. När man är ute och far medelst detta medel så är man ”medmänniska”. Det innebär att man då kan besöka alla vänner och bekanta i närområdet till alla inblandades ljuvliga förnöjelse. Det kan ju dessvärre innebära en större anhopning av garvsyra i carburatorn efter en hel del kaffedrickande. Men det får man stå ut med. Jag har ju alltid pläderat för betydelsen och nyttan av att idka det sociala umgänge som innefattar just detta. Alltför många ensamna sitter i sina stugor framför ett torftigt TV-program och föder sin arma själ med ”De sista ljuva åren”, eller vad nu programmen heter. En del äldre har ett så inrutat TV-liv att det är nödvändigt att först lusläsa alla program innan man ens ringer till dem.

Medelst medar och därmed jämlika medel kan man således förmedla medmänsklig kontakt som med mediokert medbestämmande kan bli ett medel bland andra medel som förmedlar medlidande med medmänniskor. Är ni med? Ja, bra.

Bredband via optokabel

 Det börjar närma sig tidpunkten för att vi skall kunna ta den nya anordningen med optokabel i bruik. Sedan en längre tid tillbaka har vi varit anslutna till fibernätet men det har inte funnits någon operatör söm satt det hela igång. Fiberföreningen har rätt länge sedan  avtalat med Telia att de skule tillhandahålla programvaran till oss. Både bredbandsanslutningen till dator, telefoni och TV-prpogrm. Av olika anledningar har det dragit ut på tiden för dem att kunna starta  hela rulljansen. Nu har de lovat att ha det hela igång till den 26te januari. Det skall bli spännande att se om de klarar detta åtagande.

I dag var vi i ett ärende till Örnsköldsvik och då var jag in på Telia och funderade med dem. Efter rätt lång konsultation med en försäljare  köpte vi en trådlös anslutning för TV-n samt en del kablar som var nödvändiga. Någon dag framöver här skall jag försöka koppla ihop de olika enheterna för att vara klar till dess de kör igång programmet.

Det är alltid en hel massa frågetecken som finns inför alla de tekniska komponenterna som erfordras för att det skall funka. Men så småningom skall det väl ordna sig. Det blir nog så att jag kommer att underrätta er kära bloggdiggare om hur det hela kommer att fungera så småningom. Till dess få ni ”tjå er”.

Idrottsgalan 2015.

Efter att ha följt idrottsgalans alla turer via Sverigess television är jag benägen att på några rader kommentera densamma. Huvudintrycket är att det var en rätt medioker gala utan höjdpunkter som tilltalade mig särdeles mycket. Men värdet ligger väl i att uppmärksamma och honorera olika idrottsprestationer som året 2014 innehållit. Man får ju komma ihåg att bakom varje prestation och utmärkelse ligger en oerhörd uppoffring vad det gäller slitsamma dagar med träningspass av olika slag och svårighetsgrader. Vad man läger märke till är att galan följer givna mönster där  TV-sporterna har lättare för att erhålla uppmörksamhet. De små udda idrotterna och sporterna som inte åtnjuter samma mediala strålglans kommer lätt i skymundan.

Längdskidlandslaget som i år fick en viss upmärksamhet har under senare delen av 2014 fått stå tillbaka för norrmännens (och kvinnormas) oerhörda framgäångar. Det finns en uppenbar risk att  under 2015 kommer den trenden att fortgå. Kanske finns det då möjlighet för skuggsporter att få ett litet erkännande. Som vanligt är det svårt att sia om framtiden. Närmast har vi nu VM i längdskidor i Falun som skall bli intressant att följa just av den anledningen.

Förstämning.

Den tragiska händelsen i Trehörningsjö har givetvis lagt en viss sordin över bygden. Som vid alla större eller mindre tragedier är det många frågetecken som hopar sig. Varför kunde en sådan olycka ske trots nedfällda bommar och varningsljus. Tyvärr kommer vi troligen inte att få svar på alla dunkla frågor omkring det som timade. På något sätt måste således människorna och bygden gå vidare i sitt varande. I det skeendet finns det på plats kompetenta medmänniskor som är redo att ställa kaoset tillrätta så gott det går. Det har visat sig att med tiden läker alla dessa sorgesår ut och lämnar endast märken i sjäen som kan gnaga rätt länge, men bleknar ändå efterhand.

Under dagens gudstjänst i Missionskyrkan uppmärksammades händelsen i det att ett tänt ljus framme vid estraden manade till eftertanke. Det är rätt många av våra asylsökande vänner som besöker våra gudstjänster, dessa som numera är en del av vår vardag. Vi har ordnat så att de flesta inslag i mötet simultantolkas till engelska  och kan höras medelst ett antal hörselkåpor. Ett arrangemang som är mycket uppskattat.

Sorg över bygden.

En tragisk olycka som väckt stor förstämning i bygden hände i Trehörningsjö i dag på förmiddagen. En ung mor med två barn i en barnvagn hamnade av okänd anledning framför ett godst+åg som passerade. Trots att bommarna var nerfällda och blinkande röda ljus hamnade hon ändå i vägen för tåget. Orsaken till olyckan kan man bara spekulera om men det är synnerligen oförklarligt hur hon trots de nedfällda bommarna kunde forsera övergången.

Den senaste tiden har det anlänt ett rätt stort antal flyktingar till Kerstins Udde i Trehörningsjö. Eftersom dessa måste passera jänrvägsövergången för att koma upp till samhället blir den givetvis mer frekventerad. Normalt skall man inte korsa järnvägen när bommarna är nedfällda varför olyckan innehåller många mystiska omständigheter. Den utredning om olyckan som inletts får väl kanske ge svar på orsaken.

Åven till Långviksmon har det, den senaste tiden, kommit ett stort antal asylsökande flyktingar. Det har också aviserats att det skall komma ytterligre ett femtiotal den närmaste tiden. Givervis kommer det att sätta sin prägel på samnhället där ”ursprungsbefolkningen” snart kommer att vara en minoritet. De flesta som kommer är välanpassade och tevliga människor även om det finns undantag. På senare tid har man tyckts märka en viss föhöjd kriminalitet vilken man misstänker är relaterad till  en annorlunda befolkningssituation. Det kan kännas lite tråkigt då många innevånare i Långviksmon helhjärtat ställer upp dessa medmänniskor.

Eftersom det inte finns möjlighet att finna sysselsättning till alla dessa i närområdet slussas de vidare när de erhållit permanent uppehållstillstånd. Då de allra flesta som kommer i denna våg är välutbildade personer har de inte svårt att finna arbete. Dessa har också lätt för att ta till sig det svenska språket vilket  är en förutsättning för arbetstillstånd.

Nils-Erik Johansson oc hans bror Jan-Olov skulle nog vända sig i sina gravar om finge se hur det i dag går till i den fattgiga torparbyn Långviksmon.

På tidens staffli.

Att måla en helt vanlig dag

den dag som mitt nu illustrerar

Kan vara ett grannlaga företag

med nyanser mitt liv karikerar

Det kan möjligen vara en grund i grått

med något inslag av violett

Måhända kanske en strimma av blått

som livet och tiden har mätt

Helheten blir ändå bara  kroqui

Krumelurer av små och banala mått

En skiss med många plumpar uti

som målarens oförmåga förrått

Men kanske om det bara plumpar blev

den målning jag gjorde i går

som i skilda nyanser mitt liv beskrev

en chans till bättring i dag jag får