Tiden.

Så har vi även upplevt hälften av augusti och det börjar definitivt lida mot sensommar, även om vi har fått några riktigt fina dagar. Egentligen är det en härlig  tid  då naturen bringas till mognad. Bär och frukter är redo för skörd och vi får njuta av den rikedom vi har omkring oss.

När jag upplever allt detta går mina tankar till livet självt och vad vi gör av det.  Naturligtvis har jag samlat dessa tankar i en liten dikt som jag vill delge er. Den heter:

En kria om livet.

Det fanns där en bunt helblanka blad

en dag i begynnelsens tid

det fanns inga ord ej en enda rad

som då hade häftats därvid.

Efterhand kom där ett ord eller två

Som småningom  blev många fler

Kanhända där gjordes en plump då och då

sådant som livets verklighet ger.

I ungdomens tid gick det tämligen lätt

då livet fylldes med tätskrivna ark.

Det maldes och bröts  på snirkliga sätt

med en känsla så sinnlig och stark

Småningom kallnade pennans glöd

Det blev så glest mellan orden.

En ängslan förnams för att finna stöd

för det lilla som fanns här på jorden.

Snart var det dags för en sträng magister

och att lämna sitt alster för prövning

för trots alla fel alla plumpar och brister

var det ändå en lyckosam övning.

Kanhända blir den godkänd ändå

den kria som tiden gjort färdig

Även om somligt är svårt att förstå

syns himmelen ändå mig värdig.