Henavan i mitt hjärta.

I kväll har min kära hustru varit mig behjälplig med att packa trunken för några dagars vistelse  på fjällgården i Hemavan. Jag har räknat ut att det är nu mer än 60 år sedan jag var där för första gången. Under den tiden har det blivit många besök med otaliga minnen från en underbar miljö. Det är också mycket intressant att att ha fått uppleva den utveckling och förändring som turismen har genomgått. Från att ha varit en mycket enkel och opretantiös verksamhet har den idag mer och mer formats till en ”upplevelseindustri”. På gott och ont vill jag säga. Det goda är att den idag är mer tillrättalagd och användarvänlig. Det andra är att den kommersiella verkligheten under kärva ekonomiska villkor som alla fjällanläggningar lever under, sätter sin prägel på vistelsen.

Ändå vill jag säga att  Hemavan fjällstation, som den i dag heter, har en tradition och en inbyggd charm som gör vistelsen där så fantastisk. Genast när man kommer dit känner man sig delaktig i ett skeende som upplevs så meningsfullt.

Jag ämnar ta datorn med mig så det blir säkert någon rapport därifrån. Om inte annat så kan jag väl tala om hur vädret är.

Tack och gonatt.