Ishockey och annat.

Efter en medioker insats av Tre kronor i senaste Cupen bänkade jag mig framför TV-n för att spana in ett fräscht och alert MODO. Det är troligen så att spelarna i laget har använt landslagsuppehållet till att vräka i sig alldeles för många semlor. För ”jäsingen” va seg dom var. Det var inte många av aktörerna som kom upp i normal standard. En ynka poäng mot Växjö läjkers blev det. Som tur är ligger de stadigt förankrade på plats nummer sex i tabellen och har god distans till lagen nere i ”träsket”. Det är alltså bäddat för en itntressant fortsättning.

Nu vet jag att det bland mina kära bloggdiggare finns sådana som inte är det minsta intresserade av ishsockey. Därför nämner jag att vid alpina VM i Slaming lyckades det svenska laget knipa silvret i parallellslalomens nationstävling. Det var en alldeles utmärkt bedrift som renderar dem ett fyrfaldigt leve. De leve, Hurra, hurra, hurra, hurra.

Just nu går jag en match mot klockan för att kunna fullborda mitt bloggskrivande innan det blir nytt datum. Om jag inte svävar ut alltför mycket kommer jag troligen att lyckas, men några hurrarop för den inatsen blir det troligen inte. Det har jag full förståelse för.

I och med detta har jag åter fullbordat en ”nonsensblogg” som egentligen inte innehåller det minsta substans utan bara banala ord staplade på varandra. Och dett skall ni mina kära boggdiggare stå ut med. Puss och kram, madapolam.

Hejdå.

Jöran.

Diffad musik och sång.

När jag i lördags såg  uttagningen i Melodifestivalen slog det mig hur många olika sorts sång- och musikstilar det finns. Det är en kombination av toner och rytmer av så oliika slag att det är alldeles ofattbart. Oavsett vilken musikkultur man växt upp med finns det alltid någon stil som passar. Underteknad bloggskrivare som växt upp i en miljö där de gamla väckelse och läsarsångerna dominerade står ofta lite främmande inför dagens moderna skapelser. Den kanske allra mest markanta skillnaden är den moderna sångens ordfattigdom. Hela upplägget kan bestå av några enstaka ord eller meningar som upprepas i all oändlighet. Medan de äldre berättande texterna hade en ordrikedom som ibland flödade över alla bräddar.

Vanligen varje dag har vi radion igång mest hela tiden. Då blir det att vi oftast lyssnar på den lokala kanalen vilket för oss betyder ”Västernorrlandsradion”. Som nu till åren kommen person retar jag mig ibland på den fattiga musiklstil som dominerar i de olika programmen. Det består mest av ett intensivt dunkande på något erbarmligt trumset blandat med gutturala skrik som då skall föreställa någon sorts sång. Jag vet inte om min hårddisk börjar bli sliten med jag uppfattar då inte ett jota av vad som serveras. Om det skall vara ett försök att fostra lyssnarna till en divergerad musiksmak är det förrmodligen synnerligen misslyckat. Detta kanske framförallt på grund av att de som slölyssnar på dessa program till 90 % är pensionärer. Jag har också lagt märke till att så fort det blir ett önskeprogram och lyssnarna själva får bestämma vad de vill höra, blir det genast  helt annan stilart och innehåll.

Nu skall man väl inte gräva ner sig så mycket i detta utan vara begåvad med en viss vidsynthet som gör att man tolererar det mesta. Men nog har jag den uppfattningen att programmakarna ofta är ute och cyklar i dåligt väder. Detta gör att man slirar i diket gång på gång. Deras högt ställda ambitioner ligger inte alltid i fas med sina lyssnare, vilket jag utan överdrift vågar påstå.

Han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in

I den musik jag ej begriper och som aldrig kan bli min.

Alla har ett namn.

När en familj berikas med barn uppstår alltid samma glädjefyllda bekymmer. Vad skall det lilla barnet få för namn? Ibland är det ganska givet då man har traditionella namn inom släkten som av hävd kommer tillbaka generation efter generation. Som inom min släkt på fars sida är det Kristoffer, Nils och Anders  som dominerar.

När min pappöa föddes år 1900 fick han namnet Esra William. Således ett bibliskrt och ett anglikanskt. Man kan tycka att Esra är ett tämlligen enkelt namna att stava. För den som var någorlund bibelkunnig var det bara att slå upp Esras bok. Där finner man att han medverkade vid byggandet at Jerusalems tempel. Bibelkunskapen var även vid den tiden rätt liten eftersom när min far någon gång fick brev var namnet sällan rättstavat. Oftast var det Esran, men även Estra eller Estera. Priset tycker jag tog den som stavade det Estrad trots att pappa sällan var någon estradör.

När jag såg dagens ljus 1929 Hade det varit omröstning i någon tidning om de populäraste namnen. Erik och Anna vann omröstningen vilket hade till följd att många av mina skolkamrater hade det som första eller andra namn. Både Erik och Anna har sedan dess hållit ställningarna som attraktivs namn.

I dagens datoriserade samhälle är det en klar fördel om namnen är ”internetanpassade”. Det vill säg att de inte innehåller bokstäverna å, ä eller ö. Dessutom är det bra om de är så korta som möjligt. Därför heter rätt många flickor numera My eller Py och gossarna Bo, Jo eller Pi.

I dagens globaliserade värld och i vårt mångkulturella samhälle är det rätt naturligt att namnfloran förändras. Vi Erikar får snällt finna oss i att konfronteras med namn so inte är så vanliga. Och som inte ljuder så henvävt i våra åldriga öron. Dett är en utveckling som vi får finna oss i och som jag tror på sikt kan berika vårt språk.

Det är också intressant att konstatera hur vissa personer blir identisk med namnet. Alla har en assosiation till namnet Leif GW Persson även om det flesta inte har en aning om vad GW står för. Göran Persson och Jöran Lundberg är två andra kända personer som är väl förakrade till sina namn. En mindre och en mer populär. Själva får ni avgöra vad som gäller!

Hejdå!

Festival 2.

Egentligen är den nyss timade deltävlingen i Contesten inte så mycket att kommentera. Att Bananen skulle gå vidare var väl tämligen givet. Ett så pass påkostat estradummer måste väl ha någon effekt på Sverigesvensson. Annars vore det väl förslösade resurser. Det är väl en tämligen simpel låt men som troligen kittlar ryggmärgen hos en del. Det skall bli spännande att se hur det går i fortsättningen.

En tämligen lustig detalj var väl Sveriges svar  på de ryska mamoschkorna (ursäkta stavningen). De i början rätt prydliga husfruarna förvandlades plötsligt  till ögonslickande lättklädda uppenbarelser. Vilket budskap de hade att framföra har jag redan glömt. Och lika bra var väl det. Hur ett sådant framförande skulle ha gått hem i Azebdhjan eller Usbekistan skulle varit intressant att följa.

Nu rullar väl spektaklet vidare, till de resandes förnöjelse. Publik service öser ur våra surt hopsparade licenspengar i resa efter resa som väl så småningom hamnar i Percy Nilssons fickor i Malmö. Man kan fråga sig ”Vart är vi på väg”?

När de sedan framöver sommarn  förbrukat alla sekinerna, nalkas en tid fylld av idel repriser och billiga danska bondeprogram. Då sitter alla sveriges ensamma damer och gottar sig åt klöverdoftande och metanstinna kossor som fromt och kvinnligt blickar tillbaka till dem ur TV-rutan. Det är en gemenskap så fylld av trånad att till och med Sigge Stark skulle känna avund.

Någon som jag personligen fylldes av medlidande för var Rickard Wolff som gjorde så gott han kunde med en hopplös låt. En så stor artist fötjänar ett bättre öde. Men så är livet ibland.

Ha de gött, sov sött!

Jöran.

Kyligt.

Om man till äventyrs inte har något annat att skriva om kan man ju alltid kommentera vädersituationen. I våra nordliga nejder har det brännt till och blivit riktigt kallt.
Dessbättre är det riktigt soligt nu om dagarna och därtill vindstilla så det är ämdå inte så bitande. Det märks markant att dagarna blivit längre och solen har en liten liten chans att värma det frusna landskapet. När kvicksilvret börjar krypa ner mot minus 20 är det som att leva i en frysbox. Gamla Bettan hon håller hettan så inomhus är det inga problem. I ett sådant väderläge är det inte så svåreldat.

Kanske kan jag nämna att ”Colombiagänget” är lyckligen tillbaka till fosterjorden och Långviksmonsskolan är färdigbyggd och invigd. En drös lyckliga barn får undevisning och därmed förutsåättningar för ett meningsfullt liv. Jag hoppas att så småningom kunna refera utförligare från resan och upplevelserna omkring den.

Gonatt alla mina fina vänner, ha en skön lördag.

Tillit!

Var på sammankomst i Hemling i kväll där Carl-Olov Hultby undervisade. Han talade om förtröstan och tillit. Hur viktig den fulla tilliten är för oss mnniskor. För ett barn i en familj som inte kan känna fullt förtroende för sina föräldrar, vilka på ett eller annat sätt spolierar den hela och fulla tilliten,, kan det få förödande konsekvenser.

Jag erinrade mig då en händelse för en massa år sedan. Jag var rätt så långt upp i åren när jag deltog som ledare i ett barn och ungdomsläger en sommar. Vi var vid fritidsanlggningen i Rödvattnet. En solig dag badade jag tillsammans med ungdomarna. Solen sken,. Det var varmt i vattnet och vi rasade och stojade alldeles väldeliga. När jag gick tillbaka till lägergården från badet kände jag plötsligt hur en liten barnahand  slöt sig i min. När jag tittade ner såg jag in i två tillitsfulla och beundrande barnaögon. Det var en liten grabb som slagit följe med mig. När vi gick där ställde han följande fråga: ”Hur många tusen år är du egentligen”? Frågan föranledde oss att ha ett mycket intressant samtal om gammal och ung. Trots stor åldersskillnad kan man mötas på samma nivå om man med fantasins hjälp överbryggar den mentala och emotionella klyftan. Den stimulans jag fått från kontakten med ungdomar under en stor del av mitt liv har säkert påverkat mig i positiv riktning. Bidragit till att alltid ”tänka ungt”.

Hur gammal är du egentligen? Ja det är svårt att svara på. När år efter år staplas på varandra och blir till en olidlig massa är det lätt att tänka att nu är det kört. Dessvärre är det många äldre (och även yngre) som tänker så, vilket kan ha negativ återverkan på levnadssättet. Som någon tänkare en gång så sant har skrivit:

Det gäller att vara positiv, positiv här i ditt liv.

Visst får man också va naiv det är inget fel motiv

Men bli framförallt ej negativ för det är en usel giv

Men om du är positiv, då får du mest ut av ditt liv,

Ja om du är positiv då får du mest ut av ditt liv.

Facebook.

Jag har under rätt lång tid varit lite ”anti” mot användadet av Facebook eftersom jag hört så många negativa omdömen om detta medium. I samband med ”härvan” i Bjästa för några år sedan där en ung flicka blev uthängd till allmänt åtlöje via snuskiga kommentarer på just Facebook tyckte jag det endast var ett obehagligt instrument. Det är ju tyvärr så att det kan användas i illvilliga syften av mindre nogrälnade personer.

Efter att har tagit del av programmet ”Uppdrag granskning” i kväll där de tog upp och behandlade just den avart av mediet som jag varit så skeptisk till fick jag naturligvis ”vatten på min kvarn”. Utan att ha någon personlig åsikt måste man ändå säga att det som skildrades i programmet verkar skrämmande, ja till och med upprörande. Tydligen verkar det i vissa situationer vara ”normalt” att häva ur sig förnedrande uttryck och åsikter utan att det finns någon instans som kan stävja ofoget. Som framgick av reportaget verkar inte ens polisen ha något intresse av att ta itu med det hela.

Sedan jag eteblerade mig på facebook (mest för att få flera att läsa min blogg) har jag upplevat en annan bild av mediet. Jag har fått många fina och ovärderliga vänner vilka förmedlar en gemenskap som jag tycker är helt underbar. Med lämplig distans men ändå nära.

Utifrån den erfarenheten har jag konstaterat att ett medium kan både brukas och missbrukas. Precis som i verkliga livet finns det både en god och en ond makt som ibland slåss om herraväldet. Då är det upp till oss att bruka vårt fönuft till att verka för att det goda och positiva skall dominera. Jag är ändå beredd att tro att det stora flertalet ”facebookare” vill verka för att det sprida detta budskap omkring sig.

Någonting som oroar mig är att det inte verkar finnas någon effektiv spärr för de förnedrande avarter som trots allt florerar. Facedbook själv verkar ha en rätt hög toleransnivå för vad som får förekomma. I yttrandefrihetens namn blundar de tydligen för rätt grova tillmälen och påståenden. Polisväsendet verkar heller inte ha några klara riktlinjer för hur de skall agera. I deras allmänna förvirring är det ur deras synvinkel bekvämare att bara avskriva ärendet än att bruka tankemöda. Kanke är de rädda om sina kafferaster?

Därmed önskar jag alla mina bloggdiggare en god natt

Hejdå. Jöran.

Bloggspot.

Trogna bloggdiggare undrar kanske varför det inte kom något inlägg i sena gårdagskvällen. Dett berodde på skrivarens deltagande i en sammankomst i staden Örnsköldsvik som varade till nattakröken. Kanske kan jag kompensera er genom att skriva något extra vackert någon dag. I natt när jag åkte hem från den närbelägna staden var det ett busnde med vädret av stort mått. Genom att försiktigt ta sig fram genom det snödränkta landskapet lyckades jag dock krångla mig hem till Tallbacken. Detta har medfört att dagen som i dag är har jag ägnat en stor del av tiden till att forsla undan stora snömängder. Nu är det i alla falll sopat och rent.

I kväll blev det klart att Björnaskolans femteklassare vann regionfinalen i ”Vi i femman”. Det är dukktigt gjort tycker jag. De har genomgående haft höga poäng i de tävlingar de deltagit i. Numera innehåller frågorna inte bara så kallade läsämnen utan det gäller att även vara bra allmänbildad. Personligen tycker jag nog att de skulle klarat sista frågan om cirkeln, men det räckte ju ändå eftersom motståndarlaget också svarade fel. Hurra hurra hurra hurra!

Så går livet vidare och inte snävare

Trots att man är glidare och inte svävare

Dessutom gnidare och inte stävare.

Faktiskt svidare  men inte grävare.