En lägesrapport från Tallbacken så här i påsktider. Man hör hur de som finns runt ikring oss planerar för hur de skall fylla de ynka dagar av av ledighet som påsken erbjuder. Givetvis med förhoppning om att de skall innehålla  så många och rika upplevelser som möjligt. Allt i tron att dessa skall ge kropp och själ den vila och rekreation man är ute
efter. Många gånger blir det en ”tvärtomeffekt” som utmynnar i mer eller mindre frustration över sin situation. Ickeförty finner man behag i allt detta.

När man är så till åten kommen som skrivaren i denna stund har man en känsla av att ha upplevt det mesta. Man är tämligen nöjd med det som finns runt i kring. Man behöver inte jaga lika intensivt efter nya upplevelser eftersom de flesta redan finns i minnenas korridor. Utan att för den skull förringa betydelsen av den stimulans det finns i mötet med människor och att uppleva  helt nya situationer. Att finna en utomordentlig balans i detta är det nog upp till var och en att åstadkomma.

En liten dikt till slut som i någon mån belyser förhållandet:

Kalendarium.

Tiden mäts alltid  i dagar och år

Oavsett vad som i kalendern står

Den tid vi själv konstruerat.

Om också den djärvaste tanke mig slår

Att vi uti tiden platt intet förmår

Är det ändå accepterat.

Så svävar vi med i en virvlande dans

Med  tankar som kommer från ingenstans

I tidens kongregationer.

Även med sinnlig och fin differans

Då tillvaron behöver konkret tolerans

För sinnliga komplikationer.

Avskedets tårar ibland oss bedårar. Gonatt!

Idag på palmsöndag tänker jag åter ägna en del av min blogg åt lite språkliga fundringar. Jag hörde i radio att man någonstans i Sverige  beslutat  använda det könsneutrala ordet hen i alla oficiella sammanhang. Och därmed helt bortse från benämningarna han och hon. ”Kan man tänka sig, Ville och Karin har fått trillingar”.  ”Men, va roligt för dem, vad blev det”? ”Det blev tre hen”. Svaret diskriminerar verkligen inget av könen, men är inte särskilt upplysande.   Eller: ”Tänka sig, hen fyller femtio år på söndag.” Tänker du uppvakta henen”? Ja, jag tänker ge henen en hengrej som passar hen perfekt. Jag gick naturligtvis till SAOL för att få svar på frågan. Ordet hen i svenskan betyder grov brynsten och hena är detsamma som bryna. Om man bryner ett stycke är det med ambitionen det skall bli mera skärpt. Att använda ordet hen tycker jag däremot inte är såskarpsinnigt.

Som jag nämnde förut var jag ute på en skotertur häromdagen. Det är ännu rätt god snötillgång, och mer har det kommit idag, så än är inte skotesäsongen över. Jag läste häromdagen nånstans om en svensk uppfinning som gjorde det möjligt att förlänga skotersäsongen rätt avsevärt. Ja det skulle till och med vara möjligt att köra skoter i Sahara. Den geniale uppfinnaren hade monterat ett snötäcke på skotermattan och under skidorna som följde med skotern. På så sätt hade man alltid ett lämpligt lager snö under maskinen. De räknade med att inovationen skulle vara färdigutvecklad och tagen i bruk till sommarsäsongen. För att kunna köra över sjöar och vattendrag hade man också utvecklat en speciell frosteranordning som såg till att det alltid fanns en lämplig isskorpa att köra på. Ja, tänk vilken
snilleblixt.

I stället för att bara gå å drälla.

Eller sjunga á capella.

Kan du gå till en källa

och käka en supergod Paella.

Nu ligger påsken framför med
all dess fröjder svinga er med mod mot högre höjder.

Hejdå. Jöran.