En lägesrapport från Tallbacken så här i påsktider. Man hör hur de som finns runt ikring oss planerar för hur de skall fylla de ynka dagar av av ledighet som påsken erbjuder. Givetvis med förhoppning om att de skall innehålla  så många och rika upplevelser som möjligt. Allt i tron att dessa skall ge kropp och själ den vila och rekreation man är ute
efter. Många gånger blir det en ”tvärtomeffekt” som utmynnar i mer eller mindre frustration över sin situation. Ickeförty finner man behag i allt detta.

När man är så till åten kommen som skrivaren i denna stund har man en känsla av att ha upplevt det mesta. Man är tämligen nöjd med det som finns runt i kring. Man behöver inte jaga lika intensivt efter nya upplevelser eftersom de flesta redan finns i minnenas korridor. Utan att för den skull förringa betydelsen av den stimulans det finns i mötet med människor och att uppleva  helt nya situationer. Att finna en utomordentlig balans i detta är det nog upp till var och en att åstadkomma.

En liten dikt till slut som i någon mån belyser förhållandet:

Kalendarium.

Tiden mäts alltid  i dagar och år

Oavsett vad som i kalendern står

Den tid vi själv konstruerat.

Om också den djärvaste tanke mig slår

Att vi uti tiden platt intet förmår

Är det ändå accepterat.

Så svävar vi med i en virvlande dans

Med  tankar som kommer från ingenstans

I tidens kongregationer.

Även med sinnlig och fin differans

Då tillvaron behöver konkret tolerans

För sinnliga komplikationer.

Avskedets tårar ibland oss bedårar. Gonatt!