Jag brukar ägna en del bloggar till att berätta om forna personligheter i Långviksmon. Sådana som jag minns ifrån min barndom eller sådana jag hört berättas om. En äldre man och hans hustru var Nicke Ekström och hans fru. Därför tånker jag berätta historien om Nicke och hans tama gris. Den lyder så här berättad på björnamål:

´n Nicke Ekström varn stoern kär, lang å reslen. Han hadde langt e skägg som va alldelens kritvitt. Han såg ut söm en patriark från nan uta Moseböckrern. Kälinga harns va litn å smal, hon räckte inte ens te ärmhöla på´n. Man kan säge att dam va e ojörnsschlete par. Men på na vis sä passe dam ihop för onga hadd dam fott. Men dam hadde flötte hemifrårn för länge searn. Dam va döv bägge två, kälinga harns va sä gött söm sterndöv. Sä när döm va inomhus o tala vä varann sä könne man stå utanför å fatta vareviga orl dam sa.

En sömmar hadde ´n Nicke tage säg en griskulting söm han sku ha te julgris. Ettersöm han int hadd nan kette däri föse att´n sä lätt´n grisn få bo inomhus. Å jäg må säg att renligare varels fo man lete ätter. Han hadde en låe ve nalta sann ti, å där jole kamratn harns alle sine behov. De meste då han va ute sä jorle han ifrårn s’äg på backen. Dån Nicke å kälinga harns geck å la säg då la säg grisn neaför sänga å söv hele natta. Å jeg må säge att en rekten kamrat varn. Han farde´n fot öm fot vars han än geck. Då man mötte dam på bögda sä san Nicke åt grisn: ”Nu ska du helse”. Å då nicke grisn vä huvve å sa Nöff,Nöff.

´n Nicke hadde en litn odling söm han gräfte opp vä gräfta för å ha te pärlann neste år. Då va grisn hos´n å  böka å gräfte like mytje han. Å då´n Nicke geck hem te kälinga sin å drack kaffe farde grisn väan hem å tog en rast han å. Han feck säkert smaka na grisgött.

De va nog en sorgens da då ´n Nicke va tjvungen tå slakte grisn, men han feck ju i alla fall en välsignad julhalg vä mytje goen mat.

Att pölsa å pärern ä  gott på den dietetn levr man flott.

Hejdå. Jöran.