Det kanske är på sin platsatt i ”stilla veckan” ägna en blogg åt förmågan att sova. Sömnen är en viktig del av vårt liv. Utan den skulle vi inte fungera särdeles väl, det skulle till och med vara livshotande. Nu är det så väl beställt att vi inom Lundbergsläkten är kända för att kunna sova i alla livets situationer. När min farfar Johan Lundberg, banvakt i Mattarbodum och medlem i missionsförsamlingen besökte förmiddagsgudstjänsterna i missionshuset var det väl känt att han under den långa predikan tog sig en rejäl tupplur och hade under tiden laddat batterierna. En förmåga och en egenhet som ärvts medråge av efterföljande generationer.

Min pappa Esra lade sig alltid på britsen i rastkojan efter middagsrasten och sov ungefär en tio minuter en kvart. Efter det var han redo för en fullvärdig arbetsinsats. En gång kunde vi spika fast honom i britsen utan att han vaknade.

Thor-Leif, våran grabb följde ofta med mig till arbetet när han var så där en fem, sex år. En gång när jag med lasttraktorn lossade ett lass tegel ifrån en lastbil satt han uppe på hyttaket. Genom takfönstret såg jag hur han lade sig och somnade där uppe. Han sov lugnt och tryggt under hela tiden jag lossade lasset. Jag tyckte det var bra gjort.

Det är ju så att det finns olika sömntyper. A och B.  A-sömntypen är morgonpigg, men vill gärna komma i säng  i tid på kvällen. B-sömntypen däremot sover länge på morgonen och är uppe länge på kvällen.  Någon enstaka har förmågan att vara alert både på morgonen och kvällen. Vårt sömnbehov varierar tydligen.

Avslutar med en liten vers som jag hittade i en tidning:

Upp att verka, livets dag är kort

Ej skall gyllne morgon sovas bort.

Därmed önskar jag er alla en god sömn.

Hejdå. Jöran.