En funktionell byggnad.

Född i en ladugård..

Min äldsta bror Gösta talade ibland om att han var född i en lagård. Och påståendet ägde i viss mån sin grund i så måtto att då vi 1939 flyttade in i ett nybyggt hus gjordes den första byggnaden om till ladugård. Även jag och vår yngre bror Gunnar föddes i huset.

Det första huset.

Då pappa Esra 1923 flyttade upp från Örnsköldsvik och började tillverka byggsten i betong återsåg han även mamma Signe. De kände varandra väl sedan barndomen så ganska snart var de förlovade.

För en väl fungerande familjebildning var det absolut nödvändigt att ha någonstans att bo, Av den anledningen byggdes ett hus på en del av ett torp förvärvat från den mark son ägts av Nils-Erik Johansson. Han var Esras morfar och Signes morbror.

Detta hus, som således blev vårt barndomshem var byggt för att ha flera funktioner. I ena änden fanns en bostad om ett rum och kök. I andra änden av huset fanns ett stort rum som tjänade flera syften. Till att börja med användes den som fabrikslokal där pappa Esra tillverkade brunnsringar och andra betongprodukter. Vindsvåningen tjänade som höskulle, där man packade ända upp till taknocken. Torpet födde två kor och några kalvar och kvigor.. Det hade sin hemvist i en utbyggnad på ena långsidan av samma hus.

1927 bildades firman Bröderna Lundberg cementvarufabrik. Samma år köpte de en tomt på andra sidan vägen alldeles i närheten av järnvägsspåret och då byggde den första cementvarufabriken. Då gjordes den forna fabrikslokalen om till bostad. I det rummet placerades även den första telefonväxeln. Vi bodde där frrsm till 1939 då det nya huset stod klart.

Na Docka.

Mära stog å höcker

däri stall´n sin

Hon va varn fö söcker

nästan hele tin.

För husbonn han varn kär

av rekordelit slag.

Dä tyckte allom här,

de tyckte åsso jag.

Sä ,hon feck söm hob velle,

sä nöjder ble hon strax.

Na höböss för att stelle,

jussum, då de va dax..

Nu stå na int å höcker mer. 

för hon ä nöjd å gla.

De tycker jussöm fler å fler,

de tycker åsso ja

Då hon va spänt för fora.

va hon rektet bra å dra.

Ja tänkte: Va stora

krafter söm hon ha.

Sä husbonn han va fejen.,

te syrna , å va gla.

Han tyckte de va grejern,

å dä tyckte åsso ja

Tillsammans med mina anförvanter.

En släktgård.

Sivs mor, Ester tillbringade en stor del av sin uppväxt på den gamla släktgården i Björnlandsbäck beläget några mil söder om Vännäs i Västerbotten. Idag ägs den av Sivs syster Alice och hennes man Sören. Vi har döpt den till Ponderosa efter en annan känd släktgård. Där brukar vi också ha en släktträff varje midsommar.

I dag gjorde jag en tur upp mot Västerbotten och besökte mina anförvanter. Närvarande var även deras barn och barnbarn. Jag tycker att vi hade en trevlig och berikande dag tillsammans. Dagen gynnades också av bra väder med lämplig värme och solsken.

Vid hemfärden hade jag ifrån Saluböle lite kämpigt med den nedåtgående solen som trots nedfällt solskydd bländade mig så att jag tidvis hade svårt at se vägen. Men ja körde sakta och försiktigt och eftersom det även var lite trafik gick det alldeles utmärkt.

Åter en vecka  med ständigt nya utmaningar. Nu är det redan Augusti och det börjar märkas så smått att dagarna blir kortare och det är mörkare kvällar. Då får vi minnas tillbaka på en solig och varm sommar som gjort vart liv så mycket ljuvligare. Därmed är vi rustade inför de dagar som ligger framför

En gigantisk uppgift.

Den senaste tiden har jag i olika sammanhang konfronterats med en skrälldus av historiska dokument. Både i form av gamla foton men även i gamla arkivsamlingar av större och mindre format. Samlingar som kan utgöra en viktig informationskälla även för kommande generationer.

Det är kanske främst gamla foton som i regel utgör ett svårt och tidskrävande detektivarbete. Mest kanske beroende på att kvaliteten på bilderna inte alla gånger är de bästa. Givetvis lämnar bilderna i gamla fotoalbum inte något i övrigt att önska i den bemärkelsen. Den gamla metoden  med glasplåtar garanterade både skärpa och briljans. Men där är det  hart när omöjligt att identifiera och namnge de olika konterfejen. Då korten sattes in såg man ingen nytta med en sådan uppgift. Alla visste ju vem faster Agda var.

När lådkameran och rullfilmen kom blev fotograferandet mera allmänt förekommande. Men fotokvalitén i regel urusel. Samtidigt som persondokumentationen fortfarande betraktades som onödig. Om man strävar efter att bli gråhårig (vilket jag redan är) skall man syssla med gamla foton.

Men det är en mycket intressant sysselsättning och även viktig för den delen. Rätt vad det är träffar man på något ytterst intressant som  väcker starka känslor till liv, Och även ett gott skratt ibland. Så jag kommer nog att fortsätta dokumentationen i den mån jag orkar och förmår.

I kväll kom jag i samspråk med Ulf Johansson vi en trevlig middag hos Kajsa (Johansson) Lauber. Då rådbråkade vi våra hjärnor till utmattning över ett antal gamla foton han hade i sin mobil. Att identifiera och dokumentera detta persongalleri kröntes dock med en viss framgång vilket vi gladdes åt. Ett bevis på att uppgiften är svår men inte alldeles omöjlig

Från Morkullevägen.

Vädret.

Det har den senaste tiden varit rätt turbulent väder. Det högtrycksbetonade, varma och gassiga vädret har dominerat. Men det har också varit orsak till en del värmeåskväder som tidvis varit rätt hårda. En del blixtnedslag har orsakat en del törningar i en del internetuppkopplingar vilket i första hand har drabbat TV och telefon.

Det senaste dygnet har vi fått del av det regnväder som i vissa delar av landet gett stora mängder och orsakat översvämningar på en del håll. Som vanligt när det kommer lågtryck från söder har vi inte fått så stora mängder. De kommande dygnen blir det mest uppehåll men betydligt svalare.

Pandemin.

Eftersom en betydande del av svenska folket nu blivit färdigvaccinerade är smittspridningen nu på låga nivåer. Men det varnas ändå för den nya varianten (delta) att den kan ställa till trassel framöver. Det betyder att vi fortfarande måste se till att hålla avstånd, renlighet och aktsamhet.

Globalt grasserar också den nya varianten i många länder. Det nämns även att delta kan spridas av redan vaccinerade. I vilken utsträckning detta sker har man inta omtalat.

Strävar efter ett trivsamt liv.

Att bo ensam i en lägenhet kan innebära en viss omställning i min livsföring. Det gäller att finna en daglig rutin som gör tillvaron så omväxlande som möjligt vilket jag tycker börjar fungera. Eftersom det numera inte är lika strikta bestämmelser vad gäller socialt umgänge finns det större möjligheter att göra det dagliga livet mera omväxlande. Att det fortfarande är sommar och sol gör det hela inte svårare. Tvärt om.

Nu på söndag till exempel skall jag göra en dagstur till Björnlandsbäck. Det verkar också som att träffarna med Gubbröran kommer att återuppta efter sommaruppehållet som betyder en god social gemenskap med mycket prat.

Ett flygarminne.

En tur med Tiger Moth.

Under min flygutbildning landade jag tillsammans med min flyglärare på ett litet fält mellan Vindeln och Hällnäs. Det visade sig att där stod ett militärplan från första världskriget med plats i två så kallade sittbrunnar. Min flyglärare och jag erbjöds att ta en tur med maskinen. Iförda kraftiga läderhuvor och skyddsglasögon på gammalt maner gjorde vi en minnesvärd flygning över det Västerbottniska landskapet. Den fyrtioåriga maskinen fungerade alldeles perfekt både i start och landning. Men spännande var det.

Flygplanstypen som användes i första världskrigets senare del brukades under hela trettiotalet och en bit in på fyrtiotalet i  civil tjänst på olika uppdrag. Planet var ett flyghistoriskt mirakel.

Mitt hemlands tuungomål.

Nu var det rätt länge sedan jag på något vis har berört det språk som ligger mig varmast om hjärtat nämligen Björnamåle Kan i någon mån reparera detta med en dikt jag hittade. Den heter 

Hustäven.

För gammalt i tin hadde husa atmosfär.

Man könne känn igen säg utan besvär.

Dä va låkta å os´n bå här å där,

dä varn särskild hustäv,  gösesekär.

Öm man geck görning byn en finen dag

könn man känn låkta åv olike slag.

man könn  å känn kattpisse varstarns överlag.

Å forsvett´n, å fisos´n, de känte å jag.

Varevige gårl hadde en säregen låkt.

Iblan könne låkte gött. Men mest vare nåkt

Iblann frampå kvälln kkönne vara sä tjockt,

vä os´n att de var rakt barockt.

Iblann då dam hadde stekt härskensella

vare sån täv att man köm rakt på vella.

Å. De hänte iblann att hunnuschlingen drella

å gjord sine behov på flere ställa.

Nu för tin äre firnt å städa å borne,

för kvinnfalke ha skure å greja å dorne,

sä skinande blankt att sig himlen förskorne,

den söm vell happå tappå hustäven skorne.

Skiftande information.

Skogsbranden.

Enligt senare uppgifter visade det sig att brandplatsen var söder om Mattarbodum i närheten av en tjärn inne på det vi kalla Gideskogen.

Med hjälp av helikoptrar som vattenbombade området kunde man begränsa elden till en mindre yta. Vad jag kan förstå är den nu släckt och markägaren Holmen skog har övertagit bevakningen.

Varmt och torrt väder

Det varma och torra vädret fortsätter ännu några dar. Thor-Leif och Kristina har varit i Hemsjön ett par dagar eftersom de nu har semester. Då har jag också besökt dem i stugan. Mest har jag suttit på altanen och solat mig i det gassiga vädret. Idag gjorde de en tur med båten ut till Stenön. Då tog jag mod till mig och "hoppade" i båten och följde med. Det var rätt länge sedan jag sist gjorde ett besök där.

Thor-Leif var en sväng upp på myrarna och plockade några liter hjortron. Som de även berättat om i olika media blir det i år väldigt gott om hjortron. Myrarna uppe vid Orrvattnet lyser alldeles gula av fullmogna bär. Det är ett synintryck av stor dignitet. Bäruppköparna runt om i landet vittnar om att det kommer in tonvis med skogens guld varje dag. Fram emot slutet av veckan skall det enligt prognosen komma en del regn. Något som vi välkomnar.

Semestertider.

Vårt område som tillhör Höga kusten upplever en turistanhopning även denna sommar som är rekordhög. Med de erfarenheter som fjolårets anhopning  gav har man denna sommar en mycket mer trimmad organisation. Det innebär att man kan hantera invasionen relativt bra.

Jag har också vissa "semesterplaner" men kommer nog att dröja lite till dess att den största invasionsvågen har planat ut. En tur till Nordingrå och trakterna däromkring lockar mig att besöka. 

Att spendera några dagar i de trakterna var förr ett måste varje sommar. Kanhända blir det då ett besök på Hemsön. Vi får se.