Och lite om ålderism.

Att hålla sig informerad.

Min rätt höga ålder till trots har jag fortfarande ambitionen att hålla mig väl informerad om vad som händer i samhället och världen. Huvuddelen av sådan massa förmedlas mig digitalt. Det vill säga genom att ta del av de olika utbud som förmedlas genom TV och internet. Men inte allt.

Jag prenumererar fortfarande på ett antal tidningar som kommer i pappersformat. Jag har nämligen en åstundan att allt emellanåt få hålla en tidning i handen. Det är mest sådana utgåvor som kommer veckovis. Idag läste jag i en sådan avisa en artikel som i viss mån behandlade fenomenet ålderism. Det gjorde mig nyfiken vad det egentligen innebär.

Lite om ålderism.

Naturligtvis Googlade jag på ordet ålderism. Och fick mig till del några intressanta aspekter. Man kan kort säga att begreppet ålderism är samhällets syn på äldre människor och deras fysiska och mentala status. Det är kanske mest markant i politiska sammanhang men även i arbetslivet. Men även i viss mån i det enskilda umgänget.

Ett gott exempel på just detta var när jag i förra valrörelsen ställde upp som kandidat till riksdagen. Då uppmärksammades jag i TV-aktuellt som Sveriges äldsta riksdagskandidat. Att min plats på listan var av den digniteten att jag var långt ifrån valbar nämndes inte.

Forskade vidare och konstaterade att numera jämställs ålderism med främlingsfientlighet, hets mot folkgrupp m.m Man kan därmed konstatera att det är ett fenomen som har med samhällets attityder att göra. Bara att frågan uppmärksammats är tecken på en viss framgång.

Det är samtidigt viktigt att peka på att med stigande ålder förändras människans förmåga, och även ambition, att mobilisera den kraft som erfordras för att prestera en fullvärdig insats kanske speciellt i offentliga sammanhang. 

Ett förhållande jag tycker är mera alarmerande är den ökande ålderismen inom näringslivet. Många femtioåringar vittnar om att det är svårt att söka nya jobb i Sverige trots att man då har en bra blandning av erfarenhet och handlingskraft. Kanske beroende på en felaktig uppfattning om deras förmåga att ta till sig nya idéer.

En trivsam ålder.

Jag tycker ändå det är rätt trivsamt att åldras. Det bygger naturligtvis på det faktum att jag är lyckligen förskonad från deprimerande krämpor. Och att min mentala status ännu kan trigga mig till att via bloggen umgås med mina härliga bloggdiggare.

Så ha en bra dag!

på Morkullevägen och annorstädes.

Vädret.

Det varma och kvalmiga solskenet har i dagarna ersatts av lite svalare och ostadigare väder. Under natten till idag passerade ett lågtryck som gav ifrån sig en mängd väta. Men i morse sken solen åter från en molnfri himmel. Men under eftermiddagen mulnade det åter med en del regnskurar som följd.

Av prognosen att döma skall inte sommarvärmen omma tillbaka förrän i slutet av veckan.

Mognad.

Nu börjar skogens bär att komma till mognad. Jag fick en rapport från Thor-Leif häromdagen där han meddelade att det kommer att bli rätt rikligt med hjortron. De första bären har också mognat så att de kan plockas.

På mogna blåbär får man nog vänta ytterligare en tid. De bär som börjar närma sig mognad ät dessvärre rätt små och ynkliga. Man kan bara hoppas ett regnet gör att de kan växa till sig.

Hallonen har jag inte haft möjlighet att kolla upp. Men jag skulle tro att även de har lidit av torkan. Nu är det ju så att de bären mognar lite eftersom så det kan finnas möjlig även för dem att växa till sig. Dessvärre är det nog så att jag genom mina gubbiga ben numera inte kan ranta omkring i skog och mark så det blir nog inte så mycket plockning för min del.

Livet.

Annars går dagarna sin gilla gång. Jag försöker i möjligaste mån att fylla dem med både aktivt och meningsfullt innehåll. Genom att Bisse, min cykelspark, nu upphört med ovanan att "släppa väder" har den nu en tid funkat tillfredsställande. Det gör det så mycket lättare med dess framförande. Både som motionsfrämjare och kommunikationsmedel är den alldeles förträfflig.

Pandemin

I den mån den har påverkat min livsföring kan man nu konstatera att det mer och mer återgår till normalläge. Att hålla avstånd har blivit ett livsmönster och sker numera helt omedvetet. Alla i min umgängeskrets är också vaccinerade så risken att bli smittad betecknar jag som näst intill obefintlig. 

Däremot hörde jag  i kväll att, trots rigorösa regler har det förekommit smittspridning i en del trupper i samband med snart stundande OS i Japan. En del menar till och med att det inte skall genomföras. Men peppar peppar!

Vistelse med nytt inslag.

I dag var jag upp till vårt fritidshus vid Hemsjön. Det var fint väder. Inte så stekande hett som för några dagar sedan. Jag kokade en panna kaffe och fikade med den medhavda förtäringen.

Men döm m min förvåning då den stilla friden stördes av att ett antal vattenskotrar surrade omkring och rörde upp den spegelblanka vattenytan. Ett inslag uppe vid sjön som jag såg för första gången. Det kan möjligen hända att det i framtiden blir ett permanent inslag i livet där uppe. Vilket kan göra våra vistelser annorlunda. Antalet sådana farkoster har ju ökat drastiskt i antal. I ett TV-inslag i kväll var man oroad över den ökade buskörningen.

I mitten av 1800-talet då Hans Petter Vikberg och hans unga hustu kom som torpare upp till sjön var det en helt annan tid. Då sägs det att de rodde över sjön i en båt gjord av en urholkad trädstam. Något som den skicklige timmermannen själv förfärdigat. Man kan tänka sig att roddturen över sjön var betydligt stillsammare än med de framrusande vattenodjuren som härjade sjön idag.

Hjortron

Fick en rapport från Thor-Leif att de första hjortronen börjat mogna. Det verkar också som att det blir rätt riklig tillgång i år. I natt skall det bli ett regnväder som drar förbi så de får ytterligare lite väta över sig vilket är bra för tillväxten.

Ha en härlig söndag!

Ett renoveringsobjekt.

Rättelse.

Låt mig först göra en rättelse i den blogg jag skrev i förrgår.

Örjan Lundins fru heter inte Bodil utan Maud. Vad jag fick det namn som var galet ifrån vet jag inte. Torben påpekade också att hans Volvo visst var utrustad med AC, men att han inte tagit reda på hur man får igång den. En liten tröst är också en tröst.

Så lite om Långvattnets gamla ramsåg.

Sågen anlades någon gång under artonhundratalets senare del. Den byggdes som en enkel enbladig såg till att börja med. Troligen någon gång vid sekelskiftet byggdes den om och en så kallad dubbelram sattes in. Det betyder att två stockar går genom ramen samtidigt. Den ena stocken blocksågas då endast två sidor av stocken tas bort. Sedan sätts den åter in och delas in de dimensioner på virket som önskas. Det innebär att en stock alltid blir till kantat virke. Som jag tycker ett riktigt smart sätt att såga virke på.

På 1930-talet blev sågen otidsenlig och då det ansågs lönsamt att använda ån för flottning grävdes kanalen till sågen igen. Detta bidrog till att sågens förfall blev så kraftigt att den höll på att rasa ner i ån. Ett antal år innan senaste sekelskiftet var det några entusiaster som tog sig an uppgifter att återställa den i brukbart skick. Efter det har den varit igång under att antal år och även visats för besökare. Särskilt på senare år då sågens dag anordnats.

För två år sedan inträffade ett haveri varvid den ena av vattenhjulets lager demolerades. Reparationen visade sig bli rätt omfattande varför sågen sedan dess inte har kunnat brukas.

Jag besökte min kusin Bengt Edin i dag och vi samtalade tillsammans med ytterligare en medhjälpare hur sågen skulle kunna repareras till brukligt skick. En ansökan om medel för detta har lämnats till länsstyrelsen och nu är det i stort sett bara att vänta på att den skall behandlas. Men det vi konstaterade var att de byråkratiska kvarnarna mal väldigt långsamt. Och inte särskilt kostnadseffektivt. Kanske kan jag någon gång i framtiden i min blogg redovisa hur det gick

Ytterligare lättnader.

Idag den femtonde juli kunde man tillkännage ytterligare lättnader i de restriktioner som pandemin orsakat. Dels har smittspridningen avtagit markant trots det nya deltaviruset. Eftersom nu större delen av befolkningen är vaccinerade räknar man med att smittrisken inte är alarmerande stor.

Det hade även betydelse vi dagens årsmöte med SPF-senior/Fyrklövern då man nu är beredd att återuppta  planerad verksamhet med idel fysiska sammankomster. Detta efter ett uppehåll sedan pandemins början. Kanske blir det till och med en surströmmingsfest under någon kommande sensommardag. Det vore härligt.

Jag upplever det som en stor lättnad i den dagliga livsföringen inte längre är så regelstyrd. även om det nu blivit en inrotad vana att hålla avstånd. Det är också förvånansvärt många som fortfarande bär munskydd i alla publika sammanhang. Även detta tycks ha blivit en del av tillvaron för många.

Det skall bli verkligen skönt den dag då vi definitivt kan lägga pandemin bakom oss. Detta trots att många så kallade förståsigpåare menar att den kommer alltid att existera. Men jag erinrar mig beskrivningar från Spanska sjukan i början av nittonhundratjugotalet. Efter de tre år som den grasserade var det många miljoner människor som dog. Men efter att den avtagit gick livet åter till normalläge. Och efteråt talar man rätt mycket om "det glada tjugotalet".

Något miserabelt.

Jag brukar normalt inte vara den som ständigt kvirrar och klagar, speciellt inte i mina blogginlägg. Men jag tycker att kvaliteten på nyhetsinslagen i TV har försämrats sedan de började så kallade digitala inslag. Det är ofta att länkarna inte fungerar och ljudet är nästan alltid undermåligt. I kvällens Aktuellt skulle de ha en intervju med Anders Tegnell då både ljud och bild inte alls fungerande tillfredsställande. Trots att de startade om sändningen vi ett tillfälle kunde den inte slutföra den. Jag efterlyser skärpning.

De ena och det andra.

Turen till Köpmanholmen.

Vår utflykt till Örjan Lundell och hans Bodil blev som väntat en trevlig upplevelse. Vi blev väl omhändertagna. Direkt när vi kom dit blev vi bjudna på kaffe och fikabröd på deras altan, Där var det relativt skuggigt och svalt. Sedan blev vi även bjudna på mat, potatis och köttfärsbiffar med sallad, Mycket fint och läckert tillagat.

Som jag nämnde tidigare är Jörgen en riktig "mixtermakare". Han visade oss den bil han håller på att färdigställa. Jag hade sett fram emot att vi skulle få provköra den. Men det visade sig att när han själv hade provat bilen visade den vissa brister i konstruktionen som gjorde den alltför instabil. Därför var han i färd med att bygga om den. Så vi får se tiden an ännu ett tag. Men han har inte gett upp projektet.

Han visade oss också en plastbåt han egenhändigt har byggt. Enligt hans egen utsago var den väldigt sjövärdig. Gick stadigt i sjön. En egenskap han också har är att han pladdrar på oupphörligt så man behöver själv inte anstränga sig så mycket.

En tryckande värme.

Det blev en extremt varm biltur å Torbens gamla Volvo inte är utrustad med någon AC. I den tryckande värmen var vi därför tvingade att ha vissa sidorutor öppna vilket orsakade att vi var i ständigt blåsväder. Jag hade under morgonen tryckt i mig mycket vatten vilket jag tror var till stor nytta. Framöver skall det väl komma lite svalare vindar.

Årsmöte med SPF.

I morgon är det årsmöte i vår pensionärsförening. Detta efter att verksamheten legat ner i stort sett under den tid pandemin har dominerat. Efter att det numera blivit mera legitimt att samlas och alla fått sina två sprutor bedömer man smittläget som försumbart Det innebär sannolikt att verksamheten kommer att återupptas, Årsmötet hålls vid Hembygdsgården i Björna kl. 13.00

Samlingar nere vis Sågbadet.

Varje torsdag under juli månad har Korskyrkan i samarbete med Intresseföreningen samlingar nere vid badplatsen. Då bjuds på förplägnad av olika slag. Och det är även tillåtet att surra så mycket man vill med sina medmänniskor. Önskvärt vore om ännu fler från samhället skulle komma med.

Mest från Morkullevägen.

Sommarvädret.

Den envisa värmen håller i sig. Idel varma och soliga dagar md temperaturer upp emot 28 grader i skuggan. Det innebär att det är väldigt torrt i markerna. Det regn som vi fick i torsdags var väldigt välgörande även om det gärna kan ha kommit ytterligare en del.

Enligt prognosen kan vi få lire väta under torsdagen. En regnfront som nog försvinner tämligen fort. Det sägs att blåbären har börjat mogna men måste växa till sig avsevärt om det skall bli  någon skörd att räkna med. Hjortronen har jag i nuläget ingen koll på men de har nog i stort sett samma växtförhållande som övriga bärsorter.

Pandemiläget är i stort sett oförändrat även om antalet smittade i kommunen har ökat en del den senaste veckan.

I minnenas arkiv.

Den senaste tiden har jag ägnat stor del av min tid att dokumentera och bevara massor av historiska foton. Dessutom satt jag idag med min bror Gunnar då vi kom att erinra oss många händelser ur vårt långa leverne här i Långviksmon. En del av dessa minnen kommer sannolikt att dyka upp i mitt bloggskrivande. Även om vissa händelser kanske inte är av så stort intresse för en bredare läsekrets kan det vara moriverat rent dokumentärt.

En tur till Köpmanholmen.

I morgon planerar Torben och jag att göra en tur till Köpmanholmen och göra ett besök hos vår finurlige vän Örjan Lundin och hans livskamrat Bodil. Det är en mycket intressant figur som det skulle kunna skrivas om. Jag kallar honom polyhistor (mångsysslare). Att nedskriva allt han varit med om under sitt brokiga. liv skulle kunna rymma många blogginlägg. Bara hans vistelse som räkuppfödare på Sri Lanka skulle bli en omfattande historia. I sanning en mycket annorlunda person.

Jordgubbar.

Det är alldeles tydligt att mitt sätt att odla jordgubbar inte alldeles är helt fel. Nu hittar man stora röda praktexemplar som växt till sig i skydd av massor av ogräs. Denna lite annorlunda växtmiljö tycks vara väldigt passande för dessa "sega gubbar". Har redan skördat ett antal liter, delvis med hjälp av en välfungerande grannsamverkan.

Födelsedag

Allra sist lite om mitt födelsedagsfirande i måndags. Man skulle nog tycka att fylla nittiotvå år inte är något att uppmärksamma. Men det var faktiskt rätt många som hörde av sig på ett eller annat vis. Något som naturligtvis uppskattades väldigt mycket från min sida. Tack alla ni som var med! Nu rullar det vidare mot hundra.

Äganderätten hotad.

Skogen en nationell tillgång.

Vårt land, brukar man säga, har tre stora nationella tillgångar: Skogen, malmen och vattenkraften. Skogen är tillika, i motsats till andra resurser, förnybar. Men återväxten i skogen är beroende av att det bedrivs en intensiv och framgångsrik skogsvård. Dessutom ivrar många miljökämpar för att man skall göra stora åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden. Och som lök på laxen är det starka krafter igång om genom reservat vill skydda de så kallade fjällnära skogsområdena från att avverkas. Dessa motstående intressen ger lätt upphov till långtgående konflikter.

I ett forumprogram som häromdagen sändes i SVT försökte man under Sverker Olovssons ledning bena ut konsekvenserna av dessa motsättningar. Egentligen utan att komma till något förslag till lösning. Jag uppfattade det mest som en analys av det rådande läget.

Av analysen kan man skönja att den grundlagsstadgade äganderätten till skogen är starkt hotad. Delvis på grund av att politikerna är oeniga om en farbar väg framåt. Det är tillsatt en utredning om det framtida skogsbruket som delvis är pausad på grund av regeringskrisen. Det labila politiska läget gör det heller inte lättare att baxa frågan framåt.

Jag menar att den privata äganderätten till våra skogstillgångar måste värnas. Utifrån den basen är det nödvändigt att skapa ett regelverk så fast, men ändå hanterligt, så att de som har som uppgift att bruka skogen får de nödvändiga verktyg som erfordras för att så långt som möjligt tillgodose de olika särintressen som finns. Ävensom att man kompenseras till fullo för de inskränkningar som kan bli följden av den påverkan dessa särintressen innebär. Detta kan innebära att Sveriges skogsbrukare (vårdare) kan se möjligheterna, inte svårigheterna. Till gagn för allas vår välfärd.