Nu rivs det.

För ett antal år sedan arrangerade vi en revy som spelades upp i Movattnets bygdegård. Till den revyn hade jag skrivit en visa som framfördes med rubriken "Björnaborg uti himlen in".

Nu har visans textmassa blivit verklighet. Ty det arbetas nu

för fullt med att riva de äldre delarna av anläggningen. Redan för mer än ett år sedan utrymdes byggnaden och de boende flyttades.

Det är ingen vacker syn då de som jag tycker väl fungerande byggnader bara skattas åt förgängelsen. En liten tröst i bedrövelsen är att det har tagits beslut om att ersätta dem med en ny och mer ändamålsenlig byggnad. Dock återstår det att se när det kommer att verkställas.

Andakt vid sjukhemmet.

Idag var jag tillsammans med några andra och hade en andakt vid sjukhemsavdelningen där en grupp äldre vårdas. Eftersom vi genom vissa restriktioner inte fick vara inne hade vi ställt upp oss utanför. En grupp av de boende hade tagit plats på en altan. Trots lite av strul i början kunde vi genom föra andakten. Jag tror ändå att det funkade rätt bra.

Något om cement.

Slite sliter ont.

Huvuddelen av den cement som används i Sverige kommer från Slite på Gotland. Så har varit fallet under lång tid. När Bröderna Lundberg startade sin verksamhet på 1920-talet var det cementen från Slite som användes. Cementen forslades sjövägen upp till Örnsköldsviks hamn och på tåg upp till Långviksmon. Till att börja med hälldes cementen i tunnor om två hundra liter. De var så tunga att det inte gick att lyfta dem. Men det gick med lätthet att rulla dem. Eftersom deras fabrik låg alldeles intill järnvägsspåret gick det lätt att lossa vagnarna.. Lite senare kom cementen med papperssäckar. Av någon anledning vägde varje säck 57 kilo. Om det möjligen var att den skulle rymma en viss mängd. Senare justerades vikten av varje säck till 50 kilo. Idag är vikten 25 kilo. Det skall också nämnas att vissa tider kom cementen från Köping där det också fans en fabrik. Därifrån fraktades cementen direkt med järnväg.

Cementen kom sjövägen.

Eftersom Slitecementen kommer från Gotland var och är det naturligt att den fraktas med båt. Som jag nämnde togs den iland vid kajen i Örnsköldsvik. På senare tid fraktade vi den vidare med egen lastbil. Jag minns att om vi passade på när cementskutan var inne kunde vi få den lastad på lastbilen direkt från båten eftersom den då inte  forslas in i magasinet. Om jag minns rätt var då priset per säck 4 kronor. Ett lass om ett hundra säckar kostade således 400 kronor. Idag har  säckningen försvunnit och det är bara så kallad lös cement som hanteras. Men fortfarande kommer cementen från Slite medelst sjövägen och blåses upp till den stora silon utanför Fjällräven arena.

En viktig produkt.

För betongindustrin och byggsektorn är tillgången av cement helt avgörande. Man är helt beroende av den som bindemedel i sina produkter. Om således framställningen av cement på Gotland skulle  upphöra uppstår omedelbart en kritisk situation för byggindustrin. Detta eftersom tre fjärdedelar av all cement i Sverige kommer just från Gotland.

En gungbräda för vår miljö.

En orsak till en eventuell stängning av fabriken i Slite är en förmodad negativ inverkan på öns vattenförsörjning. Miljötillståndet för fortsatt drift kommer att upphöra i Oktober. Något som regeringen i dagarna förlängt i 8 månader. Miljön väger således tungt.

På andra sidan gungbrädan finns tungt vägande miljöskäl för fortsatt satsning på betongprodukter inom byggsektorn. Det är nämligen ett miljövänligt sätt att bygga stora industrier. Även i den traditionella byggsektorn finns miljövinster.

Problemet måste lösas.

Även om miljöaspekterna alldeles särskilt stått i fokus dessa dagar måste man då något sätt finna en slutgiltig lösning. Ett alternativ vore att importera cement från andra tillverkare världen över. Med de frågetecken om eventuell miljöpåverkan som följer med ett sådant förfarande. Troligen kommer den Gotländska berggrunden även i fortsättningen brukas för att en viktig industrisektor skall hållas vid liv.

Kom FN-s klimatrapport.

En diger läsning.

Den klimatrapport som dominerat dagens nyhetsflöde är en mycket uppfordrande läsning. Den utgör en sammanställning av i stort sett all den forskning som bedrivits gällande klimatet under de senaste decennierna. Ett mycket digert och omfattande dokument. Även rätt svårbegriplig för gemene man.

Ett tydligt budskap

Men budskapet är klart och entydigt. Det brådskar! Stora och effektiva åtgärder som hejdar uppvärmningen måste kunna sättas i verket mycket snart. Det kan ändå vara för sent. Åtgärder som griper in och förändrar livsrummet för alla världen folk. Men man önskar också en större miljömedvetenhet hos de som har inflytande i länder och ekonomier runt hela klotet. Nu finns det inte utrymme för egoistiska påfund som utgör hinder på vägen.

Kan rapporten vara en vändpunkt?

Man kan bara hoppas på att dokumentet kan bidra till att allt fler beslutsfattare världen över ställer upp när man i en inte alltför avlägsen framtid skall mötas för att dryfta klimatfrågan. Och att det kan skapas enighet kring effektiva åtgärder. Då vore mycket vunnet.

och dess inverkan på klimatet.

Den globala uppvärmningen.

Såg i kväll ett inslag i Rapport om den ökade avsmältningen av inlandsisen i Arktis. Med ökade temperaturer ökar avsmältningen så hastigt att forskarna befarar att vattnet i våra världshav stiger till riskabla nivåer. Det kan få katastrofala konsekvenser i vissa delar av  världen.

Uppmärksammade även förändringar i atmosfärens översta lager som tros ha varit orsak till sommarens incidenter med både översvämningar på grund av stora regnmängder. Men också svår torka på många håll.

Vad kan då vara den primära orsaken.

Olika organisationer världen över och ett flertal så kallade klimatpaneler är eniga om att det sker en tydlig förändring i jordens klimat. Och även att den till stor del orsakas av påverkan från mänskligheten. Dels genom att tära på jordens tillgångar och dels genom att använda dem på sätt som står i strid med vår miljö. Under de senaste åren har lyckligtvis skett ett uppvaknande som inneburit att flera nationer, däribland Sverige, har stramat åt sådana verksamheter som markant står i strid med en skyddad miljö.

Miljöarbetet en global fråga.

Den största svårigheten med att bedriva ett effektivt miljöarbete är att detta måste få genomslag runt hela vår värld. Det är således en global uppgift. Så länge man inte får världens alla regeringar att arbeta gemensamt är uppgiften övermäktig. Till exempel måste bryggan mellan de rika länderna och de så kallade utvecklingsländerna minimeras genom att alla hjälper alla. Enskilda länders egensinne måste man även komma till rätta mad..

Men man har kommit en bit på väg.

Under senare år har man ändå lyckats komma överens och ena sig om en rad bindande avtal. Avtal som om de följs och genomförs kan vara ett verktyg för en effektiv klimatomställning. Är man optimist kan man därigenom skönja en viss ljusning. Men vägen till en markant vändning syns lång och svår och knagglig att vandra. Jag tycker det är positivt att  fler och fler människor runt hela vår jord har fått upp ögonen för  hur viktigt ett effektivt klimatarbete är. Även om det innebär en radikalt förändrad tillvaro för många.

I ett kommande inlägg skall jag eventuellt tackla frågan från en lite annan synvinkel.

Dagen är till ända.

Helgdagskväll.

Åter en vecka har gått och åter blir det helg. Även om mN krasst kan betrakta det som en sjundedel av en vecka så är det ändå en viss atmosfär över dagen. Och i kvällens tysta timma lägrar sig en särskild känsla av rofylld tillfredsställelse. Denna stämning vill jag försöka ge er i en av mina dikter.

Aftonsång

Det lider mot kväll, dagen är till ända.

Verket är slut, bringad till final.

En aning av ett stoftkorn skall i mitt sinne lända.

blott ett grand i universums stora sal.

Om än smått och ringa skall det ändå ge.

en aning utav evigheten.

När det mot natten lider vill jag mig bege,

till rofylld nejd och känna trivsamheten.

I tidens längd och mina dagars rad,

var morgons absoluta ro.

Låt då livets timmar bilda en parad,

så tidens rosor där kan gro.

Den stilla frid jag då så starkt förnimmer,

som en del av saligheten.

Den ger tillvaron rosenskimmer,

skänker frid uti förnöjsamheten.

Morkullevägen.

Vädret.

Det fortsätter att vara sommarväder men nu med en temperatur om dagarna som är hanterbar. Men det börja märkas at dagarna blir något kortare och det skymmer något tidigare. Vädret inspirerar även till att vara ute på rätt långa promenader med Bisse. Jag hittade idag en dikt jag skrivit för en tid sedan som ger en bild av sommarljuset just nu

Den heter 

Sommarskymning.

Nu lägrar sig ett märkligt ljus över gräs och gråa huss.

Som en mäktig dimma.

Långt från dagens larm och brus hörs sommarvindens stilla sus,

i kvällens tysta timma.

Över vindens äng så fager med en ljuvt förtrollad dager.

som skänker ro och vila.

En stilla fläkt då drager över gräs och blommors lager,

i sommarns blida tid.

I denna underbara livsmiljö med skuggor över land och sjö.

får vi bara vara.

Och natten stoftkorn kring oss strö som kan bli det mogna frö,

som livet kan förklara.

Då möter vi den livets tjusning som fyller oss med  ljuv berusning.

En del av själva livet.

En sommarmorgons ljusning och västanvindens susning.

till båtnad blir oss givet.

Pandemin.

Ännu kan vi inte säga att vi helt har bemästrat den grasserande infuensaepidemin. Trots att större delen av befolkningen nu har fått sina två sprutor vaccin är det inte tid att helt blåsa faran över. Ännu kan den envisa deltayarianten ställa till ofog här och där. Så; Hålli och håll ut.

Livet i ettan

Jag försöker i möjligaste mån att bringa variation på min tillvaro. Jag följer den pågående olympiaden i Tokio av och till. Dagen idag dominerades som sig bör av damfinalen i fotboll som tråkigt nog ledde till förlust för de svenska damerna. Men en silvermedalj är ju heller inte fy skam.

På måndag blir det väl en pärs då jag skall till bilprovningen med bilen. Men det är som det är och blir som det blir även om jag i möjligaste mån försökt åtgärda vissa brister.

Slutönskan.

Till sist önskar jag alla mina bloggdiggare en fortsatt fin sommar.

Vilda västern i vårt land

En skrämmande utveckling.

Nästan var och varannan dag får vi rapporter om skottlossning på olika orter runt om i vårt land. En makaber utveckling som sprider skrämsel och otrygghet hos de boende.Den urskillningslösa råheten i agerandet vittnar om en utbredd likgiltighet för andra männiakora liv. Ofta är det unga människor utrustade med tunga auromatvapen som de inte har förmågan att hantera. Allt som oftast leder det till att helt oskyldiga personer faller offer för deras vilda framfart.

Gängkriminalitet och utanförskap.

Många människor, kanske sbeciellt i yngre åldrar, lever idag sitt liv i ständigt utanförskap. Sverige är idag inte samma etniskt sammanfogade folk som de var för ett antal decennier tillbaka. Månnga unga växer upp i en miljö som präglas av ständigt utanförskap. Oftast är den enda möjligheten att skaffa sig rillhörighet och människovärde är att ty sig till någon gängbildning. Där man tillskansar sig status genom mer eller mindre kriminella handlingar i händerna på skonungslösa klanledare och maffiabossar som har makten över deras liv. Inre sällan är nöjligheten till att göra karriär knuten till just sådana våldshandlingar vi läser om dagligdags.

Vad gör man då?

Politikerna vill oftast gå den korta vägen under slagord som: Fler poliser. Flerpoliser. Genom ökad polisnärvro både i mängd ute i samhället och ökade resurser vad gäller att kunna avslöja, utreda och döma allt fler kriminella. Möjligen kan man därmed minimera en viss kriminalitet men inte komma till rätta med problemet. Jag tror att sådana insatser möjligen kan ha en viss dämpande effekt utan att komma till roten av det onda.

Den långa vägen.

Den vägen betyder att man i möjligaste mån bör sätta in  resurser för att bygga en helt ny befolkningsstruktur. Men det är en grannlaga och tålamodsprövande process att återskapa den etnisitet och samhällstrygghet som erfordras. Detta med en så heterogen befolkningssammansättning som präglar vårt land idag. Meb der är kanske den planta som någon gång i framtiden kan bära god frukt.

Den i Libanon för ett år sedan.

Idag är det ett år sedan det gigantiska lagret aluminiumnitrit i Beiruts hamn exploderade. En explosion som ödelade stora dalar av staden. Två hundra människor miste livet och tusentalet skadades. Kanske allra svårast var det för alla de som miste sina hem. På grund av landets dåliga ekonomi har återuppbyggnaden fördröjts. Många libaneser har också svårt med förutsättningarna för en dräglig livsföring. Det  politiska läget är också kaosartat med korruption och maktmissbruk.

Den stora smällen.

Nästa år är det sjuttio år sedan den stora explosionen som drabbade oss i Långvksmon. Det vr tre vagnar fullastade med farligt explosiva granater som antändes och vållade stor förödelse i samhället. Som genom ett under var det inga människoliv som gick till spillo.

Som tur var lyckades man koppla bort och köra undan de framförvarande vagnarna och föra dem i säkerhet. Det visade sig sedan att dessa var lastade med högexplosiv trotyl, Om innehållet i dessa vagnar har exploderat hade det blivit en smäll liknande den i Beirut. Troligen har hela samhället utplånats. Men ett antal dramatiska timmar vr det.