Fastigheter å Orrvägen.

Nu kommer jag att i möjligaste mån beskriva byggnader på Orrvägen som är belägen norrut i samhället. Den gata där SVEVIA har anläggning och lantbrevbäringen är inhyst.

Börjar med Orrvägen 3.

En gammal bryggstuga och bagarstuga som tidigare stått på Anders Kristofferssons fastighet. (Oscar Andersson).Byggnaden har flyttats till nuvarande läge. Tjänar i dag som fritidshus.

Sommarn 1944.

Det började närma sig slåttertider det året och för att bärga höskörden på det lilla torpet som med våra mjölkkor var en del av försörjningen.  Den areal som bar de grödor som skulle bli foder åt våra kossor var färdig att bärgas. När vi frågade grannen som hade häst och slåttermaskin om han kunde hjälpa oss blev det blankt nej eftersom han hade fullt upp med sitt eget.

Vi fann då ingen annan råd än att vara tvingad att ta till lien. Så pappa Esra var uppe vid fyratiden varje morgon och innan sju hade han mejad ned de lägdor som vi kunde ta reda på under kommande dag. Eftersom det var soligt och stabilt väder dagarna framöver upprepades samma procedur varje morgon under en veckas tid innan hela höskörden var tagen tillvara.

Det jag berättat är ytterligare ett bevis för den fantastiska arbetsförmåga det fanns hos min pappa. Med en osviklig kondition och muskelstyrka gick han slag efter slag med lien utan att behöva vila. Även om tekniken med lieslåtter kan förfinas är det ändå ett tungsamt arbete. Dessutom deltog han naturligtvis i arbetet med hässjningen under dagen.

Det kan också berättas att året därpå, således 1945 hade vi köpt vår första traktor som var utrustad med slåttermaskin varför vi även kunde använda den för vårt eget slåtterarbete. Då begynte det mekaniserade jordbruket.

Högsommar.

Sommar och sol, förväntningens tid.

Tid som eggar vårt sinne.

Mäktiga dagar med aftonens frid

Förankras djupt i vårt minne.

Men högsommar är också gråvädersdagar,

då regnet öser och vattnar vår jord.

Semesterfiraren då vädret beklagar,

men bonden jublar vid rikt dukat bord.

Hörsommar är även mognad och skörd,

ymnighet, rikdom och fägring.

Som gör oss i tanke och sinne berörd,

med hopp om en hisnande hägring.

Högsommar minner om det som var-

Det som timat i hänsovna dagar.

I våra hjärtan har vi minnena kvar

om sol över ängar och hagar.

Så skall vi vandra i minnenas dal,

hugsvalad till kropp och själ.

För att till sist i ängsblommors sal,

fullbordas vårt eviga väl.

Föremål för doktorsavhandling.

Språkets utveckling är en process som pågått under många århundraden. Likaså ord och uttryck som utvecklats och använts i lokala områden som varit isolerade från omvärlden i större eller mindre grad. Oftast är den lokala dialekten ett förenklat språk som ligger väl till för att användas i  det dagliga livet.

I mitten av 1800-talet var det en ung språkstuderande i Uppsala som visade ett särskilt intresse för det dialektala språket i vårt område Nolaskogs. Under tio somrar vistades han här för att uteslutande ägna sitt intresse åt de olika lokala dialekterna. Efter att så ingående studerat det folkliga språket samlade han sina erfarenheter i en doktorsavhandling som han försvarade för sin doktorsgrad. Jag är lycklig ägare av ett exemplar av denna avhandling.

En av slutsatserna han drar av sina studier är att dialekter utvecklats mera markant i områden med ytterst begränsad kontakt med omvärlden. Han konstaterar att i de inre delarna av Anundsjö och Björna socknar använde invånarna sig av dialektala ord och uttryck när de kommunicerade med varandra i större utsträckning än i kustsocknarna Grundsunda och Själevad. Han menar att de sistnämnda socknarnas omvärldskontakter genom sjöfart och annat hade inverkan på språkanvändningen. Ett exempel på en dialekt som nästan utvecklats till ett särskilt språk är i området som omfattar den värmländska finnmarken.

Det är mycket intressant att ta del av hans slutsatser i sin avhandling. Bland annat har han en diger  ordlista över ord från Anundsjömålet. De allra flesta ord finns kvar i Anundsjö och Björnamålet, ord som funnits under alla åren intill nutid. Men det finns även ord och uttryck som helt försvunnit eller som markant förändrats under årens lopp.

I vår tid med allt tätare globala kontakter lever dialekterna ett tynande liv. Det är väl heller inget som går att påverka i någon riktning. Språket är nämligen inget statiskt utan det utvecklas och förändras ständigt. Engelskan som världsspråk blir allt vanligt förekommande och efter en tid kommer de allra flesta vara tvåspråkiga. I det perspektivet är det mycket intressant hur det kommer att gå med ett så litet språk som svenskan i en avlägsen framtid. Härvid kan man hysa en förhoppning om att det inte kommer gå samma väg som med de enskilda dialekterna.

Nu gôbbar ta vä ti å dra ihop romsern.

Lite grand på rymmen.

I dag har jag tagit en minisemester i det att jag gjorde en liten tur till Skeppsmalen för ett litet besök där. Strax innanför det lilla samhället ligger Skagshamn med Hanells fisksalteri. Där producerar man för närvarande surströmming med märket RÖDA ULVEN. Flinka fingrar fyller burk efter burk för att sedan sprida den supergoda delikatessen utöver Sveriges land. Då är innehållet i burkarna så fermenterat att inte ens Covid 19 trivs i den gyllene atmosfären.

I Skeppsmalen åt jag lunch på det berömda Fiskevistet. Där kan man om man så vill bli serverad surströmming av just märket Röda Ulven. Vid bordet intill var det ett sällskap som hade beställt surströmming varför den underbara doften spred sig över nejden. Jag tog det något säkrare alternativet och beställde vanlig stekt strömming men skirat smör och hemlagad potatismos. Även det en supergod anrättning.

En liten promenad i det lilla fiskarsamhället blev det också. Alldeles intill ute på en udde vid havet ligger Skags fyrtorn. Men eftersom det är en god bit att gå sparade jag mina gamla ben och avstod ett besök. I en liten fiskebod köpte jag också en rökt sik som jag skall kalasa på i morgon. Vädret var väl inte det allra bästa med lite regnskurar då och då men inte så mycket att det utgjorde något störningsmoment. Ett litet avbrott i Coronatillvaron,

En städinsats.

Varannan torsdag kommer en hemtjänstpersonal hem till mig och är mig behjälplig med att hålla det rent och fint omkring mig. Det sporrar också mig till att hålla någorlunda god ordning omkring i huset.

Det föranledde oss till att samtala lite om hur viktig städsysslan är. Inte minst i dessa tider med smittspridning lite här och var. Då har man intensifierat arbetet med städningen och uppmärksammat dess betydelse. Att hålla god hygien på vårdinrättningar och äldreboenden har visat sig vara ett effektivt sätt  att begränsa risken för ovälkommen smittspridning. Ändå ses städarbete som ett lågstatusjobb. Men faktiskt kan man sätta städerskan på en avdelning i klass med läkarteamet i betydelse. En god hygien medverkar till att rädda liv lika väl som vårdpersonalen gör det. Trots det jobbar mest alla städerskor  utan att få den uppmärksamhet de egentligen förtjänar.

Jag läste också ett litet avsnitt ur manuset till min kommande bok med diktverket 

Städerskan

En dammtuss som virvlar runt i en vrå,

du jagar och stressar och driver.

Och skräpet som samlats du fångar också,

tills skinande blankt det bliver.

Den yta son noggrant skurats i går,

den som du dammsög i morse.

Den även i dag en rengöring får,

tills den blir blank som en Porsche.

Och ser du en dammtuss som virvlar in,

den som golvet befläckar.

Då går du omkring med en amper min,

tills den befriats från fläckar.

Om det berodde på dig blev det rent,

i varje skrymsle och gömma.

Du skulle ävlas både bitti och sent,

för att din städlusta tömma.

Omsider du kommer till himmelens sal

och möter din Herre och Gud.

Du ställer en fråga med vackert tal,

klädd i din snövita skrud.

Var finns redskapen så jag kan bona

rent dina gyllene salar.

Inte en enda fläck vill jag skona,

mitt städdille skvalpar och skvalar.

Safir, Onyx, Turmalin skall jag feja,

med särskild hängiven iver.

Din solkiga tronstol skall jag också greja,

så att den skinande bliver.

Så skall jag städa en evighet lång,

för att min Herre behaga.

Jag struntar totalt i både harpa och sång.

blott jag får damma och tvaga.

Vägarbetarvilla.

Tjädervägen 10 är även den ursprungligen bygd av en arbetare som flyttade till samhället i samband med vägverkets etablering.