Sommarn 1944.

Det började närma sig slåttertider det året och för att bärga höskörden på det lilla torpet som med våra mjölkkor var en del av försörjningen.  Den areal som bar de grödor som skulle bli foder åt våra kossor var färdig att bärgas. När vi frågade grannen som hade häst och slåttermaskin om han kunde hjälpa oss blev det blankt nej eftersom han hade fullt upp med sitt eget.

Vi fann då ingen annan råd än att vara tvingad att ta till lien. Så pappa Esra var uppe vid fyratiden varje morgon och innan sju hade han mejad ned de lägdor som vi kunde ta reda på under kommande dag. Eftersom det var soligt och stabilt väder dagarna framöver upprepades samma procedur varje morgon under en veckas tid innan hela höskörden var tagen tillvara.

Det jag berättat är ytterligare ett bevis för den fantastiska arbetsförmåga det fanns hos min pappa. Med en osviklig kondition och muskelstyrka gick han slag efter slag med lien utan att behöva vila. Även om tekniken med lieslåtter kan förfinas är det ändå ett tungsamt arbete. Dessutom deltog han naturligtvis i arbetet med hässjningen under dagen.

Det kan också berättas att året därpå, således 1945 hade vi köpt vår första traktor som var utrustad med slåttermaskin varför vi även kunde använda den för vårt eget slåtterarbete. Då begynte det mekaniserade jordbruket.