Sverige utslagen.

Tre kronor förlorade sin match mot Finland och är därmed utslagen ur turneringen. Det stod 4-4 vid full tid men Finland lyckades göra mål i förlängningen. Det är således Finland som spelar semifinal. Ytterligare lag som är semifinalklara är Ryssland, Tjeckien och Kanada. Det verkar som att Tjeckien ställs mot Kanada och Finland mot Ryssland i semin. En svår uppgift för vårt kära Finland.

Nyttig nederbörd.

Ett välbehövligt regn har strilat ner under mest hela dagen. Dessvärre har det i samband med regnet blivit betydligt svalare. Det förstärker den olustkänsla som infinner sig vid utevistelse. Därför har det bliv en så kallad Köjdag i stugvärmen. Men jag har inte varit sysslolös. Det finns alltid något även inomhus.

Min gamle lumparkompis Åke Byström från Sörflärke i Anundsjö ringde och vi samtalade en väldigt lång stund. Trots att det är sjuttio är sedan vi gjorde rekryten på garnisonsbrandkåren i Boden tillsammans finns det alltid minnen och upplevelser att dissekera. Vi har konstaterat att av de forna cirka trettio kompisarna är det inte så många som är kvar i livet. Åke är en fena på att hålla koll. Det kanske verkar knasigt men det är alltid roligt att prata om händelser från  förr i tiden.

En inlaga skriven i all hast i väntan på kvartsfinal i ishockey.

Mål på mål

Det har varit en viss koncentration på ishockeymål och mitt hemlands tungomål har fått stå tillbaka rätt så väsentligt. Jag upplever detta som något otillfredsställande. Därför anstränger jag mig lite extra i kväll för att eventuellt åstadkomma något "målinriktat".

N´dose snus

N´Halvard hadde vöre på Koppra å köft snusn.

Fyre doser utta Junglövs ettan köften.

Nu la´n in en stoern prilla av kardusn.

Searn utta himlarns massa snusaromer göften.

N´Fingal, kompisen harns, kömme cyklanes förbi,

på sin jämarns gammeldags velosoped.

Å stanne då han bestekompisen feck si

annars trampen vä n´väldans hisklans speed.

Då han såg hörrn Halvard såt å rarles sä burdus,

vä môrn sin full tån väldans stoern  prilla.

Sä gatt´n Fingal fråge ôm han hadd nån snus?

För snus´n dä va nanting söm han gilla.

N´Halvard han va int alls sä farbersam.

Han ga en Fingal  bårti dosa sins innehall.

Sä all den snusning kömme säg på skam

för all´n ti framöver å uti evighet´n all

Gratulationer.

I dag har vårt yngsta barnbarn fyllt 18 år. Det betyder att alla nu är myndiga och redo att ta ansvar för sin egen framtid. Det är bara önska att den blir lyckosam. Vi firade Johan som han heter genom en trevlig stund på restaurang Mamma Mia. Med god mat och fin samvaro. Födelsedagen infaller så lämpligt att han även har möjlighet att rösta i EU-valet.

Kom lämpligt hem till Tallbacken för att följa Tre Kronors VM-match mot Ryssland. En match där de tidvis var utspelade. Mot slutet av matchen kunde Sverige frisera till siffrorna lite som slutligen blev 4-7 till Ryssland, Det betyder att svenskarna blev trea i grupp B och ställs mor Finland i kvartsfinalen. En nog så svår uppgift.

Men ett möte.

Man kan i viss mån betrakta den behandling som mina gamla tuggorgan blev föremål för i dag som ett genuint hantverk. Detta eftersom varje dental existens i min mun ägnades en genomgripande omdaning medelst diverse därtill anpassade redskap. Redskap som jag erfor hanterades med verklig skicklighet. Med van hand snickrade Ann Britt bort diverse "skrot" som samlats runt mina hårt kämpande tuggverktyg. Därmed bringande en förändring i min tandstatus som kan beskrivas som genomgripande. Det gör att de med glatt mod kan fortsätta sitt dagliga malande som har så stor betydelse för min överlevnad. Jag föll plack till marken för hennes suveräna arbete. Det betydde dessutom att jag som för var "stenrik" numera är hänvisad till en mera avskrapad livsföring.

Under mitt långa liv har jag konfronterats med otaligt många olika tandläkare. Ända sedan jag som åtta tioåring blev föremål för tandläkare Lundgrens hårdhänta behandling i Trehörningsjö på trettiotalet.  Alla har de haft ett gemensamt. Det har alltid varit en sköterska som haft ett medansvar vid behandlingen. Tills nu! I dag erfor jag nämligen att den tiden är definitivt förbi. Nu har en dator övertagit den rollen. Under hela den undersökning som föregick behandlingen talade hon till en dator. Jag kan bara tro att varje gång datorn fick uppmaningen REGISTRERA hamnade uppgifterna i något diarium som bevaras för framtiden.

Vi människor blir således mer och mer digitaliserade. Det dröjer nog inte lång tid innan man förser varje individ med ett datachipp där all behövlig information för respektive objekt samlas. Det blir något i stil med flygplanens svarta lådor. Det kan till exempel vara av stort värde vid en eventuell olycka. Likasom de moderna bilarna är beroende (och styrda) av datorer kommer vi framdeles kopplas till en dator varvid man på någon sekund får all behövlig information vid tillfället. Men jag tror att likasom man inte sätter in datorer i gamla skrotbilar kommer heller inte min gamla skraltiga lekamen bli föremål för någon omfattande datorisering. Och väl är väl det.

Dags igen.

I morgon är det åter dags för en dust med gaddskraparen. Efter att under en lång period hållit sig i bakgrunden har hon nu åter kallat till konfrontation med mina stackars tuggorgan. Det är nämligen så att sedan de tuggkämpat i närmare nittio år är de rätt slitna. Det vill säg de gaddar som fortfarande står till förfogande. Ändå är jag fullt tillreds med det eviga tuggandet de dagligen åstadkommer. De har därvid inte bara en rent estetisk funktion utan även en grannlaga uppgift att förse mitt inre med näringsrikt och väl tuggat maginnehåll. Nu har de på folktandvården i vår region den bestämda uppfattningen att de är i akut behov av en skraporgie för att även fortsättningsvis kunna behålla denna för övriga kroppen så viktiga funktion. Därmed anser samma tandvårdande institution att gaddarna behöver rekonstrueras. Således är mitt öde i morgon en skraplott.

Om man rätt tänker efter, och det skall man ju göra. är det som ett under att den gamla maskinen fungerar så pass bra. Sedan jag fick ordning på karburatorn har den fungerat tillfredsställande med tanke på dess ålder. Man måste ju ha i åtanke att det är många olika slags "grejer" som skall funka. Den skall till exempel regelbundet leverera diverse avfallsprodukter i form av fekalier och annat som, om de inte lämnar kroppen, kan ställa till stort förtret. Muskelmassan skall hållas intakt och balansen skall fungera för att överhuvudtaget kunna göra en hovsam förflyttning. Huvudets huvudsakliga innehåll som ibland används till "brainstorming" måste tillfredsställande tillföras både näring och syrerikt blod. Till huvudfuktionen hör också att koordinera min lekamen till att fungera både fysiskt, mentalt och socialt. Något som jag varje dag är innerligt tacksam över att den fungerar. Med anledning av detta gynnsamma förhållande tar jag varje dag som en bonus och strävar efter att föra ett så normalt liv som möjligt. Inklusive att krocka med en gaddskrapare.

Därmed önskar jag alla mina bloggdiggare en god natt och dito morgon.

Denna gången delvis från Slovakien.

Det fina sommarvädret dominerade även i dag. Med rätt ringa aktiviteter från min sida Mitt på dagen satt jag hos min grannar Sture och Mona. vi satt i deras uterum och samtalade omkring en kopp kaffe. Det känns värdefullt att ha god grannar omkrinng sig, ( det har jag nog skrivit förut i min blogg). Han lovade hjälpa mig med en pryl till Volvon.

Under aftonen var jag till Trehörningsjö och lyssnade till sång och musik i Filadelfialokalen. Verkligen underhållande. Dagen avslutades med en hockeymatch på TV från Brattislava. Sveriges tre kronor tog sig an Schweiz i VM-spelet. Det blev en rafflande och jämn drabbning där Svenskarna vann så småningom med 4-3.

En bra avslutning på en solig sommarlördag.

Syttende maj.

I dag har det varit en strålande sommardag här på Tallbacken. Mitt på dagen tangerade det 24 grader varmt och i skrivande stund (22,10) är det 19 grader varmt. Inte vet jag om det var så klokt, men jag tog ut sommarmöblerna till altanen. Satt i solen och hade det skönt när min bror Gunnar kom. Vi satt och samtalade en god stund. Mest om gamla minnen. Han nämnde att det var nu 50 år sedan jag körde på tok med lastbilen i Björna. En olycka som kunde kostat mig livet men som genom ett under klarade jag mig i stort sett oskadd. Den enda skada jag hade var ett hål på överläppen som jag tog mig ner till lasarettet för att få åtgärdat. Jag minns att läkaren som höll i nålen frågade om han skulle använda en tråd i samma grå nyans som skägget.

Min svåger och svägerska från Umeå var också på besök. De åkte egentligen hit till Långviksmon för att besöka Ingrid som har varit rätt krasslig den senaste tiden. Hon är för närvarande hemma efter att ha varit för behandling på Örnsköldsviks lasarett. Hon är således åter hemma i sin lägenhet men mycket trött och svag. Efter besöket hos Ingrid var de hos mig på Tallbacken en god stund.

Allt emellanåt sanerar jag bort lite fjolårslöv för att få det fint omkring mig. Men jag tar det väldigt lugnt och tar många vilopauser. Arbetet går givetvis långsammare men det har egentligen ingen betydelse. Det får ta den tid det tar. Samtidigt får jag ju lite träning för min ålderdomliga lekamen som annars har en tendens att rosta ihop. Och tillika har ni mina kära bloggdiggare som följer mitt liv här på Tallbacken bringats till insikt om att jag inte har några svårigheter att fylla min tid med olika aktiviteter.

Därmed gonatt och gomorron.