En bedårande dårvers

En text som skall väcka en viss ovation bör ge en tämligen lämplig portion

av meningar fyllda med litteration, vilket tarvar en god penetration,

att med fullvärdig komposition, framställa förnämlig information.

Tillika ge läsarn en del frustration över drapans kufiska konstruktion,

som delvis kan skapa en situation som blir till en genial reaktion,

så denne kan släppa sin aversion till ordens konstnärligt fina funktion.

Uppbyggnad sker då med koncentration på meningsfull prima språkproduktion

vilket endast ger en viss injektion som kan hindra en viss prevention,

som kan lätta på hjärnans idéproduktion för att stärka meningars nyttofunktion.

Resultatet blir då en situation då efter fullständig kommunion.

De slutligen slängs på en sopstation och ältas och mals till total destruktion,

och bringas till fullständig separation från allt som har att göra med finfin funktion.

Kvar finns då endast en en stoftreaktion som efter enkel frugal reduktion,

gynnats av total segregation med en klyvbar atomexplosion,

vars yttersta mening är intervention till en mystisk litterär spiralrotation.

Sanningen är nämligen den att en solution har begynt att utveckla en situation.

som missgynnat fullständig allitteration som beror av en dåraktig rekonstruktion,

av meningars uppbyggnadsfason vilket sabbat en god språkkonstruktion.

Så blir änden på drapan en version som dräller av staplad prononciation.

som leder till konstig idéassociation, med mången klantig annihilation.

till läsarens fördjupade koncentration, på allt som kan synas som struntifikation.

Denna dårvers har då nått sin slutstation för att småningom bilda en kommunion.

där alla meningar fått sin annihilation som grundats på fullständig inhibition.

av verklighetens verksamma perkolation, av satsens sanna satskonstruktion.

En ohanterlig misär.

De direkta krigshandlingarna i Syrien har upphört. Men efter krigsslutet är det många problem som måste lösas' Ett av de stora utmaningarna, och som belysts i media under dagen, är hur man skall ge krigsbarnen ett tryggt och anständigt liv. Fokus har i dag legat på en enda familjs situation och som verkar kunna finna en lösning. Men i det läger dessa barn hämtats från finns det oändligt många fler som är i ett utsatt läge.

Enligt rapporterna är förhållandena i lägret närmast att betraktas som katastrofala. Man har brist på i stort sett allt som erfordras för lägerfångarnas överlevnad. Av dessa är det en stor andel som är barn som så småningom skall slussas hem till sina respektive hemländer. De är föremål för långa och segdragna förhandlingar berörande deras framtid. Sverige verkar vara ett av de länder vars intresse för sådana avtal ligger absolut i botten. På departementet verkar de vara helt utan kunskap eller plan om hur de skall hantera frågan.

I problematiken ligger också hur man skall hantera frågan om deras föräldrar som aktivt deltagit i krigshandlingarna. Man anser att de bör ställas inför rätta och dömas för sina brott. Frågan är bara på vilket sätt? Om de skall tas hem och dömas i Sverige så ställs stora krav på säkerheten. I kvällens nyhetsinslag antyddes det att man möjligen skulle inrätta en tribunal (domstol) på plats i Syrien. Men för det fordras att samtliga inblandade länder ger sitt samtycke och det kan ske med FN-s medverkan. Men det kan ta väldigt lång tid innan en sådan är på plats och med tanke på förhållandena i fånglägret kan det få förödande konsekvenser. Speciellt med tanke på barnen.

Det långa krigets helvete verkar inte löst den politiskt instabila situationen i Syrien. Vad jag kan förstå kvarstår de miserabla förhållandena i landet som var anledningen till ett folkligt uppror. Detta också efter att IS eliminerats. De stater som stödde den sittande regimen är snarast ute efter att cementera rådande förhållanden. Naturligtvis för egen vinnings skull. Detta förhållande kan orsaka väldiga problem i framtiden. FN verkar dessutom inte ha möjlighet att medverka till en förändring, handlingsförlamad som organisationen är. Men det ger oss anledning till att nogsamt följa utvecklingen.

Vorn

En kommenter om det aktuella tidsläget vad det gäller vårens gång. Gråkallt och ruggigt och regn gör att det inte känns så trivsamt med utomhusliv. Men en vårdikt finns alltid och därtill på mål.

Då båna far ne ti tjekalerer över stövelskafta å granrisbuskern stå å glises däri tjälskötta

Då äre vorn

Då söla änteligen fott krafta, att terne bort snön sä va slepp skötta.

Då äre vorn

Då bara länger å länger bli dagarn, å sola bärsvä ä oppe nan stann

Dä äre vorn.

Å de tappå gro däri hagarn, sä dam bli grern å rosen å grann.

Då äre vorn.

Då brukta ska spris över allte lann. Å man fö jobba å slite hejvilt.

Å dyngtäven låkte över teg å pärlann, Å de gôfte sä jämarns illt.

Då äre vorn.

Då bjerkeen funder däri sola, å ônner ôm de ska bli nan sömmar i år.

ôm dam sku ta fram härddaskjola, sä damm ti grörnkläa står.

Då äre vorn

Sångarresa till Härnösand.

I dag har vi gjort en resa med församlingen till Härnösand och besökt missionsförsamlingen vid Ängetkyrkan. 37 deltagare med Rolf Lindström som chaufför. Gudrun Tolvers var också med som reseledare. Vi medverkade i deras söndagsgudstjänst. Våran Lina predikade.

Åt lunch på restaurang Hornöberget vilket smakade alldeles utmärkt. Vi hade en mycket fin gemenskap under hela resan vilket kändes väldigt bra.

Säger mor. Till far.

Processen mot vår och sommar har tagit "time out". En period med både snö och kyla har inletts. Men troligen är det en del av skeendet innan det blir någon riktig vår och sommar. I kväll snöar det igen här. Jag talade i dag med mina småländska vänner i Braås och där virvlade det också av snö i luften trots vårtecken i form av blommande träd och buskar. Men om vi haver tålamod skall det nog bli sommar till slut. Storsjön har delvis befriat sig från istäcket.

För att ytterligare göra det trovärdigt lägger jag in några genuina "vårbilder"

I kväll har vi fått ytterligare snö. Eftersom det är minusgrader kommer den nog att liggga kvar någon tid.

Än har syster vår lita att bita i

Här är i alla fall en som välkomnar våren.

Uppbrott.

Jag läste en krönika i dag som handlade om uppbrott. Den gav mig många tankar som jag vill forma till någonting väsentligt.

Den kringströvande nomaden är noga med att inte slå ner sina tältpinnar alltför hårt. Han vill vara redo för uppbrott. Det är därför angeläget för honom att minimera allt som kan hindra honom på hans resa. Att lätt kunna fara vidare på färden är en stor del av hans liv. Egentligen, om vi rätt tänker efter, är det så det skall fungera också i våra liv. Vi har lätt för att bli som stelnade saltstoder bundna i vår snäva krets. Många av livets små trivialiteter binder oss med så starka band att det är svårt att göra sig fri. Vi samlar på oss mängder av måsten som förhindrar oss att leva det liv vi egentligen är predestinerade för. Det kan också vara ett hinder för vår strävan efter sann och verklig frihet.

Ett liv är kantat av många tillfällen till uppbrott. Det kan vara olika skeden i vårt yrkesliv till exempel. Eller om man drabbas av någon sjukdom som blir anledning till en radikalt förändrad livssituation. Saknaden av någon kär anförvant kan också upplevas som ett uppbrott från något. Då tror jag vi lättare anpassar oss till en förändring om vi inte stelnat allt för hårt i en tillvaro som binder oss i vissa former. I ett liv som inte präglats av former och bindningar.

En liten strof i en dikt får fullborda mina funderingar.

Vad är ett liv? En parentes i tiden. En flamma blott som tänds,och slocknar ut.

Ett liv, ett varande, som när tiden är förliden.. Förvaras blott till våra korta dagars slut

Bakslag.

I natt snöade det så marken åter var vitskrudad. En lite kallare period skall det ockkså bli. Men det tillhör väl vårens gång. Det för att det sommar skall bli. En dikt som heter Vorn vônn blir på svenska Vår vår.

Vorn vônn

Nu ha vintern vöre rakt langen stann, dä ä sä man otröjen bli

Men vorn han köm liksöm ätterhann. Sä smårningöm fo va väl si.

Men vintern kan kömma söm ättepå å vise sitt rätte jag

då blire na baksla, kan ge förstå vä kallnättern än på e tag.

Men vorn dä blire i alla fall, hörr va än gröbbel å resoner.

Öm än dagarn å nättern bli nalta kall bli solskenstimmern bara fler.

Dä ä söm gôrnstet då dagarn längte å sola ä oppe nan stann.

För ätte sömmarn va gå ju å trängte, dell grörnskan å värmen, Minsann.

För dä ä fögan bra häri norla, vä sömmardagarnas längd.

Å de bäste söm ä häppå jorla, dä ä sömmardagarnas mängd.

Jäg längt dell dess de börje å grörnske, å pärfösern stick opp båle fara.

Sä de bäste söm jäg skull örnske ä att dä sömmar allten skull vara.

Demonstrativt.

Första maj är i almanackan en röd dag. För de röda betyder det demonstrationer och eldiga tal. För den vanlige svensken är det en fridag vilken som helst. För bloggskrivaren betyder det att det är en ny månad. En så kallad vårmånad. Jag har alltid betraktat maj som oförutsägbar månad. Det kan bli lite hipp som happ ned väder och en hel del annat. Men hur det än gestaltar sig går det ändå med stormsteg mot sommaren. Snart är de sista snödrivorna ett minne blott och isen har släppt sitt grepp om Storsjöns yta. Det ter sig tillfredsställande.

Jag bifogar en dikt som heter:

Sköna maj

När vinterns vita täcke svinner, värmd av solens sköna ljus.

Det om sommarns värme minner, mitt i livets starka brus.

En förvandling sagolik som ger mig mod och skänker tröst.

Till brädden fylld av trolsk mystik, ger tillförsikt i varje bröst.

Då förnimmer jag att sommarn länder, med riklig sol och sköna dagar.

I varje bröst det hoppet tänder om dess härlighet i hult och hagar.

Då diktar jag en hymn till livet, som syns så fylld av välbehag.

Det liv som en gång blev oss givet och som fullbordas skall en dag.

Då tänker jag på evigheten som ger en känsla av mystik

Men som ger i verkligheten en framtidsdag så skön och rik.